Musikproducenten och kompositören Baba Stiltz, känd för sin elektroniska musik och sitt arbete med bland annat Studio Barnhus, har nyligen besvarat den klassiska frågeskabelonen baserad på Marcel Prousts berömda enkät. I ett samtal som spänner över allt från personliga farhågor till konstnärliga ideal ger den svensk-amerikanske artisten en ovanligt ärlig inblick i sitt inre liv.

Den 31-årige musikern, som föddes 1993, beskriver sitt nuvarande tillstånd som ”kantad och blid” – en känsla som väl återspeglar hans konstnärliga resa genom både musik och andra kreativa uttryck. Hans bild av fullständig lycka är förvånansvärt enkel: total tystnad. Ett paradoxalt svar från en man vars liv kretsar kring ljud och musik, men som kanske säger något om intensiteten i hans vardag.

När det kommer till rädslor pekar Baba Stiltz ut datorn som sin största skräck, medan han avskyr sin iPhone så intensivt att han beskriver den som den ”levande människa” han avskyr mest. Denna ambivalenta relation till teknologin är särskilt intressant med tanke på hans yrkesroll som musikproducent, där digital teknik är ett oundgängligt verktyg. Hans kommentarer speglar en bredare kulturell diskussion om vår tids beroende av teknologi och de kreativa utmaningar detta innebär.

Stiltz visar en påfallande konsistens i sina värderingar när han identifierar förakt som den egenskap han mest föraktar, både hos sig själv och hos andra. Som den egenskap han mest uppskattar – oavsett kön – lyfter han fram vänlighet. Dessa svar antyder en person som strävar efter autenticitet och medmänsklighet i en bransch som ofta kan vara hård och konkurrensinriktad.

Hans karriär, som han själv kallar sin ”största utsvävning” med citationstecken, har varit både mångfacetterad och uppmärksammad. Efter debuten 2014 med albumet ”Total” har han etablerat sig som en respekterad röst inom elektronisk musik. År 2023 släppte han sitt andra fullängdsalbum ”Paid testimony”, och 2024 belönades hans arbete med en Guldbagge för musiken till filmen ”Syndabocken”.

Baba Stiltz litterära intressen sträcker sig brett, från Denis Johnson och Virginia Woolf till poeter som Garielle Lutz, Basho och Polly Aaro Thörneby. Hans favoritkaraktärer ur fiktionen – Raskolnikov från Dostojevskijs ”Brott och straff” och Orlando från Virginia Woolfs roman – antyder en dragning till komplexa, mångfacetterade personligheter. Som verklig hjältinna nämner han sin exfrus mor, ett ovanligt och rörande svar som vittnar om betydelsen av personliga relationer bortom de romantiska.

Den historiska gestalt han identifierar sig med är den österrikiske kompositören Alban Berg, en av andra Wienskolans pionjärer inom atonalmusiken. Detta val understryker Stiltz egen position som en innovatör inom sin musikgenre, någon som vågar utmana konventioner.

Stiltz kreativa verksamhet sträcker sig utanför musiken. År 2019 startade han bokförlaget Cycle Press, vilket visar på hans breda kulturella intressen. Hans senaste musikaliska projekt inkluderar samarbeten med Okay Kaya genom ep-samlingarna ”Blurb” och ”Blurb 2”, samt producentrollen för Ana Roxannes hyllade album ”Poem 1” som släpptes tidigare i år.

När Stiltz beskriver svenskhet som den mest överskattade dygden och önskar att han kunde vara från ett annat land, ger han röst åt en känsla av utanförskap som många med internationell bakgrund känner igen. Han bor numera i New York, vilket kanske erbjuder den distans och det kulturella sammanhang han söker.

Hans mest ångrade erfarenhet – alkohol – och hans svar på hur han skulle vilja dö – ”nykter och ljudlös” – antyder en personlig resa genom svårigheter mot något mer balanserat. Hans motto ”Vi dör!” kan vid första anblick verka dystert, men kan också tolkas som en påminnelse om livets flyktighet och vikten av att leva autentiskt.

Bland de ljusare minnena lyfter Stiltz fram sin största bedrift som produktionen av ”Romeo och Julia” på Folkoperan 2007, samt det överraskande ögonblicket av lycka när han först såg en Austin Powers-film – en påminnelse om att glädje kan finnas i oväntat enkla upplevelser.