Swedbanks förra vd slipper fängelse – ”blev jätteglad”

Efter flera juridiska turer står det nu klart att tidigare Swedbank-vd Birgitte Bonnesen är helt friad från anklagelser om grovt svindleri. Högsta domstolen (HD) har i ett uppmärksammat beslut ändrat hovrättens tidigare fällande dom och slagit fast att Bonnesens uttalanden omfattas av yttrandefrihetsgrundlagarnas meddelarfrihet.

Ärendet har pågått i flera år och väckt stor uppmärksamhet i den finansiella sektorn. Ursprungligen friades Bonnesen i tingsrätten, men Svea hovrätt dömde henne senare till ett år och tre månaders fängelse för grovt svindleri. HD:s prövning har fokuserat på huruvida Bonnesens uttalanden från 2018 om risken för penningtvätt mellan Swedbank och Danske Bank i Estland var vilseledande i lagens mening.

”Bankdirektörens svar på de frågor som ställdes omfattas därmed av meddelarfriheten och hon har därför frikänts helt”, skriver HD i sitt pressmeddelande. Domstolen menar att uttalandena gjordes i sedvanliga intervjusituationer där journalister ställt frågor av granskande karaktär.

Per E Samuelsson, Bonnesens försvarsadvokat, berättar att hans klient tog emot beskedet med stor lättnad.

”Hon är naturligtvis jätteglad. Det här har varit en väldigt besvärlig tid för henne,” säger Samuelsson till media. På frågan om eventuella skadeståndsanspråk efter friandet svarar han att alla möjligheter är öppna, men att de för tillfället fokuserar på att fira utgången.

HD har i sitt resonemang särskilt betonat att det inte på något sätt framkommit att Bonnesens syfte varit att använda intervjuerna som medel för att sprida vilseledande uppgifter som skulle påverka den ekonomiska bedömningen av banken. Istället menar domstolen att intervjuerna utgjort led i journalistisk verksamhet och ligger inom ramen för de intressen som yttrandefrihetsgrundlagarna avser att skydda.

Samuelsson bedömer att HD-domen kommer få stor principiell betydelse för medierätten i Sverige:

”Här knuffar Högsta domstolen tillbaka ansvaret till journalisten och den ansvariga utgivaren. Det är de som får tänka sig för vad som trycks, inte den som lämnar meddelandet. Finns det ett vilseledande budskap är det den ansvariga utgivaren som är ansvarig,” förklarar han.

På åklagarsidan är reaktionen en annan. My Hedström, byråchef på Åklagarmyndigheten, uttrycker förvåning över domslutet: ”Det var inte det vi hade förväntat oss. HD har förklarat att tryckfriheten och yttrandefriheten är så stark och överskuggar allt.”

Stefan Reimer, justitieråd på Högsta domstolen, förklarar den friande domen med att Bonnesen enligt domstolens uppfattning inte haft för avsikt att plantera vilseledande uppgifter. ”Därför omfattas hon av yttrandefrihetsgrundlagarna och blir därför frikänd på grund av meddelarfriheten,” säger han.

Reimer menar även att domen har betydande prejudicerande verkan: ”Man kan säga att Högsta domstolen bryter ny mark och klargör rättsläget. Var går gränserna för meddelarfriheten och hur ska man se på uttalanden i media?”

Fallet mot Bonnesen har sitt ursprung i den penningtvättskandal som uppdagades i Swedbanks baltiska verksamhet för några år sedan. Efter avslöjanden om misstänkt penningtvätt i Danske Banks estniska filial riktades misstankar även mot Swedbank, vilket ledde till granskning av både bankens rutiner och ledningens kommunikation kring dessa frågor.

Domslutet sätter punkt för en av de mest uppmärksammade juridiska processerna inom svensk banksektor på senare år. Det tydliggör gränsdragningen mellan å ena sidan straffrättsligt ansvar för uttalanden i media och å andra sidan det grundlagsskyddade yttrandefriheten, särskilt för personer som uttalar sig i egenskap av företrädare för företag eller organisationer.

För finanssektorn innebär domen också ett förtydligande kring det juridiska ansvaret som åvilar företagsledare när de kommunicerar med media, särskilt i känsliga frågor som rör regelefterlevnad och finansiella risker.