Teaterpremiären blir en historisk kväll i Angered

”Don’t look back in Angered” genomsyras av en vilja att förändra bilden av området i nordöstra Göteborg. Det konstaterar Dagens Nyheters kritiker Isa Andersson efter premiären, som hon beskriver som märkvärdig och som avslutas med en smått storartad upplevelse. Föreställningen sätter ljuset på en av Sveriges mest omskrivna stadsdelar och kommer i en tid då teatern i allt högre grad söker sig till berättelser utanför de etablerade scenerna.

Angered ligger i nordöstra Göteborg och byggdes ut under miljonprogrammet på 1960- och 70-talen. Området är hem för omkring 50 000 människor, varav en stor andel har rötter i länder utanför Norden. Här finns allt från välfungerande företag och ett rikt föreningsliv till sociala utmaningar som länge format den offentliga bilden. Det är den bilden som produktionen vill utmana. Titeln, en ordvits på Oasis-låten ”Don’t Look Back in Anger”, anspelar på att varken ängslan eller ilska ska få styra berättelsen om platsen. Angereds centrum är dessutom en av Göteborgs största kommersiella knutpunkter utanför innerstaden, med ett handelsliv som lockar besökare från hela nordöstra delen av kommunen.

Isa Anderssons recension lyfter fram föreställningens ambition att nyansera. Hon beskriver premiären som märkvärdig, vilket signalerar att det är något ovanligt som har satts upp på scenen. Att hon dessutom kallar avslutningen smått storartad tyder på att produktionen bygger mot ett starkt slut som lär stanna kvar hos publiken. För en ensemble som tagit sig an ett så laddat ämne som ett stigmatiserat bostadsområde är det ett omdöme som väger tungt. Dagens Nyheter är en av Sveriges största morgontidningar, och ett positivt omdöme därifrån kan få stor betydelse för en uppsättnings genomslag, inte minst när det gäller publiktillströmning och framtida samarbeten med regionala kulturinstitutioner.

Den svenska teaterscenen har under senare år genomgått en tydlig förändring. Föreställningar med utgångspunkt i förortens vardag har blivit allt fler, ofta med tydlig förankring i den lokala miljön. Samtidigt har publiken visat ett växande intresse för autentiska berättelser om samhällsfrågor. Det märks inte minst på de många uppsättningar som tagit sig an frågor om identitet, klass och etnicitet under de senaste åren. ”Don’t look back in Angered” är ett tydligt exempel på den trenden, men den skiljer sig genom att låta själva platsen vara huvudperson. Det är inte en föreställning om Angered, utan en föreställning med Angered som utgångspunkt – och det gör skillnad.

För Göteborgs del handlar satsningen om mer än en enskild föreställning. Staden har länge kämpat med bilden av ett splittrat samhälle, där de östra stadsdelarna ofta ställs mot de västra. Kulturprojekt som detta bidrar till att skapa en mer sammansatt bild av verkligheten. De visar att det finns en publik för berättelser som inte utgår från innerstadens perspektiv, och de ger utrymme för röster som annars sällan hörs i det offentliga samtalet. Det är en utveckling som går hand i hand med en bredare rörelse inom svenskt kulturliv, där allt fler aktörer vill arbeta med platsbaserad konst och medvetet söker sig till miljöer som tidigare förbisetts.

Mediebilden av Angered har under lång tid präglats av rapporter om kriminalitet, arbetslöshet och sociala problem. Det är en bild som fått konsekvenser för hur invånarna upplever sig själva och hur andra ser på dem. Forskning visar att negativa skildringar i medier kan bidra till att befästa fördomar och försvåra integrationen. Mot den bakgrunden blir en teaterföreställning som denna en viktig motvikt. Genom att låta publiken möta människorna bakom rubrikerna skapas utrymme för empati och förståelse. Det är något helt annat än att enbart ta del av nyhetsförmedling, och det är just där teaterns styrka ligger.

För publiken i Göteborg och andra städer innebär föreställningen en möjlighet att se Angered med nya ögon. Det är en påminnelse om att kulturen inte bara tillhör de centrala delarna av staden, utan att den också formas och utvecklas i de områden som ofta beskrivs som problemtyngda. Om recensionerna och den inledande publiktillströmningen håller i sig kan ”Don’t look back in Angered” bli mer än en teateruppsättning – den kan bli en del av en större berättelse om hur vi pratar om våra städer och de människor som bor där.