Visumfällan som kan kosta resenärer tusenlappar

Privata mellanhänder som tar betalt för att hjälpa resenärer med visum och elektroniska resetillstånd har blivit ett växande problem. För den som snabbt söker efter exempelvis ”visum Kanada” eller ”visum Storbritannien” kan det vara svårt att avgöra om webbplatsen tillhör en myndighet eller ett vinstdrivande företag. Flera sajter ser officiella ut och hamnar högt i sökresultaten, ofta via betalda annonser.

En av dem som gick vilse i den floran var Ivar Hagerud. Inför en resa till Kanada googlade han efter visum och klickade på en annons högt upp i resultatlistan. Webbplatsen canadavisa.com såg för honom ut att ha koppling till den kanadensiska staten. Under tidspress fyllde han i alla uppgifter: adress, telefonnummer, mejladress, passnummer och kortuppgifter. Först efteråt insåg han vad som hänt.

– Efteråt känner jag mig som en total dåre. Jag var lite stressad av någon konstig anledning. Jag ville ha det där gjort, säger han.

För svenska medborgare som flyger till Kanada för ett kortare turistbesök krävs normalt inget vanligt visum. Däremot krävs ett elektroniskt resetillstånd, eTA. Ansökan görs via den kanadensiska migrationsmyndighetens officiella sajt och kostar 7 kanadensiska dollar, motsvarande omkring 48 svenska kronor. Den privata sajt som Ivar Hagerud hamnade på begärde 159 amerikanska dollar, nära 1 500 kronor per resetillstånd.

Kanadas migrationsmyndighet IRCC har varnat resenärer för just den typen av sajter. Myndigheten avråder från att använda företag som inte är anslutna till eller auktoriserade av Kanadas regering. De kan ta ut extra serviceavgifter. Enligt IRCC bör resenärer alltid kontrollera att de befinner sig på myndighetens officiella webbplats innan de lämnar ut personliga eller ekonomiska uppgifter.

För Ivar Hagerud gick betalningen aldrig igenom. Men vid det laget hade han redan lämnat ifrån sig sina personuppgifter, passuppgifter och kortuppgifter. Han ringde kortföretaget och spärrade kortet, polisanmälde händelsen och fick makulera passet. Ett nytt pass fick beställas.

Historien fick sedan en oväntad vändning. Polisen som tog emot hans anmälan berättade att hon själv blivit lurad på liknande sätt inför en resa till Storbritannien. Hon hade klickat på den träff som låg högst upp vid en sökning och betalat runt tusen kronor till en mellanhand. Enligt Ivar Hagerud blev mötet en påminnelse om hur lätt det är att hamna fel.

– Man kan skratta åt folk som går på sådant här och undra hur de tänker. Men är man lite stressad och inte riktigt sig själv kan man göra de mest galna sakerna, säger han.

Privata mellanhänder kan i vissa fall erbjuda en verklig tjänst, till exempel hjälp med att fylla i formulär eller kontrollera att handlingarna är korrekta. Men avgifterna är ofta mångdubbelt högre än myndigheternas egna. I värsta fall samlas uppgifterna in i syfte att användas för bedrägerier. Risken ökar i takt med att fler länder inför elektroniska resetillstånd och e‑visum, eftersom resenärer ofta är ovana vid processen och söker snabba svar.

Svenska UD har ingen egen tjänst för visum eller resetillstånd. UD hänvisar i stället till myndigheterna i det land man ska besöka. ”Det är alltid landet som man reser till som ansvarar för frågor om visum”, skriver UD:s pressjour.

Google har särskilda regler för annonser om statliga dokument, inresetillstånd och e‑visum. Enligt företaget får bara myndighetsaktörer och certifierade leverantörer annonsera om den typen av tjänster. Reglerna finns för att förhindra att användare utnyttjas. Ändå passerade den annons som Ivar Hagerud klickade på Googles kontroll och nådde svenska resenärer.

Efter att Dagens Nyheter ställt frågor till Google granskades just den annonsen. Den togs sedan bort. Enligt Googles presskontakt Joakim Larsson granskade företagets granskare annonsen och tog ner den i enlighet med regelverket. Annonsen kommer inte att få visas igen om inte annonsören certifierar sig enligt Googles regler.

För Ivar Hagerud blev den uteblivna betalningen avgörande. Han slapp betala 159 dollar. Men kortet fick spärras, passet bytas ut och det resetillstånd han egentligen behövde återstod fortfarande att söka – hos den kanadensiska myndigheten, för 7 kanadensiska dollar, cirka 48 kronor.