USA laddar för ekonomisk storslägga mot Iran – med hjälp av andra länder

USA:s finansminister Scott Bessent har i en uppmärksammad artikel i Financial Times beskrivit den nuvarande konfrontationen med Iran som ett modernt eko av andra världskrigets avgörande fas. Han jämför USA:s strategi med den allierade offensiven mot Nazityskland och talar om en kommande ”ekonomisk D-dag”. Bessent menar att USA nu har samlat sina krafter för att rikta ett avgörande slag mot Irans ekonomi, och han gör en tydlig koppling till historiens lärdomar.

I sin artikel skriver Bessent att det var just i Teheran som de allierade 1943 möttes för att planera den slutliga attacken mot Nazityskland. Han drar en parallell till dagens situation och konstaterar att fienden nu är Iran. Till skillnad från då handlar det inte om militär invasion, utan om en ekonomisk offensiv. Bessent beskriver den som ”den enskilt största ekonomiska offensiven någonsin mot en motståndare”.

Vidare hävdar finansministern att USA:s president Donald Trump redan har försvagat Iran avsevärt. Han pekar på att den iranska valutan, rialen, har fallit till historiskt låga nivåer och att inflationen är exceptionellt hög. Men trots detta, menar Bessent, har Iran kunnat överleva tack vare ekonomiskt stöd från andra länder. Det är dessa länder som nu står i fokus för Washingtons nästa steg.

Den planerade åtgärden handlar om att utvidga de så kallade sekundära sanktionerna. Dessa riktar sig inte bara mot Iran direkt, utan mot länder och företag som fortsätter att handla med landet. Bessent är tydlig med vad som gäller: de som följer USA:s uppmaning och bryter med Iran kommer att belönas med stärkta kommersiella relationer och tillgång till den globala kapitalmarknaden. De som däremot trotsar Washington kommer att möta samma isolering som Iran självt.

Enligt uppgifter till Reuters kommer detaljerna i denna nya sanktionspaket att presenteras på en presskonferens klockan 20.00 svensk tid. Där väntas finansdepartementet redogöra för exakt vilka åtgärder som ska införas och mot vilka aktörer de ska riktas. Detta har skapat oro på marknaderna, samtidigt som flera länder redan har börjat anpassa sig.

Ett av de första länderna att reagera är Förenade Arabemiraten. Landet har, inför den väntade presskonferensen, meddelat att man omedelbart kommer att avsluta all handel med Iran. Det är en betydande markering, då Förenade Arabemiraten historiskt har varit en viktig transithamn för iransk export, inte minst olja.

Iran har svarat med hot om hämnd. Teheran riktar sig mot de länder som väljer att följa USA:s linje och säger att de kommer att möta konsekvenser. Samtidigt har Kina, som är en av Irans största köpare av råolja, tydligt tagit avstånd från de amerikanska åtgärderna. Pekings motstånd är väntat, men det innebär en komplicerad situation, eftersom USA tidigare har hotat med sanktioner mot just kinesiska raffinaderier som förädlar iransk olja. Det hotet drogs dock tillbaka, vilket visar hur svårt det är att få alla stora aktörer att följa samma linje.

Bessents utspel sker mot en bakgrund av åratal av hårda sanktioner mot Iran. USA lämnade det internationella kärnavtalet 2018 och har sedan dess successivt ökat trycket. Irans oljeexport, som är landets viktigaste inkomstkälla, har kraftigt minskat, men landet har ändå lyckats hålla igång en viss handel via olika mellanhänder och alternativa rutter. Kina har varit en nyckelspelare i detta sammanhang och har fortsatt köpa iransk olja till rabatterade priser.

Genom att nu hota med sekundära sanktioner försöker USA stänga de sista kryphålen. Budskapet är att inget land ska kunna fortsätta göra affärer med Iran utan att drabbas av konsekvenser. Detta är en betydligt tuffare linje än tidigare, och den kan få stora effekter på den globala oljemarknaden. Analytiker varnar för att oljepriserna kan stiga om fler länder tvingas bryta med Iran, samtidigt som en kraftig minskning av iransk export kan skapa brist på marknaden.

Bessent jämförelse med andra världskriget är ovanlig för en sittande finansminister och visar att administrationen betraktar Iranfrågan som en av de mest centrala i utrikespolitiken. Det är också ett försök att skapa en känsla av historisk nödvändighet och samling kring den egna politiken. Frågan är dock om omvärlden är beredd att följa USA på samma sätt som de allierade en gång följde varandra.

Många länder, särskilt i Europa och Asien, har under lång tid varit kritiska till USA:s unilaterala sanktioner mot Iran. De har försökt upprätthålla handelsförbindelser via alternativa betalningssystem, men har haft svårt att fullt ut kringgå de amerikanska åtgärderna. Med de nya hoten om sekundära sanktioner kommer trycket att öka ytterligare, och det återstår att se hur stora eftergifter som görs.

Förenade Arabemiratens beslut kan bli startskottet för en dominoeffekt. Om fler länder följer efter, och om Kina till slut böjer sig, skulle Iran bli isolerat på ett sätt som landet inte har upplevt tidigare. Men Teheran har tidigare visat prov på stor anpassningsförmåga och kan komma att hitta nya vägar. Det är således långt ifrån säkert att Bessents ”ekonomiska D-dag” blir det avgörande slaget som han beskriver.

Det som är klart är att USA nu höjer insatserna på ett sätt som kommer att påverka den globala ekonomin och diplomatin under lång tid framöver. Med en presskonferens senare i kväll och med motstånd från både Kina och Iran är scenen redo för en ny fas i en av de mest komplexa konflikterna i modern tid. Frågan är vem som till slut vinner det ekonomiska kriget – och till vilket pris.