Toppkandidaten kritiserar FN: ”Framstår som en auktoritär röst”

FN står inför en av de svåraste kriserna sedan organisationen bildades 1945. Miljontals människor nekas nödhjälp, och tusentals fredsbevarande soldater har kallats hem – inte för att behoven minskat, utan för att medlemsländerna drar in sina bidrag. Samtidigt ska generalsekreterare António Guterres avgå vid årsskiftet, och kampen om efterträdaren har inletts.

Guterres, som tidigare var portugisisk premiärminister, har lett FN i två mandatperioder. Under hans tid har organisationen kritiserats för att stå handlingsförlamad i flera av världens allvarligaste konflikter. Enligt en informell turordning inom FN är det nu Latinamerikas tur att ta över posten, och för första gången i historien kan organisationen få en kvinnlig generalsekreterare.

En av storfavoriterna är ecuadorianskan María Fernanda Espinosa, diplomat, poet och tidigare minister med ett ovanligt brett cv. Hon har varit utrikesminister, försvarsminister och finansminister i Ecuador, och 2018 var hon ordförande för FN:s generalförsamling. Hon nomineras av det karibiska öriket Antigua och Barbuda, inte av sitt hemland. Espinosa beskriver sig själv som en ”outsider från insidan” – någon som känner FN:s byråkrati men inte är en del av den innersta kretsen.

I en intervju säger hon att FN:s kris är mycket djupare än den akuta bristen på pengar.

– Bristen på pengar är bara ett symptom på något större: FN:s svagare trovärdighet och legitimitet. Folk frågar, var är FN? Det är där problemen börjar.

Bakgrunden är dyster. Enligt Espinosa har 74 av FN:s 193 medlemsländer inte betalat de bidrag de utlovat under året. USA, som länge var organisationens i särklass största bidragsgivare, har skurit ner sitt stöd kraftigt. Men hon understryker att det inte bara handlar om enskilda länders politik.

– Det här skickar budskapet att länder inte ser att de får valuta för pengarna. Det är allvarligt, säger hon.

Hennes förklaring är att FN uppfattas som en auktoritär röst som dikterar lösningar, i stället för att lyssna på medlemsländer och människor i konfliktdrabbade områden.

– Trovärdighet och legitimitet är något man förtjänar genom att lyssna mer och diktera mindre.

Espinosa vill se en omfattande reform av organisationen. Där är hon inte ensam. Hennes två främsta konkurrenter har liknande budskap. Rebeca Grynspan från Costa Rica, tidigare vicepresident och numera chef för FN:s utvecklings- och handelsorgan UNCTAD, förhandlade fram Svartahavsinitiativet som möjliggjorde ukrainsk veteexport via Svarta havet. Hon beskrivs som en av de hetaste kandidaterna. Carolyn Rodrigues-Birkett från Guyana, diplomat och tidigare utrikesminister, har en lång karriär inom FN:s livsmedelsorganisation FAO och skulle bli den första generalsekreteraren från ett av de mindre länderna i regionen.

Alla tre utgår från att världen har förändrats radikalt sedan FN skapades. Espinosa pekar på det växande antalet krig, klimatkrisen, AI-utvecklingen och att fattiga länder har hamnat i en allt djupare skuldfälla.

– Vi lever i en väldigt farlig värld. Stegvisa förändringar och att sätta plåster på problemen kommer inte att fungera, säger hon.

Hennes viktigaste förslag handlar om fredsarbete. Hon vill inrätta en särskild enhet för tidiga åtgärder och förebyggande arbete inom generalsekreterarens kansli. Enheten ska analysera varningssignaler och ge generalsekreteraren mandat att agera innan en konflikt bryter ut.

– Generalsekreteraren måste kunna agera snabbare. Den första du ser när något är på väg att gå snett ska vara FN:s generalsekreterare, säger hon.

Frågan om FN:s misslyckanden i Ukraina och Gaza är svår för alla kandidater. FN:s säkerhetsråd, där Ryssland, USA, Kina, Storbritannien och Frankrike har vetorätt, har gång på gång lamslagits. Espinosa öppnar för reformer, men menar att kritiken är förenklad.

– Många stirrar sig blinda på säkerhetsrådet. Ja, vi kanske behöver reformera det så att det blir mer effektivt och representativt, men hur implementerar vi det vi redan har beslutat? Det är en större fråga, säger hon.

Hon är tydlig med att en generalsekreterare måste vara en försvarare av FN-stadgan och internationell rätt.

– Opartisk gentemot medlemsstaterna, men partisk till förmån för internationell rätt, säger hon och tillägger att diplomatiska kanaler aldrig får brännas.

Urvalsprocessen är sluten. Kandidaterna testas i anonyma omröstningar i säkerhetsrådet, där minst nio av femton medlemmar måste stödja en kandidat och ingen av de fem permanenta medlemmarna får använda sitt veto. I den senaste omröstningen den 18 september fick Grynspan nio ja-röster, Rodrigues-Birkett åtta och Espinosa endast tre. Men Espinosa hade bara sex nej-röster, och enligt källuppgifter fanns ingen av de permanenta medlemmarna bland dem. Det gör henne till en tänkbar kompromisskandidat trots det låga antalet ja-röster. Rekommendationen går sedan vidare till generalförsamlingen, som historiskt har följt säkerhetsrådets förslag.

Flera andra namn har nämnts, däribland IAEA-chefen Rafael Grossi från Argentina och Senegals förre president Macky Sall. Enligt uppgifter har de dock fått så många nej-röster att deras chanser bedöms som små. FN:s vice generalsekreterare Amina Mohammed från Nigeria skulle kunna samla brett stöd i Afrika, men hon har uppgett att hon inte kandiderar.

Espinosa påminner om att FN trots krisen gör ovärderliga insatser, även om de sällan hamnar i mediebruset.

– Det är svårt att få rubriker när du förhindrar en konflikt. Människor normaliserar att tusentals FN-anställda skickas till mycket farliga platser och skyddar civila. Tusentals har också dödats, säger hon.

På frågan om hon vill bli en ny Dag Hammarskjöld, den legendariske svenske generalsekreteraren som omkom i en flygolycka 1961, svarar hon att hon tar med sig sin egen ledarstil.

– Det handlar om att verkligen lyssna, lagarbete – och modet att agera.