Ukrainska specialstyrkor meddelade vid lunchtid på tisdagen att järnvägsbron över Norra Krimkanalen på den ryskockuperade halvön ”inte längre existerar”. Attacken är en del av en större ukrainsk kampanj för att skära av viktiga transportleder till halvön, och den sätter nu allt större press på Rysslands förmåga att upprätthålla sin kontroll över området.

Enligt uppgifter från den ukrainska specialenheten har bron spelat en central roll för rysk militär logistik. Den har använts för att säkerställa truppförflyttningar söderut samt för att upprätthålla infrastruktur och resurser inom det ryska försvaret. Militären publicerade en video på sociala medier som påstås dokumentera attacken. Ryssland har ännu inte kommenterat uppgifterna.

Johan Huovinen, lärare på Försvarshögskolan, konstaterar att nattens attacker är en del av en mer omfattande ukrainsk strategi för att sätta press på Ryssland kring Krimhalvön. Målet är att göra det ohållbart för Ryssland att försörja området med nödvändiga resurser och därmed kunna påvisa i eventuella förhandlingar att Krim naturligt hör till Ukraina och inte till Ryssland.

Detta är långt ifrån första gången som ukrainsk militär slår mot broar som förbinder Krim med södra Ukraina. Tidigare har bland annat Tjongarbron blivit måltavla. Denna bro utgör den huvudsakliga logistikvägen mellan det ockuperade Cherson och Krim, och dess förlust har försämrat Rysslands möjligheter att transportera trupper och materiel till halvön.

Landkorridoren mellan Mariupol och Krim har varit av strategisk betydelse för Ryssland sedan ockupationen inleddes. För Moskva är det viktigt att inte enbart förlita sig på förbindelsen mellan Krim och det ryska fastlandet, framhåller Huovinen. Genom att kontrollera flera transportvägar söderut har Ryssland kunnat säkra alternativa logistikrutter om en väg skulle bli blockerad eller angripen.

Men nu börjar de upprepade ukrainska attackerna bli ett allt större problem för den ryska försörjningen av halvön. Ryska lokala myndigheter har nyligen beslutat att stoppa försäljning av bränsle till privatpersoner på grund av behovet av ransonering. Bränsle kommer endast att säljas till myndigheter som arbetar med att säkerställa ”funktion och säkerhet” på halvön, meddelade myndigheterna under helgen. Detta är inte första gången det införs ransoneringskrav på bränsle på Krim, men situationen förvärras nu i takt med att fler transportvägar slås ut.

Enligt Huovinen kan man snart säga att Kertjbron, också kallad Krimbron, är den enda fungerande förbindelsen kvar mellan halvön och det ryska fastlandet. Det börjar bli allt svårare för Ryssland att upprätthålla en fungerande försörjning av Krim, vilket kan få allvarliga konsekvenser både för den militära närvaron och för civilbefolkningen.

Ukraina har vid flera tillfällen genomfört attacker även mot Krimbron, som är den viktigaste fysiska länken mellan halvön och Ryssland. I oktober 2022 genomförde Ukraina en uppmärksammad explosion på bron, som orsakade stora skador och tillfälligt avbröt trafiken. Bron har sedan dess fortsatt att vara ett prioriterat mål för ukrainska styrkor.

Risken för bränslebrist på ön har också fått konsekvenser för turistnäringen. Enligt Moscow Times, som pratat med företrädare för branschen, har många turister börjat tänka om sina resplaner. Cirka 80 procent av besökarna reser till Krim med bil, skriver tidningen, och utan garantier för tillgång till bränsle blir det alltmer riskabelt att åka dit.

Den ukrainska strategin att systematiskt slå ut infrastruktur på och runt Krimhalvön syftar tydligt till att isolera området och göra det alltmer ohållbart för Ryssland att behålla sin militära närvaro där. Genom att förstöra broar, begränsa bränsletillgången och försvåra logistiken hoppas Ukraina kunna återta kontrollen över halvön på sikt, eller åtminstone försvaga Rysslands position inför eventuella framtida förhandlingar.

Situationen på Krim illustrerar hur viktig infrastruktur och logistik är i modern krigföring. När transportleder bryts och försörjningskedjor störs påverkas inte bara militärens operativa förmåga, utan hela samhällets funktion. För civilbefolkningen på Krim innebär den försämrade situationen ökade svårigheter i vardagen, och för Ryssland blir det allt tydligare att kostnaden för att behålla kontrollen över halvön stiger.