Barnfetma har ökat dramatiskt i Sverige under de senaste tre decennierna. Antalet barn med fetma har fyrdubblats, medan övervikt blivit dubbelt så vanligt. Men utvecklingen är långtifrån jämnt fördelad över landet – skillnaderna mellan olika kommuner och stadsdelar är betydande.

I Stockholms län varierar andelen barn med övervikt kraftigt beroende på var man bor. I Södertälje har drygt 15 procent av fyraåringarna övervikt eller fetma, medan motsvarande siffra i Norra innerstan bara är knappt 6 procent. Detta visar statistik från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm, som ansvarar för att kartlägga folkhälsan i länet.

Skillnaderna går att koppla direkt till socioekonomiska faktorer. Barnfetma är betydligt vanligare i områden där många föräldrar har kortare utbildning, lägre inkomster och är födda utanför Norden.

Liselotte Schäfer Elinder arbetar vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin inom Region Stockholm och är professor i folkhälsa vid Karolinska institutet. Hon konstaterar att kopplingen mellan dessa faktorer är stark och att mönstret är internationellt.

Sambandet mellan ohälsosamma matvanor, kort utbildning och låga inkomster är ett fenomen som framför allt syns i medel- och höginkomstländer. Traditionellt har situationen i låginkomstländer sett annorlunda ut, där de fattigaste ofta varit smalast på grund av sämre tillgång till mat. Men även i dessa länder ökar nu övervikt och fetma.

Hälsolitteracitet är ett begrepp som forskare använder för att beskriva kunskap om hur man behåller god hälsa. Det handlar i stor utsträckning om hur mycket kunskap man har om hälsofrämjande och förebyggande faktorer, och om man har ekonomiska förutsättningar att köpa bra mat.

Alla känner inte till att man bör äta mycket fullkorn, frukt och grönt och undvika socker, eller vet vad nyckelhålsmärkning innebär, förklarar Schäfer Elinder.

Ett vanligt missförstånd är att övervikt främst beror på för lite rörelse. Enligt Schäfer Elinder är övervikt framför allt relaterat till ett stort utbud och högt intag av energitäta och näringsfattiga livsmedel och drycker, snarare än brist på fysisk aktivitet.

Studier visar till och med att barn från familjer med kort utbildning och utomnordiskt ursprung ofta rör sig mer än andra barn. Samtidigt äter de också oftare mer ohälsosamma livsmedel, vilket förklarar paradoxen.

Vid fyra års ålder är övervikt och fetma något vanligare bland flickor än pojkar. Men utvecklingen vänder när barnen blir äldre. I tioårsåldern går pojkarna om flickorna, och sedan fortsätter fler män än kvinnor att ha övervikt långt upp i åldrarna.

En möjlig förklaring är att småpojkar är mer fysiskt aktiva än flickor, vilket påverkar vikten. När flickorna närmar sig tonåren blir de mer medvetna om kroppsideal och upplever ett hårdare tryck på att hålla sig smala. Många pojkar fortsätter samtidigt att äta större portioner och även mer ohälsosamma produkter.

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska barn under 12 år med ohälsosamma levnadsvanor erbjudas familjestödsprogram. Schäfer Elinder arbetar själv med programmet ”En frisk skolstart” som riktar sig till barn och föräldrar och ges inom elevhälsan i Södertälje och några andra kommuner.

Men hon menar att informationsinsatser till föräldrar inte räcker för att vända utvecklingen. Föräldrarna klarar inte detta ensamma, utan det krävs politiska beslut, säger hon.

Schäfer Elinder förespråkar flera konkreta åtgärder. Hon vill se sänkt moms på nyckelhålsmärkta varor, höjd moms på ohälsosamma produkter och skärpta regler för reklam för onyttig mat, dryck och snacks. Särskilt i miljöer där barn dagligen exponeras, som i kollektivtrafiken och på sociala medier.

I Norge och flera andra länder har man förbjudit reklam för ohälsosamma livsmedel riktad till barn. Sverige borde göra likadant, anser hon.

Schäfer Elinder har själv arbetat med att ta fram underlag till nationella handlingsplaner för att främja hälsa och bromsa viktökningen i befolkningen. Men förslagen har inte lett till konkreta åtgärder, trots stigande vårdkostnader för sjukdomar relaterade till fetma, inte minst hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och cancer.

Nu hoppas beslutsfattare att läkemedel mot fetma ska lösa problemet. Men det blir dyrt för samhället, och det är mycket mer kostnadseffektivt att förebygga, konstaterar hon.