Planetens förråd av färskvatten fortsätter att minska

Trots att jorden kallas ”den blå planeten” är färskvatten en allt mer knapp resurs. Nästan allt vatten på jorden är salt. Mindre än tre procent av allt vatten är sötvatten, och merparten av det är bundet i glaciärer och polarisar. Bara några promille av jordens totala vattenmängd kan användas för dricksvatten och konstbevattning inom jordbruket.

Den tillgängliga andelen har minskat stadigt under det senaste decenniet. Det konstaterar FN:s meteorologiska världsorganisation WMO i rapporten ”State of Global Water Resources”, som sammanfattar vattensituationen under det gångna året och ger en mer omfattande överblick av läget.

Rapporten visar att jordens glaciärområden har krympt påtagligt fyra år i rad. Förra året försvann sammanlagt omkring 408 miljarder ton is, vilket direkt bidrog till att höja världshavens yta med 1,1 millimeter. Siffran illustrerar hur snabbt de stora ismassorna – som tillsammans med grundvattnet fungerar som jordens vattenreservoarer – håller på att förändras.

WMO:s generalsekreterare Celeste Saulo beskriver läget som att mänskligheten håller på att tömma jordens sparkapital. Vattnets kretslopp består av två delar, förklarar hon. Den snabba delen omfattar nederbörd och markfuktighet, medan den långsamma delen utgörs av grundvatten och glaciärer. Den långsamma delen fungerar som en buffert som kan täcka upp när nederbörden uteblir.

Men nu sinar bufferten. Klimatförändringarna driver på glaciärförlusterna över hela planeten, och grundvattenreservoarerna pumpas ur i högre takt än de hinner förnyas. Storskalig bevattning, växande städer och industri driver på utvecklingen. När brunnar sinar är den vanligaste åtgärden att i stället exploatera nya grundvattentäkter – inte att hushålla med vattnet som den begränsade resurs det är.

”Nästan två tredjedelar av alla övervakade grundvattenbrunnar i världen uppvisade onormala nivåer under 2025, och balansen försköts ytterligare mot underskott jämfört med 2024 – inte mot återhämtning”, säger Celeste Saulo.

En paradox i utvecklingen är att vattnets kretslopp har blivit allt mer oregelbundet. Klimatförändringarna har skapat ett system som pendlar mellan för lite och för mycket vatten. Samtidigt som stora delar av världen går mot långsiktig vattenbrist kan samma områden drabbas av kraftiga översvämningar. Men skyfallen hinner inte tränga ned i den torra marken och fylla på grundvattnet – i stället rinner vattnet snabbt ut i havet.

Ett konkret exempel kom från den amerikanska delstaten Texas förra året, då omfattande översvämningar svepte över staden Kerrville samtidigt som grundvattennivåerna i regionen fortsatte att vara kritiskt låga. Trots stora regnmängder gav skyfallen ingen bestående effekt på vattenreserverna – ett mönster som återkommer på flera håll i världen.

För att möta utmaningarna krävs både beredskap och mer hållbara system för vattenhantering. Men det krävs också kunskap om vad som faktiskt händer. Där brister övervakningen i flera av de områden som drabbas hårdast. ”Vi kan inte hantera det vi inte känner till”, säger Wayne Jenkinson, chef för WMO:s avdelning för hydrologi och kryosfär.

Där mätdata saknas används i stället beräkningsmodeller för att uppskatta vattentillgången. Övervakningen sker genom en kombination av markbaserade mätstationer, satellitdata och hydrologiska modeller. Svenska SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, är en av tretton aktörer världen över som bidrar med sådana globala vattenberäkningar.

”Jättekul att vi kan hjälpa till med bättre förståelse av den globala vattenbalansen, så att man kan börja fundera på lösningar”, säger Berit Arheimer, professor i hydrologi vid SMHI.

Vattenfrågan är inte bara en miljöfråga utan i allt högre grad också en ekonomisk och säkerhetspolitisk fråga. Vattenbrist hotar jordbrukets produktion och därmed livsmedelsförsörjningen i flera regioner. Konkurrensen mellan jordbruk, industri och hushåll hårdnar, och kostnaderna för uteblivna skördar och uttorkade vattentäkter väntas öka. Flera länder har redan tvingats införa restriktioner på vattenanvändning, och investeringar i avsaltningsanläggningar, vattenåtervinning och effektivare bevattningsteknik ökar.

WMO:s rapport understryker att åtgärder krävs på flera nivåer – från internationellt samarbete till lokala beslut om vattenanvändning. Att kontinuerligt övervaka utvecklingen är en förutsättning för att kunna agera i tid, konstaterar organisationen. Rapporten väntas bli en viktig utgångspunkt för fortsatta diskussioner om hur världen ska hantera en allt mer pressad vattensituation, i takt med att klimatförändringarna fortsätter att förändra förutsättningarna för vattenförsörjningen.