Donald Trump har väckt uppmärksamhet genom att kraftfullt attackera journalisten Maggie Haberman efter publiceringen av boken ”Regime Change” som gavs ut förra veckan. I ett inlägg på det sociala mediet Truth Social kallade Trump henne för ”Maggot Hagerman”, en nedsättande benämning som syftar på fluglarv.

Boken, som är skriven av Maggie Haberman tillsammans med den grävande journalisten Jonathan Swan, bygger på omfattande research och ger djupa insikter i Donald Trumps återkomst till makten. Under en treårsperiod har författarna genomfört mer än 1 000 intervjuer med personer nära Trump och hans administration. Haberman och Swan har även själva träffat och intervjuat Trump vid flera tillfällen under arbetet med boken.

I sitt inlägg på Truth Social ifrågasätter Trump bokens trovärdighet och hävdar att den till största delen består av påhittade uppgifter. ”Baserat på en mycket snabb och tråkig genomgång av Maggot Hagermans bok om mig är den till största delen påhittad, ’fake news’, mestadels fiktion – precis som det mesta hon har skrivit om mig under så många år”, skriver Trump, som dock erkänner att han inte själv har läst boken i sin helhet.

Både Maggie Haberman och Jonathan Swan är välrenommerade reportrar inom den amerikanska journalistkåren med lång erfarenhet av rapportering från Vita huset. Deras arbete har under årens lopp fått stor uppmärksamhet och respekt inom mediebranschen.

Boken innehåller flera anmärkningsvärda episoder som kastar ljus över Trumps syn på sin egen makt och position. I en intervju med Haberman och Swan ska Trump stolt ha visat upp ett dokument där han påstod att en historiker rangordnat honom som mäktigare än några av historiens mest fruktade ledare, inklusive Napoleon, Stalin, Mao och Hitler. Enligt detta dokument, som Trump fick under ett evenemang tillägnat golflegendaren Gary Player, hade dessa historiska ledare endast lokal makt, medan Trumps makt beskrevs som global.

Trump förklarade för journalisterna att ingen av de nämnda ledarna nått samma nivå av makt som en amerikansk president. När Haberman och Swan senare undersökte dokumentets ursprung gjordes dock en överraskande upptäckt. Det visade sig att texten inte alls var skriven av en historiker, som Trump påstått, utan av Gary Players mångårige caddie.

Boken innehåller även direkta citat från flera högt uppsatta personer inom Trumpadministrationen. Bland dem som citeras finns vicepresident Vance, tillförordnade justitieministern Todd Blanche, Vita husets stabschef Susie Wiles samt kommunikationschefen Steven Cheung. Dessa uttalanden ska ha gjorts under det så kallade Epstein-mötet, vilket har lett till spekulationer om att journalisterna möjligen kan ha haft tillgång till ljudinspelningar från denna säkerhetsklassade sammankomst.

Varken Haberman eller Swan har velat kommentera huruvida de faktiskt fått tillgång till eventuella ljudinspelningar från mötet eller inte. Denna tystnad har bara ökat spekulationerna kring bokens källor och metoderna bakom dess innehåll.

En annan uppmärksammad detalj i boken handlar om Trumps relation till centralbankschefen Jerome Powell under den andra mandatperioden. Enligt CNN beskriver författarna hur Trump aktivt motarbetade Powell, dock inte med ambitionen att sparka honom utan snarare för att göra hans arbetssituation så besvärlig som möjligt.

”Jag vill knäcka hans jävla kulor, ärligt talat”, ska Trump ha sagt om Powell under ett personalmöte, enligt vad som framgår i boken. Detta ger en inblick i den konfrontativa stilen som präglade Trumps förhållande till centralbankschefen.

Donald Trump har en lång historik av att offentligt kritisera och förolämpa kvinnliga journalister, och attacken mot Maggie Haberman är inget undantag. Hans senaste utspel visar hur känslig han är för kritisk granskning och journalistiskt arbete som ifrågasätter hans versioner av händelser.

Boken ”Regime Change”, som lanserades den 23 juni i år, ger en omfattande bild av Trumps återkomst till makten och de krafter som format hans andra tid i Vita huset. Trots Trumps hårda kritik fortsätter boken att väcka stort intresse och debatt om presidentskapet och amerikanskpolitik.