Tyska kvinnor jobbar minst i Europa: ”Jag hinner aldrig ta lunchpaus”

I Tyskland är deltidsarbetet en kvinnofälla – hälften av alla förvärvsarbetande kvinnor jobbar deltid

När 32-åriga juristen Daria Denisenko blev gravid visste hon genast att hon skulle gå ner till deltid. ”Om man har satt ett barn till världen vill man tillbringa tid med det,” förklarar hon.

Denisenko är en av 17 miljoner tyska kvinnor som jobbar deltid. Det betyder att hälften av alla förvärvsarbetande kvinnor i Tyskland arbetar deltid, medan motsvarande siffra bland män bara är 11 procent. Som jämförelse arbetar 20 procent av kvinnorna och 10 procent av männen deltid i Sverige.

Denna könsbaserade arbetsskillnad har blivit föremål för politisk debatt. Förbundskansler Friedrich Merz anser att det är dags för tyskarna att jobba mer. ”Lifestyle och fyradagarsvecka. Väldigt trevligt, det kan man förstås syssla med. Men om vi vill behålla vårt välstånd måste vi se till att det här landet levererar,” sade Merz på CDU:s partidag i februari.

Vad Merz inte nämnde är att det tyska samhället är strukturerat kring kvinnors omsorgsarbete. Cirka 66 procent av tyska barn börjar förskolan först när de är mellan två och tre år. I Sverige går 60 procent av barnen på förskola redan innan de fyllt ett och ett halvt år.

Den tyska samhällsmodellen fungerar just eftersom så många kvinnor jobbar deltid. För Daria Denisenko var deltidsarbete ett självklart val: ”Henry har nyss fyllt ett. Jag vill inte att han ska vara nio timmar på förskolan när han är så liten,” säger hon.

Att det var Daria och inte hennes man Artur Vöhringer som skulle gå ned till deltid var paret överens om. ”Min man är projektledare på ett vindkraftsföretag. Där måste man jobba heltid, för projekten måste genomföras. Själv är jag statsanställd och mitt jobb ser annorlunda ut. Min arbetsgivare har en förstående inställning till deltidsarbete,” förklarar hon.

Henrys pappa var föräldraledig en månad, och de flesta familjer i Darias bekantskapskrets har gjort liknande prioriteringar. ”Det är oftast kvinnorna som blir längre hemma med barnen och därefter väljer att jobba deltid,” konstaterar hon.

Familjen bor i en villa i Ludwigsfelde, en by 20 kilometer sydväst om Berlin. Daria, som delvis jobbar hemifrån, återvände till sin statliga tjänst när Henry fyllde ett. Arbetsgivaren beviljade hennes önskemål om 50 procents tjänstgöring utan problem, men hon upplever ändå att arbetssituationen är mer stressande nu.

”På kontoret har jag inga marginaler. Förr kunde jag snacka med kolleger om ditt och datt, och sedan arbeta övertid om det behövdes. Det går inte nu,” berättar hon.

Tre dagar i veckan arbetar hon hemifrån och två dagar på kontoret i Berlin. De kontorsdagarna är särskilt hektiska. Med en timmes pendling vardera vägen har hon bara fyra timmars effektiv arbetstid. ”Jag har aldrig tid att gå på lunch med kollegerna, jag äter en macka vid datorn. Och förbundskanslern talar om deltid som en livsstil! Väldigt få människor gör detta för att kunna njuta av livet.”

Statistiken bekräftar bilden av ett Tyskland med kortare arbetstider än många andra länder. Tyskarna jobbar i genomsnitt 33,9 timmar i veckan, vilket är en bottennotering i EU där greker arbetar mest med 39,8 timmar per vecka. Samtidigt visar OECD-siffror att tyskarna arbetar 1 036 timmar om året, vilket bara överträffas av Frankrike och Belgien med ännu färre arbetstimmar.

Den tyska arbetsministern Bärbel Bas menar att arbetsgivare måste göra det lättare för kvinnliga anställda att jobba heltid. Hon kräver också fler förskolor, något som Daria Denisenko instämmer i: ”Här i Brandenburg är förskolan överkomlig. Vi betalar 200–300 euro i månaden för 30 timmar i veckan. Men jag har bekanta i Stuttgart som betalar mellan 700 och 1 000 euro i månaden för förskola. Där finns inte heller tillräckligt med platser.”

En komplicerande faktor är att Tyskland har 16 förbundsländer som alla för sin egen utbildnings- och socialpolitik. De västra delarna av landet, där Merz kommer ifrån, har traditionellt haft en starkare hemmafruideal och dyrare barnomsorg. Brandenburg, där Daria bor, tillhörde tidigare Östtyskland som har en mycket starkare tradition av förvärvsarbetande kvinnor, vilket avspeglas i billigare förskolor.

Daria, som är född i Kazakstan i en tysk familj och kom till Tyskland som sjuåring, har inga släktingar i närheten som kan hjälpa till med barnomsorgen. ”Det är jag som tar det största ansvaret för barnet, jag ammar ju och det är oftast jag som lägger honom,” förklarar hon. Samtidigt påpekar hon att de delar på ansvaret i hemmet på andra sätt: ”Att bägge ska hålla koll på hur många gånger man burit ut soporna – det tror jag inte på. Det viktiga är att vi delar på ansvaret. Med tiden jämnar det ut sig.”

Debatten om deltidsarbete i Tyskland belyser spänningarna mellan ekonomisk tillväxt, jämställdhet och familjepolitik i Europas största ekonomi, som förra året bara växte med 0,2 procent. Med en arbetsstyrka där nästan en fjärdedel är 55 år eller äldre står Tyskland inför stora demografiska utmaningar som ställer krav på nytänkande i både arbetsmarknad och familjepolitik.