Distansarbetets dolda spricka: Cheferna väljer kontoret – medarbetarna jobbar hellre hemma

Distansarbetet har etablerat sig som en permanent del av svenska kontorsanställdas vardag. Under 2025 arbetade de i genomsnitt 1,77 dagar i veckan hemifrån – en nivå som legat nära nog stilla kring 1,8 dagar sedan 2022. Det visar rapporten ”Vem ville jobba hemifrån?” från det fristående forskningsinstitutet Ratio.

Att hybridarbete har blivit norm snarare än undantag märks tydligt i statistiken. Trots en intensiv debatt om återgång till kontoret, inte minst i USA och delar av södra Europa, har de svenska siffrorna legat anmärkningsvärt stabilt sedan 2022.

– Trots en högljudd offentlig diskussion om ”back to office” tycks distansarbete ha etablerats som en fullt normal del av det moderna arbetslivet. Det som förändras i dag är snarare formerna – det är hybridarbetet som har blivit den nya standarden, säger Jonas Grafström, vice vd och filosofie doktor i nationalekonomi vid Ratio.

En intressant iakttagelse i rapporten är att fler arbetar hemifrån i dag än under slutfasen av pandemin 2022. Skillnaden är att omfattningen nu är en till två dagar i veckan, jämfört med tre till fyra dagar då. Distansarbetet har med andra ord blivit mer integrerat i vardagen, men i mer begränsad form.

Jämfört med USA och södra Europa framstår den svenska utvecklingen som unik. Enligt Grafström handlar det om en arbetsmarknad som präglas av större tillit mellan chefer och medarbetare.

– Det kan vara att den svenska tillitskulturen tillåter större medbestämmande och autonomi. I USA och södra Europa finns mer hierarkiska arbetskulturer. Det kan också vara att svenska chefer har sett att hemarbete faktiskt fungerar, säger han.

Under ytan finns dock en tydlig spricka i synen på flexibelt arbete. Endast 25 procent av cheferna anger att möjligheten till distansarbete är ”mycket viktig”. Motsvarande siffra bland medarbetare utan personalansvar är 35 procent.

Skillnaden syns också i hur de olika grupperna agerar. Bland dem som har en reell möjlighet att arbeta hemifrån uppger 34 procent av cheferna att de inte distansarbetar alls. Motsvarande andel bland övriga anställda är 22 procent, och där finns många unga.

– Vi ser att de gillar mer att vara på jobbet än äldre. Kanske har de större behov av att lära, säger Jonas Grafström.

Att vissa grupper är på kontoret mer än andra kan skapa problem. Grafström pekar på en tydlig risk att det växer fram ett A-lag och ett B-lag på arbetsplatserna.

– Många beslut tas i pauser, före och efter möten. Det är lättare att prata vidare och lägga ut nya uppgifter på den som är där. Vi har sett studier som pekar på att de som är mycket på arbetet får större chans till befordran, och att de får mer feedback, säger han.

Varför väljer då cheferna kontoret i så mycket högre utsträckning? Förklaringen handlar till stor del om förväntningar. Bland de chefer som helt avstår från distansarbete uppger 68 procent att det är viktigt att vara fysiskt närvarande för att ”synas och höras” inför medarbetarna – en andel som har ökat tydligt sedan 2022.

Därtill kommer praktiska aspekter av ledarrollen. Samordning, operativt ledarskap, arbetsmiljöansvar och ansvar för verksamhetens resultat upplevs som betydligt svårare att hantera på distans än avgränsade produktionsuppgifter.

– Jag tror att det är svårt för chefer att ställa om till mer hemarbete. Det är nog en del av chefskapet att vara på plats. Kanske är det också något man väljer, en orsak till att en viss typ av personer blir chefer. Det kanske inte nödvändigtvis är dåligt, men det blir intressant att följa konsekvenserna, säger Grafström.

För medarbetarna handlar distansarbetet i stor utsträckning om vardagslogistik och livskvalitet. Rapporten visar att hybridarbete är som mest utbrett i åldersspannet 35–49 år samt bland personer med barn.

– Det är under de åren som livspusslet kräver som mest flexibilitet och där arbete hemifrån fungerar som en viktig ventil för att få vardagen att fungera, säger Jonas Grafström.

Rapporten visar också på tydliga geografiska skillnader. Stockholm har högst andel distansarbete med 2,01 dagar i veckan, medan Småland har lägst med 1,05 dagar. Kvinnor värderar flexibilitet högre än män, och gruppen 36–49 år är mest positiv till hemarbete. Yngre accepterar i högre utsträckning jobb utan distansmöjlighet.

Utvecklingen väcker frågor om framtidens arbetsmarknad och kontorets roll. För arbetsgivare handlar det inte längre om att välja mellan kontor och distansarbete, utan om att hantera en hybrid vardag där olika grupper har olika behov och förväntningar. Flexibilitet har blivit en konkurrensfaktor i jakten på arbetskraft, inte minst bland gruppen 36–49 år.