I en tid där strömningstjänsternas globala genomslag har skapat en musikbransch som prioriterar konstant produktion, står Daði Freyr som något av ett undantag. Den isländske artisten, som slog igenom internationellt med låten ”Think About Things” under Eurovision 2020, har trots sin begränsade diskografi lyckats fånga publikens hjärtan även i Sverige.
Under gårdagens konsert demonstrerade Freyr att musikalisk kvalitet inte alltid handlar om kvantitet. Med en katalog som många skulle beskriva som relativt tunn jämfört med andra artister på samma nivå, förlitade han sig istället på sin karisma, genuina scennärvaro och framför allt – en imponerande sångröst.
Publiken, som fyllde lokalen till sista plats, verkade inte det minsta bekymrad över bristen på låtmaterial. Tvärtom skapade Freyrs avspända attityd och goda humör en atmosfär där varje nummer kändes som en gemensam upplevelse snarare än en passiv konsumtion av musik.
Det är lätt att dra paralleller till andra artister som byggt framgångsrika karriärer på ett fåtal men starka låtar. Men till skillnad från många ”one hit wonders” känns Freyrs framträdande som något mer substansfullt, rotad i genuint hantverk och musikalisk begåvning.
Särskilt anmärkningsvärd var hans vokala prestation. I en tid där autotune och digitala korrigeringar är standard även vid liveframträdanden, levererade Freyr en röstinsats som imponerade med både teknisk skicklighet och känslomässigt djup. Hans röst bar konserten genom både de mer energiska numren och de lugnare partierna.
Den isländska musikscenen har under det senaste decenniet fått allt större internationell uppmärksamhet, med artister som Björk, Sigur Rós och Of Monsters and Men som viktiga exportvaror. Freyr representerar en ny generation isländska musiker som kombinerar sitt nordiska ursprung med globala influenser.
Hans genombrott i Eurovision, som tyvärr sammanföll med pandemins början, blev startskottet för en karriär som fortfarande befinner sig i ett formativt skede. Detta märks i hans något begränsade låtkatalog, men kanske är det just denna fokuserade approach som gör honom intressant i en tid av musiköverflöd.
Under konserten växlade Freyr mellan att framföra material från sitt debutalbum och de singlar som givit honom internationell uppmärksamhet. Hans förmåga att hålla publikens intresse vid liv trots det begränsade materialet vittnar om en artist som förstår att det ibland är kvalitet snarare än kvantitet som räknas.
Den svenska publiken, som under senare år visat ett ökande intresse för isländsk kultur generellt, tog emot Freyr med öppna armar. I samtal med besökare efter konserten framkom att många uppskattar just det genuina och okommersiella i hans framtoning – något som känns som en välkommen kontrast mot musikbranschens ofta fabriksliknande produktionstakt.
Kvällens höjdpunkt var förstås framförandet av ”Think About Things”, låten som först introducerade Freyr för en global publik. Men till skillnad från många artister som fastnar i skuggan av sin största hit, kändes framförandet som en naturlig del av ett större sammanhang.
Freyrs scenpresentation, komplett med hans karakteristiska nördiga charm och synkroniserade danssteg tillsammans med bandet, påminde om varför han ursprungligen stack ut i Eurovision-sammanhanget. Det är en kombination av musikalisk integritet och en ovilja att ta sig själv på alltför stort allvar.
När konserten avslutades hade Freyr effektivt bevisat att en tunn katalog inte behöver vara ett hinder för en minnesvärd konsertupplevelse. Med sitt goda humör, genuina scennärvaro och framför allt sin imponerande sångröst, lyckades han hålla publikens energi på topp från första till sista ton.
I en musikbransch som ofta prioriterar konstant produktion och synlighet, representerar Daði Freyr något av en motrörelse – en påminnelse om att det ibland är bättre att göra få saker väl än många saker halvhjärtat. Det är en approach som, åtminstone under gårdagens konsert, visade sig vara en vinnande strategi.
15 kommentarer
Konsertrecensionen ger en hyllning till karisma och äkta scennärvaro. Viktig påminnelse i en bransch som ofta fokuserar på algoritmer.
Det är en lyhörd och förändrad konstgenre.
Intressant hur Daði Freyr lyckas attrahera publik trots en begränsad diskografi. Han måste göra något rätt när folk ändå fyller salar.
Ja, men hur lyder produktion eller budskap bakom musik? Är det övertygande?
Det handlar nog om kvalitet före kvantitet. En tight FESTIVALACT kan åkalla många fler än en löjevak.
En ’tunn’ katalog kan ändå gynna lyssnarna. Man undviker att bli trött på låtarna efter ett enda år.
Det är sant. Men man frågar sig om det räcker långsiktigt?
Daði Freyr bevisar vikten av att vara dokumenterad istället för produktiv. En bra artist är inte synonymt med en pratig.
Nu verkar just det att innehållet är viktigast.
Jämför stegvis men sega person:A med ostoppbara strömningsjättarna från Västkusten. Varför inte SLUTA behandla musik som en tombola vars tvål känslorna?
Fråga som förtjänar en djupare reflektion.
Kan det vara så att publiken mer uppskattar en artist om de vet det inte är en enda låt som syns i tävlingssammanhang?
Det är en intressant aspekt.
Själv förvånad över hur mycket en artist kan leverera med så få låtar i repertoaren. Slipper man aldrig känna sig chanslös när PublijIAUTRyttaren googlar reflektioner.
Just det—svårt att hitta kritik när inte ens en produkt förproducerats till damm.