Efter ryska attacken: Solceller ska hålla Tjernobyl säkert

Tjernobyl är i praktiken en militärzon. Soldater står i långa köer vid spärren in till det förbjudna området, och den flera mil långa vägen in till kärnkraftverket är täckt av skyddsnät mot drönarattacker. Frontlinjen ligger långt borta, men Rysslands långdistansattacker når över hela Ukraina. Det syns inte minst på det 108 meter höga skyddshöljet över den havererade reaktor 4, där spåren efter en rysk drönareattack fortfarande syns. Vid ett besök i zonen är den militärstrategiska betydelsen tydlig.

Konsekvenserna av den träffen blev allvarliga. Drönaren öppnade ett hål i stålkonstruktionen och personalen förlorade möjligheten att kontrollera luftflödet mellan skyddshöljet och reaktorruinen. Det är ett akut problem, eftersom luften i dag är det som kyler det radioaktiva avfallet. Hålet har lagats, men skyddet är bara tillfälligt reparerat. Kostnaden för att återställa konstruktionen beräknas till omkring fem miljarder kronor. Några nya radioaktiva utsläpp har inte konstaterats, men höljet bedöms inte vara tillräckligt säkert för att man ska kunna börja riva reaktorn och den ursprungliga betongsarkofagen.

Avvecklingen av Tjernobyl är en lång process som kräver stora mängder el. Reaktorruinen ska ventileras och vattnet där avfallet från reaktor 1, 2 och 3 förvaras måste pumpas runt. Under kriget har anläggningen vid flera tillfällen förlorat tillgången till el, främst på grund av ryska attacker mot det ukrainska elnätet. Då har man varit tvungen att förlita sig på dieselgeneratorer. Utan el kan varken ventilationssystem eller vattenrening fungera, och riskerna med det radioaktiva avfallet ökar.

För att minska sårbarheten har en solcellspark byggts intill reaktor 4. Den beräknas producera drygt två gigawattimmar el om året. Ukrainas premiärminister Denys Sjmyhal sade vid en pressträff att förmågan att generera egen el gör Tjernobyl säkrare och att det är avgörande för kärn- och strålsäkerheten. Enligt Serhij Tarakanov, ordförande för Tjernobyl, kan parken en solig dag stå för omkring 30 procent av den el som krävs för att hålla reaktorn säker.

Tarakanov ser solcellsparken som ett första steg. Han hoppas få tillstånd att bygga ut med fler energikällor i den förbjudna zonen. På sikt vill han också koppla solcellerna till det ordinarie elnätet så att överskottsenergin kan användas någon annanstans.

Projektet har organiserats av FN:s utvecklingsprogram, UNDP. Japan har bekostat installationen och Litauen har stått för utrustningen. UNDP:s chef Alexander De Croo säger att en solcellspark är säkrare än många andra energislag i krigstid, eftersom den inte är beroende av sårbara transportleder. Här produceras energin bara några hundra meter från där den behövs. Det gör anläggningen mindre känslig för attacker mot elnätet.

De Croo konstaterar att småskaliga energianläggningar är vad som faktiskt går att bygga i krigstid. Ukraina behöver mer energi, och det snabbt. – Vårt gemensamma ansvar för kärnsäkerheten upphör inte på grund av kriget, och vi kan inte vänta med att återuppbygga infrastruktur på grund av kriget, säger han.

UNDP har de senaste åren bidragit med närmare 13 miljarder kronor till energiprojekt i Ukraina. Ändå är läget svårt. Sedan den fullskaliga invasionen började har mer än hälften av Ukrainas energianläggningar skadats eller förstörts i ryska attacker. Kapaciteten att återställa alla anläggningar finns inte, inte ens med FN:s hjälp. – Det är uppenbart att det i nuläget inte räcker, säger De Croo.

Solcellsparken är också ett exempel på hur Ukraina försöker bygga ut elproduktionen i decentraliserad form mitt under kriget. Mindre anläggningar nära förbrukarna är svårare att slå ut än stora kraftverk och transformatorstationer.

Tjernobylkatastrofen inträffade den 26 april 1986, sedan ett säkerhetstest gått fel och reaktor 4 exploderat. Den betongsarkofag som byggdes efter olyckan kompletterades 2016 med ett nytt skyddshölje, New Safe Confinement, som var tänkt att hålla i minst 100 år. Den ryska drönaren orsakade ett 15 meter stort hål och en brand som var svår att släcka. Enligt en ny rapport från Greenpeace är skadorna på höljet mer omfattande än man tidigare trott, och det stabila inomhusklimat med jämn temperatur och luftfuktighet som byggts upp är förstört.

Även ett lager för kärnbränsle i området har träffats av ryska drönare. Innanför det nya skyddshöljet pågår förberedelserna inför rivningen av den gamla sarkofagen och den havererade reaktorn. På området rullar fortfarande bussar av samma modell som de som transporterade saneringsarbetare till och från reaktorn 1986. I dag arbetar omkring 2 000 personer vid Tjernobyl.