Djurägare i kläm – omfattas inte av lagen

Svenska djurägare har i praktiken mycket svårt att få upprättelse när veterinärvården brister. Till skillnad från den som lämnar bilen till en verkstad omfattas djurvård inte av konsumenttjänstlagen. Anledningen är att djur i juridisk mening räknas som saker: ett fel på djuret kan reklameras vid köp, men felaktig vård ger inte rätt till återbetalning.

Det får konsekvenser för allt fler hushåll. Enligt Konkurrensverket har veterinärkostnaderna i Sverige skenat de senaste åren, och i en rapport pekar myndigheten på att lagstiftningen försätter djurägare i en utsatt sits.

Två fall visar hur det kan gå.

Pias 11-åriga chihuahua började klia sig i ögonen. Efter remiss till ögonspecialist gjordes magnetröntgen av hela kroppen och en allergiutredning. Notan hamnade på omkring 40 000 kronor. Försäkringen täckte det mesta, men en stor del av maxbeloppet förbrukades och Pia fick själv betala runt 10 000 kronor.

Redan vid första besöket bad hon veterinären kontrollera hundens tänder, eftersom tandproblem är vanliga hos chihuahuor. Svaret blev att de såg fina ut. Hon bad om en ny kontroll när hunden ändå skulle sövas – samma svar.

Först när alla föreslagna undersökningar och behandlingar misslyckats tog Pia hunden till en specialist på djurtandvård. Där upptäcktes en inflammation i tandköttet. Sammanlagt fick elva tänder dras. Notan hamnade på över 20 000 kronor, och eftersom hundförsäkringen inte täcker tandvård fick Pia låna pengar av vänner. Efter ingreppet slutade hunden klia sig.

Pia anmälde veterinärkliniken till Allmänna reklamationsnämnden, ARN, men ärendet prövades inte. Det enda som återstod var en anmälan till Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, som inte kan ge ekonomisk kompensation. Det ärendet ligger fortfarande hos nämnden.

Även Edvard har hamnat i kläm. Hans beagle Nisse, 3,5 år, började vingla och hade svårt att stå på bakbenen. Veterinären trodde att hunden fått i sig ett främmande föremål och gav kostråd i stället för att behandla. Senare samma dag försämrades Nisse med neurologiska symtom. Först när hunden var förlamad i bakbenen konstaterades ett svårt diskbråck. En akut operation krävdes och kostade omkring 150 000 kronor.

Veterinären har medgett att man gjorde en felbedömning. Sjukhuset har erbjudit sig att betala tillbaka de drygt 15 000 kronor som den första undersökningen gick på. Edvard menar att hunden kanske hade sluppit operationen om den fått antiinflammatorisk behandling och vila direkt. Han begärde ersättning från ARN för de 80 000 kronor som försäkringen inte täckte. ARN gjorde ett utlåtande eftersom kliniken medgett fel, men ansåg att diskbråcket var så allvarligt att operationen var oundviklig. Även detta fall är anmält till Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.

Konkurrensverkets rapport pekar på flera strukturella problem. En veterinär har i dag ingen skyldighet att avråda från dyra, utsiktslösa behandlingar. En veterinär kan också anmäla en djurägare som inte går med på föreslagna undersökningar eller behandlingar, eftersom man enligt lag är skyldig att ge sitt djur vård. Alternativet är avlivning.

Det finns inte heller någon spärr för hur mycket ett prisförslag från en veterinär får överskridas. Inom andra branscher är 15 procent en vanlig gräns. Och om undersökningar visar sig onödiga eller felaktiga har djurägaren ingen laglig rätt att kräva tillbaka pengarna.

Marie Wiezell, expert på konsumenträtt vid organisationen Sveriges konsumenter, anser att konsumenttjänstlagen borde utvidgas till fler tjänster, däribland veterinärvård.

– Nu har veterinärerna ett enormt kunskapsövertag och det är mycket svårt för en vanlig konsument att ifrågasätta om en föreslagen och ofta mycket dyr utredning faktiskt är nödvändig, säger hon.

Så länge djurvård står utanför konsumentlagstiftningen lär fler djurägare hamna i samma situation. Frågan om ett stärkt konsumentskydd ligger nu hos lagstiftaren.