”Hästar i frihet”: Danskt projekt leder återförvildning för att rädda biologisk mångfald

Vi står på en gammal åker i Danmark och spanar mot två hingstar. De stegrar sig mot varandra, den ena biter i den andres mule med synliga rader av stora tänder och rosa tandkött. Ett skådespel som påminner oss om en vild natur som nästan försvunnit i Europa.

Det finns få platser i världen där hästar får bestämma över sig själva, men ponnyerna framför oss kallas för vilda. De är här som del av ett projekt för ”återförvildning” av landskapet.

”Rewilding”, att låta naturen sköta sig själv, har fått starkt fäste i Danmark – ett land med minst bevarad natur i hela EU. Metoden har dock skapat kontroverser och det som ibland kallas ett ”hästkrig”. Aktivister, som i folkmun benämns ”hästmaffian”, matar olovligen hästar med hö, medan universitetsforskare trakasseras av personer som anser att det är djurplågeri att låta hästar klara sig utan mänsklig omvårdnad.

Med fyrhjulsdriven flakbil kör vi över marker som för bara några år sedan var jordbruksland. Området, Saksfjed på Lollands sydkust, var havsbotten innan det vallades in och torrlades på 1800-talet. Nu regerar här hästar och andra stora betesdjur.

– Vi har en biodiversitetskris, både i Danmark och i Sverige och ute i världen. Vi förlorar arter i en omfattning som aldrig förr, förklarar Thor Hjarsen, biolog och chef för rewildingprojektet.

Projektet drivs av Hempel Fonden, en stiftelse som äger ett stort färgföretag och bedriver välgörenhet. För tre år sedan köpte stiftelsen 800 hektar mark, hägnade in den och gav området namnet Saksfjed vildmark. Syftet är att utforska hur man kan återskapa biologisk mångfald.

Hälften av Danmarks djur- och växtarter bedöms vara hotade, från hasselmusen till olika fjärilsarter. Thor Hjarsen, som tidigare arbetade för Världsnaturfonden, ser rewilding som en hoppfull strategi.

– När vi ger plats till naturen händer det hela tiden någonting som går åt rätt håll, säger han.

I området har de redan hittat den sällsynta blåvingade sandgräshoppan, som bara finns på ett annat ställe i Danmark. Även tranor häckar numera här.

Vi kör mellan skogsdungar och öppna vidder med fjolårsgräs, och överallt möter vi flockar med hästar och kor. Dessa betande djur utgör kärnan i projektet. Thor Hjarsen kallar dem ”ekosystemingenjörer”, nyckelarter som håller landskapet öppet så andra arter kan trivas.

För tusentals år sedan fyllde vilda djur den funktionen. Senare tog lantbruksdjur över. Men i takt med jordbrukets effektivisering har betesdjur flyttats inomhus. Resultatet är ett landskap som växer igen, där växter, insekter och djur förlorar sin livsmiljö.

– Jag tror att folk har en väldigt stor önskan om en renare och vildare natur. Sedan handlar det om att förstå vad det innebär, hur annorlunda det är jämfört med det vi känner till, säger Thor Hjarsen.

Som en del av Danmarks omställning ska 21 nya ”naturnationalparker” skapas, där betesdjur ska gå året om. Det blir rewilding i statens regi, även om det hittills görs med kastrerade tjurar, inte reproducerande djur.

Samtidigt har Danmark satt upp ett stängsel längs gränsen till Tyskland för att skydda sin omfattande grisindustri från smitta genom att hindra vildsvin från att komma in i landet. De nya naturnationalparkerna ska också ha staket, vilket får kritiker att ifrågasätta hur ”vilda” de egentligen är.

De två hingstarna i Saksfjed fortsätter att gnabbas, det ser ut som lekbråk. Runt omkring dem betar resten av flocken lugnt. Oss tar de ingen notis om. De får inte sin mat av människor, och då blir vi ointressanta.

– Om du närmar dig ridhästar kommer de ofta fram till staketet, undrar vad som händer, har du några morötter? Våra hästar bryr sig inte, förklarar Thor Hjarsen.

Antalet betande djur är anpassat till områdets storlek, så att det finns tillräckligt med föda. Rewilding handlar om att släppa naturen fri, men människor styr fortfarande förutsättningarna.

– En del protesterar mot detta och säger att vild natur inte är inhägnad. Och det stämmer, det är en paradox. Men i Danmark, så präglat av människor, kan vi inte ha dessa stora djur gående ute på markerna och motorvägarna, säger Thor Hjarsen.

På Saksfjed finns 66 exmoorponnyer från England och 120 skotska gallowaykor som lever fritt året om utan extra foder. Sedan hösten 2022 finns här även 31 så kallade tauros – stora djur avlade för att likna uroxen, som utrotades 1627.

Hans kollega Frederik Josefsen, naturförvaltare som följer hästarna dagligen, är fascinerad av deras komplexa sociala liv. På egen hand har de delat upp sig i flockar och familjegrupper kring hingstar och ston.

– Om man lägger tid på att förstå vad de gör, hur de interagerar med varandra, så är det otroligt mycket de lär oss om hästars beteende. Vi ska bara vara öppna för att förstå det.

Trots den tuffa vintern bedömer områdets veterinär att hästarna i Saksfjed snarare är i tjockaste laget än för tunna. De lider inte heller av några välfärdssjukdomar som ridhästar kan göra. Veterinären har knappt behövt ingripa på två år.

Hempelfonden expanderar nu sin satsning genom förvärvet av Molslaboratoriet på Jylland, där ett rewildingprojekt pågått i nio år och där de största konflikterna kring metoden utspelat sig. Fonden hoppas kunna sänka konfliktnivån genom att tillämpa samma framgångsrika förvaltningsmetoder som i Saksfjed.

Thor Hjarsen avslutar vårt besök med att visa oss hur djuren betat av trädtoppar, skavt bark och trampat upp marken i skogen.

– En del tycker att det ser stökigt ut här med lort överallt. Men så har det ju varit, innan vi kom och städade upp landskapet för vår användning. Föreställ er hur mycket djurspillning det fanns i ekosystemet innan människor kom.

– Vi skapar nya ekosystem genom att släppa kontrollen och se vad som händer. Det är det som är kärnan i rewilding.