Det moderna samhället genomsyras av en allomfattande fixering vid risk och riskhantering som genomsyrar allt från dagstidningar till sociala medieflöden. Medborgare bombarderas ständigt med information om de otaliga risker som de förväntas känna till, förhålla sig till och helst använda till sin fördel. Denna utveckling väcker nu oro bland experter som menar att överdriven riskhantering kan skapa mer ångest än trygghet.

Den tyske sociologen Ulrich Beck myntade på 1980-talet begreppet ”risksamhället” för att beskriva det samhälle där människor hela tiden måste förhålla sig till risken för ogynnsamma händelser – från miljöförstöring och atomkrig till olyckor och ohälsa. Detta påbud om välanpassad riskhantering har blivit ett kännetecken för den sena moderniteten.

Inom hälsoområdet är uppmärksamheten särskilt förhöjd. Medicinska framsteg erbjuder insikt i allt fler av livets tidigare okända områden, och risken för framtida sjukdom sysselsätter många. Företag utnyttjar denna oro genom att marknadsföra produkter och tjänster som appellerar till den riskmedvetna samtidsmänniskan. Kroppsscanning, blodprov för allt från mikroplaster till PFAS och fostertester för växande listor av tillstånd saluförs med aggressiv intensitet och betydande framgång.

## Växande marknad för fostertester

SVT har rapporterat om den expanderande marknaden för så kallade NIPT-tester (non-invasive prenatal testing). Dessa test möjliggör för gravida kvinnor att med ett enkelt blodprov screena fostret för hundratals kromosomavvikelser. Risken för falskt positiva svar är dock betydande.

Ylva Carlsson, överläkare vid Sahlgrenska sjukhuset, vittnar om att flera patienter kommit till henne och berättat att de ångrar sig – de önskar att de aldrig tagit testet. Detta väcker frågor om huruvida den utbredda riskhanteringen kan förklara ett av samtidens stora folkhälsoproblem: den hastigt växande andel av befolkningen som anger problem med ängslan, oro eller ångest.

## Preventionsparadoxen

För drygt 40 år sedan beskrev epidemiologen Geoffrey Rose den så kallade preventionsparadoxen. Rose särskiljde två preventionsstrategier: en ”hög-risk-strategi” som riktar sig mot individer och särskilda riskgrupper, samt en ”befolkningsstrategi” som riktar sig mot gemene man.

Hög-risk-strategin är ofta individuellt utformad, medan befolkningsstrategin handlar om att åstadkomma små förändringar i breda befolkningsgrupper, som mindre rökning och mer bilbältesanvändning. Paradoxen ligger i att den senare strategin leder till större förbättringar av folkhälsan, men detta märks sällan av den enskilda individen.

Den utpräglade lågmäldheten i det effektiva folkhälsoarbetet kan ha bidragit till att människor i allt högre grad söker interventioner enligt hög-risk-strategin, trots att de saknar behov av dem. Fullt friska människor går till läkaren för att kontrollera sina värden, testar sina gener och screenar sig för växande antal sjukdomar.

## En ny preventionsparadox

Denna långtgående riskhantering kan leda till en ny preventionsparadox: alltför idoga försök att förebygga risker och skapa säkerhet gör människor mer osäkra och oroliga på sikt. Ämnet är högaktuellt för svensk sjukvård. I DN Debatt har fyra läkare skrivit om onödig vård, och förra året släppte SNS en rapport av allmänläkaren och docenten Minna Johansson med huvudbudskapet att övertro på prevention kan utarma vårdens resurser.

Förebyggande insatser är mycket mer effektiva på samhällsnivå än i det enskilda vårdmötet. Det belastar systemet när fullt friska människor inte kan hantera sin nervositet utan tar kontakt med vården för att mota föreställda hot.

Vad som föranleder dessa onödiga läkarbesök är oklart. Möjligen har de friska patienterna hörsammat nätläkarnas reklamkampanjer om att uppsöka läkarvård för förkylningar och dagissmittor, eller påverkats av den kommersiella riskhanteringens underförstådda budskap: den som inte riskhanterar får skylla sig själv när det går fel.

## Kommersiella aktörer utnyttjar osäkerheten

Detta budskap blir extra kraftfullt i en kontext utan fungerande sjukvårdssystem. När Noor Siddiqui, grundare av det amerikanska embryoscreeningsföretaget Orchid, riktar sig till blivande föräldrar som väljer bort företagets tjänster är attacken både provocerande och försåtlig: ”Stå för det, du har inget problem med att ditt barn kanske kommer lida hela livet, så att du ska kunna känna dig moraliskt överlägsen.”

Experter efterlyser nu en avkommersialisering av riskbedömningen. Ett första steg kunde vara förbud mot oseriösa aktörer, striktare reglering av marknadsföring och ett bredare erkännande av att marknadskrafterna erbjuder undermålig vägledning för den riskhanterande människan.

Riskhantering och prevention är utmärkt i många fall, men bör föranledas av vetenskapligt rigorös bedömning av behovet – inte av aggressiva reklamkampanjer. I nuläget är det upp till den enskilde att motstå alla övertalningsförsök.

Några ord på vägen kan vara till hjälp: Om du känner dig frisk, så är du antagligen det. Spring inte till läkaren för minsta lilla, lär dig stå ut med livets ofrånkomliga risker. Men för folkhälsans skull skadar det förstås inte att använda bilbältet – ett exempel på befolkningsstrategi som faktiskt fungerar.

Debatten om överdriven riskhantering och dess konsekvenser för både individen och sjukvårdssystemet lär fortsätta växa i takt med att fler kommersiella aktörer etablerar sig på marknaden för hälsotester och preventiva tjänster.