Rapport: Farliga batterier dumpas i fattiga länder

En ny rapport från Stockholm Environment Institute (SEI) målar upp en bild av två skilda verkligheter inom den globala batterihanteringen. Studien, som fått namnet ”Spent batteries: a global strategy for navigating the emerging e-mobility divide”, belyser hur klyftan mellan rika och fattiga länder skapar ett farligt system där giftigt avfall hanteras under otrygga former.

I höginkomstländer, främst i Europa och Nordamerika, dominerar avancerade litiumjonbatterier med etablerade och reglerade återvinningskedjor. Dessa system är designade för att maximera återvinning och minimera miljöpåverkan. Men verkligheten ser annorlunda ut i stora delar av Östafrika och Asien, där betydligt billigare blybatterier fortfarande används i stor utsträckning, inte minst i enklare eldrivna fordon såsom motorcyklar och trehjulingar.

– Även om litiumjonbatterier kommer att dominera på sikt så används blybatterier fortfarande flitigt i stora delar av världen, säger Maria Xylia, forskare vid SEI och medförfattare till rapporten.

Hanteringen av dessa blybatterier är i många låg- och medelinkomstländer långt ifrån den standard som råder i Europa. Avsaknaden av reglering har lett till att batterier i stor utsträckning monteras isär manuellt, ofta utan skyddsutrustning. Maria Xylia beskriver situationen som direkt hälsofarlig för de människor som arbetar i den informella sektorn.

– Det är rena vilda västern. Från ett säkerhetsperspektiv ser det fruktansvärt ut. Det är dåligt både för människor som jobbar i den här informella branschen, men också för miljön, säger hon.

SEI-forskarna pekar på att ett så kallat styrningsgap har uppstått. Internationella regelverk, däribland Baselkonventionen som reglerar gränsöverskridande transporter av farligt avfall, har inte hunnit med den snabba tekniska utvecklingen och de nya flöden som e-mobiliteten skapat. Detta har i sin tur öppnat för vad forskarna kallar en form av avfallskolonialism, där uttjänta batterier exporteras från höginkomstländer till länder med svagare miljölagstiftning.

Rapporten visar att hela 65 procent av den totala transporterade volymen elavfall, motsvarande 3,3 miljoner ton, utgörs av okontrollerade flöden. De flesta av dessa transporter sker mellan Europa och Östasien, vilket gör frågan till ett internationellt ansvarsproblem snarare än en lokal angelägenhet.

För att komma till rätta med problematiken föreslår forskarna en rad åtgärder. En central punkt är att skärpa det globala regelverket och framför allt utöka producenternas ansvar. I dag uppstår en gråzon när batterier exporteras, då det blir oklart vem som bär det faktiska ansvaret för produktens livscykel.

– Utökat producentansvar måste bli obligatoriskt för alla typer av batterier, inklusive de som exporteras och de som är second life. När ett batteri exporteras blir det lite mer oklart vem som tar ansvaret och där ser vi att det är viktigt att komplettera regelverket, säger Maria Xylia.

Samtidigt betonar hon vikten av en pragmatisk approach. Ett omedelbart förbud mot informell batteriåtervinning skulle slå undan benen på många människor vars enda inkomstkälla utgörs av just denna verksamhet. Istället förespråkar SEI-forskarna en integrering och formalisering av den informella sektorn. Genom att erbjuda utbildning, skyddsutrustning och tillgång till hälsovård, kombinerat med ekonomiska styrmedel som pantsystem och utökat producentansvar, kan säker hantering bli ekonomiskt lönsam.

– Det går inte att säga ”vi ska förbjuda allt”. För många är detta den enda inkomstkällan. Det borde kompletteras med möjligheter att formalisera branschen och följa processer som är mer miljömässigt och socialmässigt hållbara, säger Maria Xylia.

Rapporten från SEI understryker att batterihantering är en av de mest akuta frågorna i omställningen till en grönare fordonsflotta. Utan tydliga internationella spelregler riskerar elektrifieringen att skapa nya miljö- och hälsoproblem i världens mest utsatta regioner, samtidigt som den minskar utsläppen i de rikare delarna av världen.