Journalisten Carina Bergfeldt har gett sig in på den historiska romanens fält med sin debutroman ”En dag ska vi återvända”, utgiven av Bookmark förlag. På 560 sidor tar hon sig an ett mörkt och länge förbisett kapitel i svensk historia – Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln genom kolonin Saint-Barthélemy i Västindien.

Mellan 1784 och 1878 var den lilla karibiska ön Saint-Barthélemy en svensk koloni och fungerade som frihamn för slavhandeln. Detta skamliga förflutet har länge hållits i skugga i den svenska historieskrivningen, men får nu en skönlitterär behandling genom Bergfeldts försök att ge liv åt människorna bakom historien.

Romanen utspelar sig under några månader 1790 och berättas genom växelvisa kapitel ur fyra olika personers perspektiv. I centrum står den unga kvinnan Yaa som kidnappas på sin bröllopsdag i Ashantiriket i Västafrika. Tillsammans med sin nyblivne make Kwame och sin sexåriga lillebror tvingas hon på en brutal resa, först till fots och sedan med skepp som fraktar dem som tullfria varor till ett liv i slaveri.

Överresan är fruktansvärd och svinnet stort. Yaas lillebror kastas levande i havet som onödig barlast under överfarten. De som överlever möts av ett nytt helvete på Saint-Barthélemy, där den svenska slavlagen styr tillvaron med järnhand.

Yaa blir hushållsslav hos fru Milda Gyldenhöök, gift med juristen Axel Banér. Paret har skickats till ön under dramatiska omständigheter. Axel hade avbrutit en högt uppsatt domares tidelag med en get, och som bestraffning sändes han till den gudsförgätna ön som juridisk rådgivare av kung Gustaf III. Ett uppdrag som klädes i kunglig prestige men som i själva verket var en förvisning. Mot all sed och vett drog han med sig hela familjen i fara och smuts.

Medan Yaas resa präglades av fasa och död, upplever den vita familjen en jämförelsevis mild resa till andra sidan jorden. Men också de drabbas av tragedi när Mildas och Axels lille son dör och kastas i havet. Här möts fyra människor förenade i stor sorg, men skillnaden är omisskännlig – två av dem är svarta och behärskade av de vita, som kan göra vad de vill.

Makten och ägandet av andra människor förändrar de vita karaktärerna. Milda, som tidigare känt sig förfördelad som kvinna i släktens arvsordning, radikaliseras genom sonens död och förvandlas till en självrättfärdig despot. Axel, som inledningsvis framstår som en upplysningsman, påverkas starkt av de nya villkoren och den makt han plötsligt innehar.

Den svenska slavlagen var både drakonisk och småaktig, livsfarlig för slavar och kanske ännu farligare för dem som kallades ”fria kulörta”. I denna värld finns inget permanent uppehållstillstånd för den som inte är vit. Lagen tillät prygel och straff, men maktfullkomligheten i att äga andra människor gör något med härskarna. Deras förluster växlas in i en känsla av att förtjäna kompensation, och blickarna riktas mot dem som ska betala priset – slavarna, ”de talande redskapen” som Aristoteles kallade dem.

Det är i detta maktspel som Bergfeldt placerar den problematiska scen som tycks ofrånkomlig i många skildringar av slaveri – den voyeuristiska scenen där övergrepp och underkastelse väcker åtrå. Milda straffar Yaa, och Axel ser det. Detta sätter igång ödesdigra skeenden.

Bergfeldt skriver dialogdrivet och luftigt, om än något för samtidspsykologiskt enligt recensenten. Hon redovisar research och källor från ett just nu växande forskningsläge kring Sveriges koloniala historia. När romanen öppnar för ett återvändande till Sverige, moderlandet, är det inte primärt en uppgörelse med det förflutnas skulder som utlovas, utan snarare skönlitteraturens möjlighet att laborera med alternativa fantasier.

Frågan romanen ställer är hur Gustaf III:s ljusa planer för sitt rike såg ut när de kom tillbaka hem, när kolonins realiteter konfronterades med hemmets ideologi. Svaret antyder att skammen inte kommer att bli mindre.

”En dag ska vi återvända” representerar ett viktigt bidrag till en pågående omvärdering av svensk historia och Sveriges roll i kolonialism och slavhandel. Genom att ge röst åt de förtryckta och skildra förtryckarnas förvandling bidrar Bergfeldt till att lyfta fram ett förflutet som länge tystats ned.