Spökstaden i Kina fylls av unga som vill bo billigt

I ett bostadsområde i utkanten av Huizhou, en stad med sex miljoner invånare i södra Kina, tio mil från Hongkong, har höghusen stått nästan tomma i flera år. Området, vars namn kan översättas till ”Det framstående residenset vid sjön”, består av byggnader på över trettio våningar med totalt omkring 3 000 lägenheter. När det stod klart för fem år sedan var endast 50 av lägenheterna bebodda.

Men nu har utvecklingen vänt. En tredjedel av lägenheterna är i dag uthyrda, och de flesta som flyttat in är unga människor som valt att bosätta sig i det som en gång kallades Kinas spökstäder.

Systrarna Yi Yi, 25, och Xiao Na, 27, flyttade in för ett par månader sedan. För motsvarande 1 700 kronor i månaden hyr de en modern trerummare på runt 90 kvadratmeter, fullt möblerad och med vitvaror. De arbetar båda från hemmet, där de tillverkar och säljer smycken och växtfärgade kläder via den sociala medieplattformen Rednote.

– Jag letade på kartan efter grönområden och hittade det här. Jag får mycket energi och idéer från naturen, säger Yi Yi.

Rapporterna om Kinas spökstäder började komma runt 2010. Landets största städer – Peking, Shanghai, Guangzhou och Shenzhen – har alltid lockat talanger till sina kvalificerade arbetsplatser och fyllt sina bostäder. Bakgrunden till överbyggandet på andra håll var en byggboom utan motstycke, driven av lokala politiker som behövde skapa egna intäkter till sina kommuner. Mark köptes billigt av bönder i städernas utkanter, omvandlades till urbana utvecklingsområden och såldes vidare till fastighetsbolag till kraftigt uppblåsta priser. Vinsterna har varit enorma – och en del har hamnat i tjänstemännens egna fickor.

På fastighetsmarknadens topp stod branschen för en fjärdedel av Kinas BNP-tillväxt. Men 2021 kollapsade bubblan. Trots nedgången och en minskande befolkning har byggandet fortsatt. Antalet tomma bostäder i Kina uppskattas i dag till minst 80 miljoner, enligt inhemska och internationella bedömare. Mellan 15 och 20 procent av landets bostäder beräknas stå oanvända – i vissa provinser så mycket som 25 till 30 procent – att jämföra med omkring 5 procent internationellt.

Fru Chen och hennes man köpte en lägenhet i Huizhou när priserna var som högst och satsade en stor del av sina sparpengar. Värdet har sedan dess mer än halverats. Men de planerar att bo kvar.

– Det spelar ingen roll om vår lägenhet är värd 0,5 eller 50 000 yuan per kvadratmeter. Vi säljer den ändå inte. Vi köpte den för att vi ska bli gamla här, säger hon.

För den yngre generationen har överutbudet i stället blivit en möjlighet. Många unga kineser växer upp i en stenhård konkurrens, och när den snabba ekonomiska utvecklingen bromsat in är ett jobb som matchar utbildningen långt ifrån en självklarhet. Att hitta en billig lägenhet i ett område som tidigare stått öde har för många blivit ett sätt att sänka kostnaderna och öka friheten.

Koko Zheng, 30, förlorade sitt jobb på personalavdelningen vid ett it-företag. Tillsammans med sin pojkvän flyttade hon in i området för ett år sedan. De betalar motsvarande 1 400 kronor i månaden för en lägenhet på över hundra kvadratmeter. Hon beskriver sig själv som ”tangping” – en person som ”ligger platt” och hoppat av ekorrhjulet. Även om verkligheten är en annan, säger hon att begreppet gör det lättare att tala om den pressade situationen.

I systrarnas fall ligger verksamheten helt i lägenheten. För tio år sedan hade de troligen suttit i en fabrik i Guangdongprovinsen – länge kallad världens verkstadsgolv – och tillverkat smycken åt ett företag. I stället sköter de nu allt själva. Yi Yi har rest runt i Kina, plockat musslor med fiskare vid havet och lärt sig färga kläder med naturlig växtfärg av en äldre kvinna i inlandet. Den kunskapen ligger till grund för den verksamhet systrarna i dag driver på distans.

Efterfrågan på nya bostäder i Kina väntas under de närmaste åren ligga under fem miljoner per år, enligt investeringsbanken Goldman Sachs. Som jämförelse såldes 20 miljoner bostäder under toppåret 2017. De lokala myndigheternas intäkter från markförsäljning – en traditionellt viktig inkomstkälla – låg under årets sju första månader 72 procent lägre än under samma period 2021, enligt Bloombergs beräkningar.

För systrarna Yi Yi och Xiao Na är framtiden i höghusområdet ljus. De håller medvetet ett lågt tempo och bor hellre billigt än jagar karriär i storstäderna.

– Vi vaknar vid nio, äter frukost och tänder rökelse. På kvällen sitter vi på balkongen och tittar på de gröna träden. Vi trivs så bra här, säger Yi Yi. – Kanske stannar vi längre än ett år.