BMW, Mercedes-Benz och Volkswagen har under de senaste dagarna rapporterat sina halvårssiffror, och samtliga visar en tydlig trend: minskad försäljning och sjunkande rörelseresultat. Den kritiska vinstmarginalen för personbilsdivisionerna ligger nu på omkring 3,6–4 procent, vilket är mindre än hälften jämfört med för bara några år sedan. År 2023 hade Mercedes en marginal på 14 procent och BMW på 10,6 procent.

Situationen är särskilt alarmerande för BMW, där vinsten från bilverksamheten föll med mer än 60 procent. Koncernen tjänar nu mindre pengar på att tillverka bilar än på att finansiera dem, vilket är en anmärkningsvärd förskjutning i affärsmodellen.

Detta handlar inte längre om en tillfällig nedgång. Det är en strukturell kris för Europas industriella modell, och konsekvenserna märks tydligt i arbetstalen. BMW planerar att ta bort 8 000 tjänster fram till 2030. Mercedes arbetar med att sänka de fasta kostnaderna med 10 procent och har redan under första halvåret lagt 1,1 miljarder euro på avgångspaket.

Volkswagenkoncernen befinner sig i en ännu mer utmanande situation. Omkring 50 000 jobb ska försvinna från koncernen. Porsche och Audi har redan aviserat stora neddragningar, och enligt flera medieuppgifter vill verkställande direktören Oliver Blume ta bort ytterligare 50 000 tjänster. Sammantaget kan över 120 000 arbetstillfällen försvinna ur den tyska bilindustrin de närmaste åren.

Den primära orsaken bakom denna kris är Kina. De tyska biljättarna tappar marknadsandelar betydligt snabbare än den kinesiska bilmarknaden som helhet, och nedgången accelererade under andra kvartalet. Men det verkligt oroande är utvecklingen inom elbilssektorn.

Mer än var tredje ny bil som säljs i Kina, motsvarande 35 procent, är nu en ren elbil. Trots att elbilsmarknaden växer snabbt har de tyska tillverkarnas försäljning av elbilar närmast kollapsat. Volkswagen tappade nästan hälften av sin elbilsförsäljning under första halvåret, och elbilarna står bara för några få procent av koncernens totala försäljning i Kina.

BMW:s situation är lika dramatisk. Försäljningen av de lokalproducerade elmodellerna har mer än halverats på ett år och fallit över 70 procent sedan 2024. Mercedes redovisar inte sina siffror offentligt, men kinesisk modellstatistik visar att de lokalt byggda EQ-modellerna endast såldes i några få tusen exemplar under första halvåret 2026, vilket motsvarar bara ett par procent av Mercedes totala volym i Kina.

Paradoxen är slående. De tyska biltillverkarna förlorar inte bara världens största bilmarknad, utan de förlorar den under det teknikskifte som de har investerat hundratals miljarder kronor i att bemästra. Detta trots massiva satsningar på elektrifiering och utveckling av ny teknologi.

Samtidigt försöker de tyska tillverkarna kompensera förlusterna genom ökad försäljning i Europa, men även där möter de kraftigt motstånd. Kinesiska bilmärken, med omfattande stöd från Pekingregimen, etablerar sig nu i Europa snabbare än många trodde var möjligt. I juni tog kinesiska märken över 10 procent av den europeiska marknaden. Enbart BYD nästan tredubblade sin EU-försäljning jämfört med året före.

Den tyska bilindustrins dubbla mardröm håller därmed på att förverkligas. Först förlorar man Kina, sedan följer de kinesiska konkurrenterna efter hem till Europa. Och nu börjar de kinesiska tillverkarna angripa även premiumsegmentet med dyra, tekniskt avancerade bilar, där BMW, Mercedes och Porsche länge har trott sig vara osårbara.

Utvecklingen skakar ett Tyskland som redan befinner sig i ekonomisk stagnation och där missnöjet bland befolkningen växer. I årtionden har övriga Europa kunnat dra nytta av Tysklands industriella styrka, där bilindustrin har varit motorn i denna modell. Högerpopulistiska AfD är nu Tysklands största parti i opinionsundersökningar, vilket speglar det växande missnöjet.

Krisen i bilindustrin reser fundamentala frågor om hela Europas framtida välstånd och industriella konkurrenskraft. När en av kontinentens viktigaste industrier kämpar för överlevnad under ett kritiskt teknikskifte, blir frågan alltmer brännande: vad ska Europas ekonomiska välstånd bygga på i framtiden?