”Amadeus” – uppfriskande uppdatering om mötet mellan Geniet och Medelmåttan

Den klassiska rivaliteten mellan Salieri och Mozart i ny tv-tolkning

I en nyproducerad tv-serie på Skyshowtime får tittarna ännu en gång uppleva den dramatiska berättelsen om rivaliteten mellan hovkompositören Antonio Salieri och det musikaliska underbarnet Wolfgang Amadeus Mozart. ”Amadeus”, som har premiär den 2 januari, tar sig an Peter Shaffers berömda drama med en nyanserad och modern approach i fem avsnitt.

Precis som i Nordahl Griegs observation om att ”de bästa dör i krig”, skildrar serien hur geniet Mozart blir offer för den avundsjuka medelmåttan. Det ödesdigra mötet mellan Josef II:s hovkompositör och det unga geniet från Salzburg krossar Salieris självbild. Ju mer han exponeras för Mozarts exceptionella musik, desto mer börjar han ifrågasätta Gud som valt en så barnslig och, i hans ögon, ovärdig person som sitt musikaliska verktyg på jorden.

Paul Bettany gestaltar Salieri, en roll som bär den tunga bördan av att många tittare kommer jämföra tolkningen med F. Murray Abrahams ikoniska prestation i Milos Formans filmversion. Bettanys Salieri når inte riktigt samma nivåer av storslaget småsinnad avundsjuka som gör att publiken både kan skratta åt och identifiera sig med hans kval.

Will Sharpe skildrar en mer nyanserad Mozart än vi är vana att se. Hans tolkning visar en kompositör som är tydligt traumatiserad av sin uppväxt som kringresande underbarn, sin mammas död och faderns hårda disciplin. Samtidigt är han medveten om sin egen genialitet, likt en rockstjärna som vet att hans exceptionella förmåga både väcker beundran och avund. Tittarna får följa honom genom sorgen efter sin första sons död och hur det påverkar äktenskapet med Constanze.

Gabrielle Creevy gör en lysande tolkning av Constanze Mozart, och ger en djupare dimension till en karaktär som ofta hamnar i skymundan. När hon framför sin makes mässa i c-moll, som blir en kulmen på parets sorgearbete, skapar det ett emotionellt ögonblick som är svårt att värja sig mot.

Serieformatet innebär både för- och nackdelar för berättelsen. Å ena sidan ger det möjlighet till större karaktärsdjup och mer nyans än en spelfilm, å andra sidan gör formatet det svårare att göra rättvisa åt Mozarts musikaliska dramaturgi med dess branta bågar och kraftfulla avslut. Det är utmanande för tittaren att hålla ett halvt verk i huvudet till sista avsnittet, när fraserna från de första delarna får sitt dramatiska svar.

Serien känns uppfriskande modern utan att vara tillrättalagd. Den emotionella realismen ger tittarna möjlighet att identifiera sig även med Mozart, inte bara med Salieri som i tidigare versioner. Detta förändrar dock en av dramats grundpelare – den ofrivilliga identifikationen med den avundsjuka medelmåttan Salieri, som många tittare känt igen sig i.

I ett av seriens mest berörande ögonblick närmar sig karaktärerna varandra när Mozart vill bli befriad från den obarmhärtiga inspiration som Salieri är beredd att döda för. Under ett ömt ögonblick smälter de nästan samman i ett försök att läka sina respektive hjärtan.

När Salieri uttalar den klassiska repliken ”Jag är medelmåttornas skyddshelgon, ni kan vända er till mig, jag förlåter er” får den genom Bettanys framförande en ny dimension. I stället för att drypa av megaloman sarkasm, blir det med hans snälla, vilsna blick plötsligt en möjlighet till verklig nåd – kanske är det dags för oss vanliga dödliga att förlåta varandra för att vi hade ihjäl genierna, och börja leva ut vår egen vanlighet.

”Amadeus” med regissörerna Julian Farino och Alice Seabright bakom rodret, och manus av Joe Barton och Julian Farino, är en ambitiös nyinspelning av ett välkänt drama som lyckas tillföra nya perspektiv på en klassisk rivalitet.