Trump nobbar AI-broms: ”Sjuk konspiration”

USA:s president Donald Trump säger att det enda som behövs för att kontrollera utvecklingen av artificiell intelligens är en ”stark och smart” president. Han avfärdar samtidigt de växande kraven på att bromsa AI-utvecklingen som ”en sjuk konspiration”.

Uttalandet sätter återigen strålkastarljuset på en av vår tids mest omdebatterade teknikfrågor. Den snabba framväxten av AI har under de senaste åren skakat om allt från arbetsmarknaden till den globala ekonomin. Samtidigt har allt fler forskare, politiker och techledare varnat för att utvecklingen går för fort och att kontrollen riskerar att glida ur händerna på samhället.

I EU har den omfattande AI-förordningen, AI Act, tagits fram som ett svar på den oron. Regelverket syftar till att säkerställa att AI-system är säkra, transparenta och spårbara. USA har däremot valt en mer tillåtande linje. Trumps uttalande ligger i linje med den hållningen – samtidigt som det ökar klyftan mellan Europa och USA i synen på hur tekniken ska styras.

Flera av världens största techbolag, däribland OpenAI, Microsoft och Google, har skrivit under frivilliga åtaganden om ansvarsfull AI. Kritiker menar att sådana löften inte räcker. Tidigare har exempelvis techmiljardären Elon Musk och Apple-medgrundaren Steve Wozniak varit med och undertecknat ett öppet brev med krav på en paus i utvecklingen av mycket kraftfulla AI-system. Brevet mötte uppmärksamhet, men fick inget brett genomslag.

Trump tycks nu markera att han vill gå i en helt annan riktning. För honom handlar det inte om att bromsa tekniken, utan om att stärka den politiska kontrollen. Genom att koncentrera makten till presidentämbetet vill han kunna fatta snabba och avgörande beslut utan att hämmas av byråkrati eller internationella regler.

Den hållningen kan få stora konsekvenser för den globala teknikmarknaden. AI-boomen har drivit upp börsvärdet för halvledarbolag som Nvidia, medan jättar som Microsoft, Alphabet och Amazon investerar hundratals miljarder i nya datacenter och avancerade chips. Investeringarna har i sin tur lett till en kraftigt ökad efterfrågan på energi, koppar, litium och andra kritiska mineraler.

För gruvnäringen har utvecklingen blivit en motor. Varje ny datacentral kräver stora mängder koppar till elnät och kylsystem, och AI-chips är beroende av en komplicerad global leveranskedja. Enligt branschbedömare väntas efterfrågan på metaller som koppar, nickel och sällsynta jordartsmetaller öka markant under de kommande åren. Gruppen av oumbärliga råvaror har därmed blivit en central fråga i den geopolitiska maktkampen kring AI.

Kina dominerar redan en stor del av världens bearbetning av dessa mineraler. Landet har också byggt upp en ledande ställning inom solpaneler, batterier och flera AI-relaterade teknologier. USA:s svar har hittills varit exportrestriktioner på avancerade halvledare, men Trumps syn på en stark president kan komma att förändra strategin. Frågan är om kontrollen ska ske genom handelshinder, investeringar i inhemsk gruvdrift eller genom en mer aggressiv konkurrenspolitik.

I USA har flera delstater, bland annat Texas och Virginia, blivit nav för AI-etableringar. I Europa har de nordiska länderna lyfts fram som attraktiva etableringsplatser tack vare gott om förnybar el och naturlig kyla. Samtidigt väntar nya gruvprojekt i exempelvis Kanada, Australien och Chile på finansiering och politiska beslut. Många projekt riskerar att försenas av lokala protester och långa tillståndsprocesser, något som Trump med sin avregleringslinje vill motverka.

Experter är dock djupt oeniga om hans recept. Att låta en enda ledare avgöra AI-utvecklingens inriktning uppfattas av många som riskabelt. De pekar på att tekniken är global till sin natur och att den kräver internationellt samarbete, inte minst för att undvika en kapprustning där alla parter prioriterar snabbhet framför säkerhet.

Trumps uttalande lär därför med säkerhet väcka debatt under den närmsta tiden. För marknaden handlar det i slutändan om vem som får tillgång till tekniken, råvarorna och makten över framtidens infrastruktur. Vad som menas med en ”stark och smart” president kan tolkas på många sätt – men konsekvenserna av den politiken kommer att märkas långt utanför Washingtons maktkorridorer.