Chantal Akermans ”Min mamma skrattar” har utkommit i svensk översättning av Benjamin Wagner på förlaget Filmögon. Den franska originaltiteln ”Ma mère rit” publicerades 2013, två år före regissörens död, och var den andra av två böcker som Akerman gav ut under sin livstid. Översättningen har beskrivits som en betydande kulturgärning, inte minst eftersom den gör ett författarskap tillgängligt som hittills inte funnits på svenska.
Akerman föddes 1950 i Bryssel i en judisk familj med rötter i Polen. Hennes mor Natalia överlevde Auschwitz, en erfarenhet som kom att genomsyra både filmskapandet och författarskapet. Som femtonåring såg Akerman Jean-Luc Godards ”Tokstollen” och bestämde sig för att ägna sitt liv åt filmen. Hon slog igenom 1975 med ”Jeanne Dielman, 23 quai du Commerce, 1080 Bruxelles”, ett feministiskt mästerverk som skildrar en änkas vardagsrutiner i realtid – från matlagning till prostitution. Med Delphine Seyrig i huvudrollen blev filmen en referenspunkt för den feministiska filmteorin och förändrade synen på hur kvinnlig erfarenhet kan skildras på film.
År 2022 utsågs ”Jeanne Dielman” till världens bästa film genom tiderna i den brittiska filmtidskriften Sight & Sounds prestigefyllda omröstning, som genomförs vart tionde år. Därmed tog filmen över förstaplatsen från Orson Welles ”Citizen Kane”, som innehaft positionen i årtionden. Utmärkelsen har dock en baksida, menar bedömare: den riskerar att reducera ett brett konstnärskap till ett enda verk. Akermans produktion omfattar spelfilmer, dokumentärer och videoinstallationer, däribland ”News from home” (1977), ”D’Est” (1993) och ”No home movie” (2015), liksom de två böcker som gavs ut under hennes livstid. Själv sade hon att hon gjorde film därför att hon inte vågade ta sig an utmaningen att skriva – ett uttalande som säger en del om vilken vikt hon tillmätte litteraturen.
”Min mamma skrattar” är den sista av dessa två böcker. Den skildrar moderns sista år i livet, då hon vårdas för en sjukdom och får hjälp av hemtjänsten. Men det är ingen rak sjukdomsskildring. Med ett naivt, nästan barnsligt språk väver Akerman samman minnen, familjefotografier och stillbilder ur sina egna filmer. Hon skriver om den symbios som aldrig upphörde mellan mor och dotter – ett förhållande som bland annat tar sig uttryck i hur pronomenen växlar i texten. Ibland talas det om mamman i tredje person, ibland är det hon som för ordet: ”Jag ska be hemtjänsten att de hjälper mig att duscha.”
”Men när jag skriver är det fortfarande om henne, och det är ingen frigörelse som alla tror, folk som inte skriver”, skriver Akerman. ”Nej, det är ingen frigörelse. Ingen riktig.”
Språkligt har Akerman jämförts med den franska författaren och regissören Marguerite Duras. De korta meningarna och upprepningarna bär en tyngd som sträcker sig bortom det omedelbara sammanhanget. Remissionen som skildras i boken syftar inte bara på sjukdomen utan också på moderns överlevnad i Auschwitz.
Bokens bildmaterial knyter an till Akermans filmer. Stillbilder ur verk som ”News from home” och ”No home movie” varvas med privata familjefotografier. Den senare filmen är ett slags parallellverk till boken: även den skildrar moderns sista år – och, skulle det visa sig, dotterns. Akerman skriver att hon många gånger velat ta sitt liv, men avstått av hänsyn till modern. När modern dog kort efter bokens utgivning, tog Akerman sitt liv i Paris i oktober 2015. Hon blev 65 år.
Trots de tunga ämnena har ”Min mamma skrattar” beskrivits som en livsbejakande bok. Recensenter har framhållit att Akerman förmår förmedla glädje även mitt i sorgen – boken rymmer en bild av mamman på en badstrand i vitprickig kjol, skrattande med sin lilla dotter, tio år efter att hon befriats från koncentrationslägret.
Att boken nu ges ut på svenska innebär också att ett bredare sammanhang blir synligt. Akerman var under hela sitt liv upptagen av frågor om minne, tid och judisk identitet, teman som återkommer såväl i hennes filmer som i böckerna. I ”Min mamma skrattar” blir dessa frågor på en gång personliga och allmänmänskliga, berättade genom den mest intima av relationer – den mellan en mor och hennes barn.
Nu blir Akermans författarskap tillgängligt i bokform för svenska läsare. Filmögon, som ger ut boken på 161 sidor, har därmed bidragit till att bredda bilden av en av efterkrigstidens mest betydelsefulla konstnärer – en person som gång på gång överskred gränserna mellan film, konst och litteratur.
