En man som nyligen tömde sitt barndomshem i Bromma väster om Stockholm fann en bok som överlevde sopcontainern – en 1955 års upplaga av Evelyn Waughs roman ”Officers and Gentlemen”. Boken tillhörde hans far, som hade den i sin bokhylla sedan föräldrarna flyttade in i huset 1971. Genom ett fönster på övervåningen hade röjningsfirmans personal kastat ut föräldrarnas böcker i två plastcontainrar på gräsmattan, och i en av dem fångade mannen bokens rygg. Han tog hand om den, och på försättsbladet stod faderns namn – Helmerson.
Händelsen är i sig inte ovanlig. När dödsbon ska tömmas hamnar ofta böcker, personliga tillhörigheter och saker med sentimentalt värde i containrar. Men den här boken blev en påminnelse om hur ett hem rymmer mer än möbler och väggar – det rymmer kroppsminnen, dofter och vardagliga detaljer som etsar sig fast. Mannen beskriver hur han fortfarande känner trappans trä under fotsulorna, hur han vet att han måste undvika en gammal brudkista när han kommer upp till andra våningen, och hur förrådsrummets kyla alltid kommer att finnas i ansiktet. Det är en berättelse om att stänga dörren för sista gången, men också om det som förs vidare – både fysiskt och mentalt.
Bromma är en av Stockholms mest attraktiva bostadsområden. Enligt mäklarstatistik har priserna på villor och radhus i området stigit stadigt under det senaste decenniet, och efterfrågan är fortsatt hög. Många hus byggda på 1960- och 1970-talen säljs nu till yngre familjer som vill ha närhet till stad och natur. I det här fallet har det aktuella radhuset köpts av en familj med tre barn. De kommer sannolikt att göra huset till sitt eget, med nya dofter och nya rutiner. För den nya generationen blir trappans femton steg en del av deras vardag, och om några decennier kanske också de bär på liknande kroppsminnen.
Men boken som räddades ur containern är mer än en gammal pappersbunt. Evelyn Waugh, brittisk författare känd för satirer som ”Brideshead Revisited” och ”Handful of Dust”, skrev ”Officers and Gentlemen” 1955 – den andra delen i en trilogi om andra världskriget. För fadern, som dog alltför ung, var Waugh en favoritförfattare. Boken har stått i samma bokhylla i över femtio år och lästes sannolikt flera gånger. Nu får den en ny plats i sonens hem, där den fortsätter att berätta om en familjs historia.
Att föremål bär på berättelser är ett känt fenomen. Inom etnologi och kulturarvsforskning talar man om ”tingens biografi” – hur objekt ackumulerar mening genom att passera genom människors liv. En bok kan vara en förbindelselänk mellan generationer, lika mycket som en tavla eller ett ärvt armbandsur. I en tid av snabba bostadsaffärer och ständiga flyttar är det lätt att förlora kontakten med sådana ting. Röjningsfirmor rapporterar att mängden textilier och böcker som slängs i samband med dödsbon är stor, samtidigt som allt fler anlitar proffs för att rensa hem som ska säljas.
Men i detta fall fick alltså en bok en andra chans. Mannen, som själv beskriver sig som en son som ärvt faderns kärlek till litteratur, tog tillvara på Waugh-romanen och tog den med sig hem. Hans eget hem är nu fyllt av liv och värme, men också av insikten att även det en dag ska tömmas – kanske av hans egna barn, som likt honom kommer att stå med en bok i handen och förstå att de håller något större än en utgåva från 1955. Det är en påminnelse om att vi inte äger ting – vi lånar dem en tid, innan de går vidare till nya händer.
För familjen som nu tar över huset i Bromma börjar en ny fas. Deras tre barn kommer att springa i trappan, känna den gamla brudkistan och kanske upptäcka hemligheter i trädgården som ingen tidigare berättat om. Huset fortsätter att leva vidare, med nya minnen som sakta läggs ovanpå de gamla. Och någonstans i en annan del av staden står en man med en bok i handen – en bok som ingen container kunde behålla.
