Studie: Detta avgör om vi kommer cykla mer

Sverige har en relativt väl utbyggd cykelinfrastruktur jämfört med många andra länder. Enligt statistik från Trafikverket finns cirka 20 000 kilometer cykelnät i landet, där majoriteten ägs och underhålls av kommunerna. Men infrastrukturen är bara en del av ekvationen. En aspekt som sällan diskuteras i cykeldebatten är den socioekonomiska tillhörighetens betydelse för människors resvanor.

Flera cykelstrategier utgår underförstått från personer med kontorsarbete och flexibla arbetstider. För den som arbetar inom låginkomstyrken ser vardagen ofta annorlunda ut, konstaterar Lena Smidfelt Rosqvist, vd för konsultbolaget Trivector Mobility. Tillsammans med VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, har företaget genomfört en studie baserad på djupintervjuer med personer i låginkomstyrken i Östergötland. Både cyklister och icke-cyklister har deltagit, och forskarna har analyserat hur deras resvanor förändrats genom livet.

Studien visar att tidiga morgonpass, sena kvällspass och fysiskt krävande arbete gör att cykling ibland upplevs som ytterligare en belastning i vardagen. Genom att utforma cykelpolitik utifrån en alltför snäv bild av vardagens mobilitet riskerar man att missa viktiga grupper, menar Lena Smidfelt Rosqvist.

Trygghet är ytterligare en faktor som påverkar viljan att cykla. Flera deltagare i studien beskriver hur otrygghet i mörker eller genom områden som upplevs som otrygga gör att andra färdmedel blir mer attraktiva, trots att cykelinfrastrukturen i övrigt är god. För personer i låginkomstyrken hänger detta ofta samman med arbetsvillkoren. Resor sker vid tider då få människor rör sig ute och det är glest mellan andra cyklister. I sådana situationer blir trygghetsfrågor särskilt viktiga, en aspekt som lyfts relativt sällan i diskussioner om hur cyklingen ska öka.

Cykelåtgärder behöver därför handla om mer än bara vägar och banor. Bättre belysning, levande stadsmiljöer och trygg cykelparkering även under tider då få människor är ute är centrala delar. Erfarenheter av cykelstölder var vanliga i intervjuerna. För personer med begränsade ekonomiska resurser kan en stulen cykel innebära att cyklingen upphör helt.

Arbetsgivarnas och kollegornas inställning till cykling spelar också en avgörande roll. Allt från cykelparkering och ombytesrum till förmånscyklar och prova-på-kampanjer kan göra skillnad. Det finns mycket som arbetsgivare kan göra för att uppmärksamma och visa på cyklingens möjligheter, säger Lena Smidfelt Rosqvist.

Utöver att själva cykelinköpet kan vara en utmaning, pekar hon också på att låginkomsttagare inte alltid är så röststarka i samhällsdebatten. Det ökar risken för att deras behov inte tillgodoses i planeringen.

Intervjuerna visade också att cykeln inte enbart konkurrerar med bilen, utan även med elsparkcyklar. Särskilt bland yngre deltagare beskrivs elsparkcyklarna som enklare, renare och mer bekväma i vardagen. Cykling upplevs ibland som svettigt eller opraktiskt. Elsparkcyklar kräver mindre planering och är enklare att förvara, särskilt i bostäder där det är svårt att få plats med en cykel.

En mer oväntad slutsats i studien är kopplingen mellan utbyggd cykelinfrastruktur och beredskap. Erfarenheterna från Ukraina är talande. Där cyklade nästan ingen före kriget. När Ryssland bombade landets infrastruktur och bränslet gick till militära ändamål, tog människor fram sina gamla cyklar för att överhuvudtaget kunna förflytta sig mellan olika platser.

Studien sammanfattar flera viktiga lärdomar. Cykelplanering utgår ofta från en snäv bild av vem som cyklar, där arbetstider och vardagslogistik varierar. Trygghet kan vara en större barriär än infrastrukturen, särskilt vid resor tidiga morgnar eller sena kvällar. Normer kring vem som är cyklist påverkar vilka som känner att cykling är ett alternativ. Stölder kan bryta etablerade vanor, och cykeln konkurrerar inte bara med bilen utan även med elsparkcyklar när det gäller bekvämlighet och enkelhet.