Ukrainas tåg jagas av drönare: ”Tvingas evakuera flera gånger samma resa”

FASTIV/KIEV. Tågvärdarna har några minuter på sig att få ut passagerarna ur vagnarna. Sedan kan de ryska drönarna vara över dem. Järnvägen, Ukrainas stolthet och landets viktigaste transportlänk sedan flygtrafiken slogs ut, är nu alltmer under attack.

– Ibland tvingas vi evakuera flera gånger under samma resa, säger konduktören Anatolij Kustrja.

Vid stationen i Fastiv, en järnvägsknut väster om Kiev, har personalen lärt sig att arbeta i sekundsnabb takt. Ett larm från luftvärnet kan komma när som helst. Då gäller det att snabbt tömma tåget och leda passagerarna till skyddsrum eller ut på fältet, bort från rälsen och vagnarna.

Fastiv är en av de viktigaste noderna i det ukrainska järnvägsnätet. Här möts flera linjer som förbinder huvudstaden med västra Ukraina och vidare mot EU:s gräns. Det gör orten till en strategisk punkt både för civila resor och för militära transporter – och därmed ett prioriterat mål för ryska attacker.

Sedan Rysslands fullskaliga invasion inleddes i februari 2022 har flygtrafiken i Ukraina varit stängd. Landets luftrum är fortfarande stängt för civil trafik. Järnvägen har därför blivit den enda fungerande transportvägen för miljontals människor. Den statliga operatören Ukrzaliznytsia har gått från att vara ett traditionellt järnvägsbolag till att bli en livlina för ett land i krig.

Samtidigt har järnvägen blivit ett allt viktigare mål för ryska styrkor. Angreppen riktas mot stationer, räls, kraftförsörjning och bränsledepåer. Under hösten och vintern har attackerna intensifierats, ofta med iranska drönare av typen Shahed. Målet är att störa både militär logistik och civila transporter – och att skapa rädsla bland befolkningen.

För tågpersonalen innebär det en vardag som ingen utbildning kunde förbereda dem på. Konduktörerna bär inte bara ansvar för biljettkontroll och service. De ska också leda evakueringar, ofta i mörker och kyla, medan drönarna surrar ovanför.

– Vi har lärt oss att aldrig ta något för givet. En resa som börjar lugnt kan sluta i panik, säger Anatolij Kustrja.

Trots attackerna fortsätter tågen att rulla. Ukrzaliznytsia reparerar skadade sträckor inom loppet av timmar eller dygn. Det är en prestation som väckt internationell uppmärksamhet. Men priset är högt. Flera anställda har dödats och skadats i tjänst.

Järnvägen har också en central roll i krigets humanitära logistik. Miljontals människor har evakuerats från östra och södra Ukraina med tåg. Hjälpsändningar, mediciner och utrustning transporteras på räls. När elnätet skadas av ryska attacker och de elektrifierade banorna slås ut, kopplas diesellok in för att hålla trafiken rullande. Personalen arbetar i skift dygnet runt, ofta med kort varsel och långa pass.

Järnvägens betydelse sträcker sig långt bortom passagerartrafiken. Innan kriget var Ukraina en av världens största exportörer av spannmål, järnmalm och stål. När Ryssland blockerade Svartahavshamnarna under långa perioder blev järnvägen den enda vägen ut för landets exportprodukter. Malmen från gruvorna i Kryvyj Rih, spannmålen från jordbruksregionerna i söder och stålet från bruken i Dnipro-området måste fraktas med tåg till gränsövergångar mot Polen, Rumänien och Ungern.

Där har kapacitetsbegränsningar blivit ett problem. Ukraina använder den bredare sovjetiska spårvidden medan EU-länderna har en smalare. Vid gränsen måste godset lastas om eller vagnarna anpassas, vilket tar tid. Flera gränsstationer har byggts ut med hjälp av internationellt stöd för att öka genomströmningen, men behoven är fortsatt stora.

För gruv- och stålindustrin, som utgör en viktig del av Ukrainas ekonomi, är järnvägen helt avgörande. Utan fungerande transporter kan malmen inte nå marknaden, och företagen förlorar intäkter som behövs för att hålla verksamheten igång under kriget. Det har gjort järnvägen till en central fråga även för landets ekonomiska överlevnad.

Samtidigt fortsätter vardagen för passagerarna. Studenter, soldater på permission, äldre som ska besöka släktingar, barn som evakueras – alla är de beroende av tågen. I väntan på evakueringen vid Fastiv står de tysta, med väskor och sovsäckar, beredda att röra sig på en sekunds varsel.

– Det är vårt jobb. Vi kan inte sluta. Om tågen stannar, stannar Ukraina, säger Anatolij Kustrja.