Ella-Karin Nårsa: Om allt får plats på mitt julbord – varför inte i Sverige?

Ella-Karin Nårsa, född 2007 i Piteå, studerar sista året på Lapplands gymnasium i Jokkmokk. I höst ska hon rösta i riksdagsvalet för första gången. I en text i Dagens Nyheters serie ”Förstagångsväljaren” skriver hon om hur hennes kinesiska och samiska arv möts – och om varför hon upplever att samer målas upp som ett hinder för Sverige. Texten är en opinionstext, och åsikterna är hennes egna.

Hon beskriver ett julbord där grillad anka, dumplings och ris står intill renkött, rentunga, köttbullar, prinskorv och sill. För henne har det alltid varit naturligt att flera kulturer ryms samtidigt. Men med åren har hon märkt att alla inte delar den synen. Kommentarer om att hon inte är ”hel same” eller bara ”kvarts same” fick henne tidigt att fundera över varför människor vill dela in varandra i procent. ”Jag är inte en viss del av det ena och en viss del av det andra. Jag är 100 procent av allting”, skriver hon.

Den erfarenheten kopplar hon från en personlig fråga till politik. I takt med att hon börjat följa samhällsdebatten upplever hon att samer ofta beskrivs som ett hinder för utveckling. ”Gruvor ska etableras, skog ska huggas och vindkraftverk byggas”, skriver hon. Hon undrar vad som då händer med skogen, marken, djuren, den biologiska mångfalden och det samiska kulturarvet. ”Ska inte mina framtida barn kunna se sina förfäders marker, marken där alla före dem har vandrat, levt sina liv och utövat sin kultur?” frågar hon.

Konflikten Nårsa pekar på är långt ifrån ny. Sápmi, det samiska kärnområdet, sträcker sig över de norra delarna av Sverige, Norge, Finland och Ryssland. I den svenska delen ligger en stor del av landets mineraltillgångar. Statliga LKAB har i mer än hundra år brutit järnmalm i Kiruna och Malmberget, och Boliden driver sedan 1960-talet den stora koppargruvan Aitik utanför Gällivare. Verksamheterna är centrala för svensk export och för Europas behov av metaller.

Nu tillkommer intresset för kritiska mineral. EU har pekat ut råvaror som litium, kobolt och sällsynta jordartsmetaller som strategiskt viktiga för den gröna omställningen. LKAB har identifierat en av Europas största kända förekomster av sällsynta jordartsmetaller i Kirunaområdet. Det har ytterligare ökat trycket på marker som används för renbete, samtidigt som storskalig vindkraft kräver stora markarealer i samma glesbygdsområden.

Samerna har formellt ett starkt skydd. De är erkända som urfolk i Sverige, och samiska språk och kultur ska skyddas enligt grundlagen. Renskötseln är dessutom en lagligen skyddad rättighet. Men när olika intressen ställs mot varandra är det ofta regeringen eller domstolarna som gör avvägningen. Enligt FN:s urfolksdeklaration, som Sverige ställt sig bakom, ska urfolk ges fritt och informerat samtycke vid ingrepp på deras marker. I praktiken har gruvnäring, skogsbruk och energiproduktion ändå ofta fått genomslag.

Ett omdiskuterat exempel är Kallak, på samiska Gállok, utanför Jokkmokk. Det brittiska gruvbolaget Beowulf Mining har i över ett decennium försökt få tillstånd att bryta järnmalm i ett område som används som vinterbete av Jåhkågasska sameby. Projektet har väckt starka protester och väntat på ett slutgiltigt regeringsbesked. För många samer har det blivit en symbol för hur gruvnäringen prioriteras före deras rättigheter.

För Nårsa är frågan djupt personlig. Hon är uppvuxen med berättelser om förfäder som levde i Gitton utanför Arjeplog, där hennes farfar växte upp. Hon skriver om ett folk som har förtryckts och om sår som lever vidare i generationer. Språket, slöjden och mycket av den kulturella kunskapen hann aldrig föras vidare till henne. I dag försöker hon återerövra den på eget initiativ. ”Jag vill inte låta det som en gång försöktes ta ifrån min farfar försvinna med honom”, skriver hon.

När hon nu går till valurnorna för första gången handlar det därför om mer än att välja politiker. Hon vill vara med och bestämma vilket samhälle och vilket Sverige som ska formas i framtiden. Framför allt vill hon att det ska finnas plats för människor som inte har samma bakgrund som majoriteten. ”Jag har aldrig behövt välja någon del av mig själv”, skriver hon. ”Om allt det kan få plats på samma julbord, varför skulle det inte kunna få plats i samma land?”