Danskostymer och medeltida konst i perfekt matchning

På Historiska museet i Stockholm visas nu utställningen ”Danslegender – myter i rörelse”. I museets gotiska sal möter scenkostymer medeltida skulpturer och altarskåp, en kombination som ger danshistorien en kyrklig och mytologisk fond. Utställningen pågår till den 14 februari 2027.

För Dansmuseet är utställningen det första samarbetet med andra museer sedan samlingen lämnade lokalerna på Drottninggatan i Stockholm i fjol. Museet är sedan dess utan permanent hemvist. Verksamheten fortsätter i stället genom turnerande samarbeten. I november presenteras en utställning på Norrköpings konstmuseum om Svenska baletten i 1920-talets Paris, och våren 2027 väntar en presentation av dansparet Alexander och Clotilde Sakharoff i Västerås.

Utställningen på Historiska museet har skapats tillsammans med scenografen Tor Cederman. Kostymerna från tre uppsättningar visas som separata avdelningar, där varje dansverk sätts i dialog med museets befintliga föremål. På så sätt blir utställningen en illustration av hur myter och religiösa motiv omtolkats genom historien.

Först ut är Marie-Louise Ekmans drakdräkt från Mats Eks koreografi ”Sankt Göran och draken”, som hade urpremiär för Cullbergbaletten 1976. Dräkten har attribut från kinesisk kampsport, bland annat färgglada pinnar som i rörelse skulle skapa siluetten av en slingrande svans. Mats Ek ville utmana den västerländska bilden av draken som ond och ifrågasätta riddaren som hjälte. I samma rum visas en 1500-talsframställning av Sankt Göran och draken från Tortuna kyrka, hämtad ur Historiska museets magasin.

Einar Nermans kulörta klänningar med krinoliner representerar ”De fåvitska jungfrurna”, en balett av Jean Börlin som uruppfördes 1920 och sattes upp på nytt 1962. Klänningarna är inspirerade av dalmålningar och står i tydlig kontrast till den förgyllda kyrkokonsten i salen. Baletten bygger på Matteusevangeliets liknelse om de fem oförståndiga brudtärnorna, och Börlin gav motivet en humoristisk tolkning. Jean Börlin var en central gestalt i Svenska baletten, det kompani som under 1920-talet verkade i Paris och som nu alltså även uppmärksammas i höstens utställning i Norrköping.

Sist visas Eva Ek-Schaeffers svartvitrandiga kostymer med militärhjälmar från ”Eurydike är död”, koreograferad av Birgit Cullberg 1968. Kostymerna för tankarna till både uniformer och skelett, särskilt mot fonden av ett altarskåp med motiv ur Jesu död och uppståndelse. Den visuella inspirationen kom från den danska tecknaren Palle Nielsens bilder. Cullberg tolkade myten om Orfeus och Eurydike som en kamp mot förtryck, i tidstypisk 1968-anda.

Utställningstexterna är korta och försedda med QR-koder för den som vill fördjupa sig. Sammanhanget är dock tydligt: de tre verken visar hur danskonsten under olika epoker använt myter och religiösa motiv för att spegla sin egen tid. I mötet med Historiska museets medeltida föremål blir kostymerna mer än minnen av scenkonst – de blir berättelser om hur kulturarv ständigt formas om.

”Danslegender – myter i rörelse” är därmed både en danshistorisk presentation och en påminnelse om att de gamla berättelserna fortfarande lever. I den gotiska salen finns utrymme för eftertanke, men också för upptäckten av hur nära dans, konst och historieskrivning kan stå varandra.