Jonas Thente: Sveriges läskris handlar om något större än böcker

Ett nytt kunskapscentrum för läsning ska inrättas vid Högskolan i Borås. Centrum för läsforskning och läsfrämjande (CLL) blir Sveriges första tvärvetenskapliga kunskapscentrum med särskilt fokus på läsning, läsforskning och läsfrämjande. Högskolan i Borås har en lång tradition av biblioteks- och informationsvetenskap, och det nya centrumet blir en plattform för forskning och samverkan. Enligt högskolan är det första gången som dessa frågor samlas på tvärvetenskaplig grund i Sverige.

Initiativet kommer samtidigt som de senaste Pisa-resultaten visar en kraftig försämring för svenska elever. Pisa är OECD:s internationella mätning av 15-åringars kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Resultaten brukar väcka debatt, och den senaste undersökningen har beskrivits som den lägsta nivån någonsin. I en opinionstext i Dagens Nyheter, där skribenten själv svarar för åsikterna, skriver debattören att utvecklingen är en katastrof. Det handlar inte bara om skolan, utan om hela samhället. Barn gör som vi gör, inte som vi säger, konstaterar texten. På bussar och tåg sitter vuxna – föräldrar och farföräldrar – med mobilerna, fyllda av recept, katter och enkla spel som belönar med tecknad frukt och glittrande stjärnor. Dithän har den mänskliga civilisationen kommit, skriver debattören.

Det har under senare år kommit många läsrelaterade initiativ från olika håll. Flera kommuner, bibliotek och skolor har satsat på läsfrämjande projekt, och frågan har lyfts i valrörelser som en viktig mjuk fråga. Men politikernas reaktioner är enligt debattören beklämmande förutsägbara. De applicerar sina paradfrågor med ryggmärgen och visar gång på gång att de inte läser böcker. Samtidigt är läsningen bara ett symtom på ett större problem. Ordspråket om att man kan leda en häst till vattnet men inte tvinga den att dricka fångar kärnan: det är inte främst läsförmågan som haltar i Sverige och övriga Norden, utan motivationen.

Den unga hjärnan är förgiftad av kortvideoappen Tiktok och mikrobloggar, skriver debattören. Från skolan rapporteras att elever inte kan hålla koncentrationen uppe ens under filmer som är längre än femton minuter. Det är ett tecken på något större: världsledare signalerar att det inte är lönt att bry sig om framtiden. Den långsamhet och eftertänksamhet som läsningen stimulerar, och som är nödvändig för en fungerande demokrati, värderas inte längre högt. I stället har enkla svar, känslostyrda gester, hån, lögner, billiga poäng, destruktivt egenintresse och självupptagenhet tagit över. Debatten om läsning handlar därför inte bara om skolresultat, utan om vilka värden som ska prägla samhället.

Forskare och lärare har länge varnat för att skärmtid och digitala medier påverkar barns koncentrationsförmåga. Samtidigt visar undersökningar att läsvanor skapas tidigt i livet och att föräldrars egna vanor spelar stor roll. Den bilden förstärks i DN-texten. Debattören menar att vuxenvärlden inte kan förvänta sig att barn ska läsa när de vuxna själva ägnar dagarna åt mobilspel och sociala medier. Läsningen måste därför förstås i ett större sammanhang, där både skola, familj och offentlighet har ett ansvar.

Mot den bakgrunden blir det svårt att få en fjortonåring att läsa en roman. Inte omöjligt, men mycket svårt, enligt debattören. Det räcker alltså inte med nya centrum och läsfrämjande projekt. Frågan är om samhället i stort förmår skapa en kultur där läsning och eftertanke ges utrymme. CLL kan bli en viktig pusselbit, men utan en bredare diskussion om motivation, digitala medievanor och ledarskap riskerar insatserna att bli verkningslösa.