Ukrainas drönarjägare eftertraktade världen över

I Ukraina revolutioneras luftförsvarsteknik mitt i kriget

När Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inleddes hade försvarsdrönare – som används för att neutralisera andra drönare – aldrig testats i storskaliga militära konflikter. Fyra år senare har dessa ”drönarjägare” blivit oumbärliga komponenter i både det ukrainska och ryska luftförsvaret.

De omfattande luftangreppen som nu präglar kriget, där hundratals projektiler avfyras nästan varje natt, har skapat helt nya utmaningar för luftförsvaret. Att använda traditionella luftvärnsrobotar som kostar hundratusentals kronor per styck är ekonomiskt ohållbart mot denna typ av hot.

För att effektivt bekämpa billiga, massproducerade attackdrönare krävs kostnadseffektiva motmedel som kan produceras i stora mängder. Detta har lett till en explosionsartad utveckling inom ukrainsk försvarsindustri.

”Ukraina har bara låtit fantasin sätta gränserna och alla sätt som fungerar är bra,” förklarar Hans Liwång, professor i försvarssystem vid Försvarshögskolan.

Ukrainska tillverkare har under krigets gång utvecklat en imponerande arsenal av försvarsdrönare med olika funktionalitet. Vissa avfyras som traditionella luftvärnsrobotar, andra kan avfyra flera skott i följd, medan ytterligare varianter använder kraftfull elektromagnetisk störning mot inkommande projektiler.

Bland de mest använda modellerna finns ”Sting” – en kostnadseffektiv lösning med en stridsspets på ett halvt kilo som kostar cirka 20 000 kronor att producera. Den är särskilt effektiv mot ryska långdistansdrönare. En annan framgångsrik modell är ”Octopus”, som styrs med AI-assistans och kan bära en sprängladdning på över ett kilo, dock till en något högre produktionskostnad.

Under de senaste månaderna har Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj aktivt sökt internationella samarbeten kring drönarteknik. Han har besökt flera länder i både Mellanöstern och Europa för att underteckna avtal där andra nationer nu vill ta del av Ukrainas krigsförvärvade expertis och teknologi.

Zelenskyj uppgav under ett besök i Storbritannien i mars att Ukraina har kapacitet att tillverka 2 000 interceptordrönare dagligen, med potential för ytterligare skalning vid ökade investeringar. Han framhöll särskilt landets effektiva system för att neutralisera iransk-utvecklade Shahed-drönare, som Ryssland flitigt använder i sina attacker.

Det ukrainska försprånget inom drönarförsvar blev uppenbart i samband med den senaste tidens konflikter i Mellanöstern. När Israel och USA genomförde luftangrepp mot Iran, och Iran svarade med attacker mot energianläggningar i Gulfstaterna, fanns ukrainska försvarsdrönare snabbt på plats i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

”Storskalig tillverkning av dessa finns knappt utanför Ukraina och Ryssland,” konstaterar Hans Liwång.

Medan andra länder fortfarande befinner sig i utvecklingsstadiet när det gäller försvarsdrönare, har Ukraina kunnat etablera en betydande teknologisk och operativ fördel. Detta öppnar för lukrativa affärsmöjligheter där landet kan sälja både utrustning och kompetens.

Det är dock viktigt att notera att försvarsdrönarna inte kan ersätta traditionella luftvärnssystem när det gäller att skydda mot större robotar och raketer. De fungerar istället som ett viktigt komplement i ett integrerat försvarssystem.

”Kriget har inneburit nya ledningsutmaningar. Länder behöver utnyttja och planera luftförsvaret på ett annat sätt och använda många olika system samtidigt. Den kunskapen har Ukraina byggt upp, inget annat land har gjort det,” förklarar Liwång.

Även för USA, världens största militärmakt med tillgång till avancerad försvarsteknologi, har den nya typen av krigsföring blottat sårbarheter.

”USA har varken system eller vana att försvara sig mot den här typen av massattacker. Det krävs svåra prioriteringar för att inte skjuta bort avancerade vapen på fel inkommande drönare eller robot,” säger Liwång.

Trots att USA:s tidigare president Donald Trump hävdat att landet har världens mest avancerade drönarteknik, avslöjade nyhetsbyrån Reuters nyligen att amerikanska styrkor redan implementerat ukrainska försvarssystem vid sin flygbas i Saudiarabien.

För Sveriges del bedömer Hans Liwång att någon form av ”drönarjägar”-system sannolikt kommer att implementeras på sikt. Diskussioner pågår redan, men den svenska drönarverksamheten befinner sig fortfarande på experimentnivå.

”Utmaningen är att detta behöver implementeras i många förband, på många platser, för att göra nytta. Den resan har Sverige bara börjat,” säger han.

Med tanke på den snabba teknikutvecklingen inom området handlar det för Sverige mer om att bygga upp nödvändig kompetens än att köpa in stora mängder utrustning som snabbt kan bli föråldrad.