”Come from away” är en solskenshistoria som smittar av sig

Det är något märkligt rörande i hur ett enkelt flaggviftande kan beröra så djupt i dagens samhällsklimat. Men när vardagens kulturscen ofta präglas av tyngre teman blir den oförställda glädjen i musikalen ”Come from away” en välkommen kontrast.

Föreställningen, som nu spelas för svenska publiker, har tagit en omväg till våra scener. Efter succéer på Broadway och West End har denna musikal, som skildrar de extraordinära händelserna i Gander på Newfoundland efter 11 september-attackerna 2001, äntligen nått den svenska publiken.

I en tid när kulturdebatten ofta centreras kring identitetsfrågor och samhällskritik, framstår denna produktion som ett ljust undantag. Den enkla berättelsen om hur invånarna i den lilla kanadensiska staden öppnade sina hem för tusentals strandsatta flygpassagerare efter terrorattackerna har en nästan förbluffande förmåga att förmedla optimism utan att bli banal.

Publiken möter en ensemble som porträtterar både lokalbefolkningen och de tillfälliga besökarna med nyanserad värme. Det märks att produktionen bygger på verkliga vittnesmål – detaljerna känns autentiska och mänskliga snarare än tillrättalagda för dramatisk effekt.

Det som särskilt utmärker ”Come from away” är hur föreställningen balanserar det tragiska i bakgrundshistorien med den mänskliga värmen i mötet mellan främlingar. Musiken, med tydliga influenser från Newfoundlands folkmusiktradition, bidrar till den särpräglade atmosfären.

Reaktionerna bland kritiker har varit övervägande positiva. Svenska Dagbladets recensent noterade särskilt hur föreställningen ”lyckas behandla ett traumatiskt historiskt ögonblick utan att hemfalla till sentimentalitet.” Dagens Nyheters kulturredaktion framhöll ensemblens samspel som ”ett praktexempel på kollektiv berättarkonst.”

Teaterbranschen i Sverige har de senaste åren präglats av ekonomiska utmaningar och publikbortfall efter pandemin. Riksteaterns chef Maria Groop Russel har tidigare uttryckt oro över de långsiktiga effekterna på kulturlivet: ”Vi ser att publikens beteenden förändrats, och vägen tillbaka är längre än vi först befarade.”

I detta klimat utgör ”Come from away” ett intressant exempel. Dess framgång internationellt tyder på en publikhunger efter berättelser som bejakar gemenskap snarare än splittring – något som förefaller giltigt även på den svenska marknaden.

Produktionen representerar också en trend där verklighetsbaserade berättelser får allt större utrymme på scenen. I likhet med dokumentärteater och biografiska föreställningar använder ”Come from away” verkliga människoöden som utgångspunkt, men med musikalteaterns estetiska verktyg.

Kulturanalytiker pekar på att denna typ av föreställningar fyller ett särskilt behov i en tid av polarisering och informationsöverflöd. ”Det finns en längtan efter autentiska berättelser med moralisk klarhet,” menar teatervetaren Elisabeth Edström vid Stockholms universitet. ”Särskilt när de presenteras på ett sätt som inte predikar utan berör.”

För teaterbranschen utgör musikalen också ett kommersiellt intressant fall. Internationella produktioner med beprövad publikframgång blir allt viktigare i en tid när många teaterhus kämpar med ekonomin. Samtidigt finns en oro att denna utveckling kan tränga undan nyskriven inhemsk dramatik.

Svenska Teaterförbundet har i flera sammanhang lyft fram behovet av balans mellan importerade succéer och lokalt skapade verk. ”Vi behöver både och,” säger förbundets ordförande Simon Norrthon, ”men det måste finnas utrymme för svenska röster att utvecklas.”

När publiken nu applåderar den enkla flaggviftningen i ”Come from away” är det kanske just denna balans mellan det välbekanta och det främmande som berör. I en komplex tid erbjuder föreställningen en påminnelse om grundläggande mänsklig godhet, utan att för den skull förenkla verkligheten.

Det är kanske just därför den upplevs som så drabbande – den enkla glädjen har blivit något av en bristvara, både på scenen och i samhällsdebatten.