Konstnären Åsa Jungnelius visar just nu tio skulpturer på Konstakademien i Stockholm. Utställningen ”Det bitterljuva” är en av höstsäsongens första större utställningar på akademien och kretsar kring det motsägelsefulla i mänsklig åtrå: att vilja, men samtidigt inte riktigt vilja nå ända fram. Enligt Jungnelius handlar verken om att gripa tag i det sårbara i att vara människa. Utställningen pågår till och med den 3 oktober.
Jungnelius fick sitt genombrott för drygt tjugo år sedan med glasföremål föreställande höga klackskor, nagellack och kvinnliga könsorgan. När serien ”Make up” visades på varuhuset NK i Stockholm 2008 väckte de halvmeterhöga läppstiften stor uppmärksamhet. De utmanade rådande föreställningar om vad glaskonst kunde vara, och kombinationen av vardagliga motiv och något ouppnåeligt har av flera konstkritiker beskrivits som ett feministiskt manifest. Själv har hon sagt att hon alltid undersöker de attribut som människor använder för att bli det de försöker vara.
Under åren har hon växlat mellan formgiven bruksglas och fri konst, och ibland blandat glas med vardagligt material som strumpbyxor, plastbitar och träpinnar. I ”Det bitterljuva” har hon gått vidare med material som brons, rostfritt stål och norsk granit, närmare bestämt Verde Lapponia. Materialvalen är centrala. Flera verk bär spår av glasets rörelse innan det stelnade: i serien ”The dense, hot inner core” har den heta massan hängts upp på en stålkrok och formats av gravitationen, medan verket ”Bittersweet” låter glaset vila på en vass bädd av rostfritt stål.
Även stenmaterial med lång historia finns med. I ”Sömlös övergång” är Carraramarmor formad till en perfekt rund kropp. Marmorn kommer från Toscana i Italien och är en av konsthistoriens mest använda material, från antik skulptur till renässansmästerverk. I verket ”Plummet” används egyptisk porfyr, en hård bergart som brutits i Egypten sedan antiken och bland annat förekommit i romersk skulptur och arkitektur. Stenen är fäst i ett handvävt rep av kaveldun.
Flera verk i utställningen rör sig nära mänskliga erfarenheter. I ”Mother (Breath I)” hänger tunna, handblåsta glasbehållare tätt sammanfogade, vilket väcker associationer till kroppar och amning. Genom att låta materialen tala om ömhet, tyngd och skörhet knyter Jungnelius an till en konstnärlig linje som ifrågasätter gränsen mellan konsthantverk och samtidskonst. Hon har genom åren visat att hon inte vill följa rådande smak, utan hellre prövar vad som kan uppfattas som vackert eller fult, tungt eller lätt.
Parallellt med utställningen på Konstakademien visas ”Kalejdoskop” på Designarkivet i Nybro. Där presenteras skisser, arbetsmaterial och prototyper från flera av Jungnelius tidigare verk. Nybro ligger i Glasriket i Småland, den region som sedan 1600-talet har varit centrum för den svenska glasindustrin. Utställningen pågår till slutet av september.
Jungnelius största offentliga uppdrag hittills är också aktuellt. På tunnelbanestationen Hagastaden i Stockholm byggs ett stort rosa rum inspirerat av formen på ett snäckskal. Den pärla som ska placeras längst in i rummet tillverkas just nu i Kina. Projektet har pågått i drygt tio år och invigningen är planerad till nästa år. Hagastaden är ett av Stockholms snabbast växande stadsutvecklingsområden, och konstnärlig gestaltning är en integrerad del av den nya stadsdelen.
Sammantaget visar utställningarna en konstnär som under två decennier har flyttat gränserna för vad glas och sten kan bära. ”Det bitterljuva” på Konstakademien och ”Kalejdoskop” i Nybro ger tillsammans en bred bild av ett konstnärskap som ständigt söker nya uttryck.
