Episk final när tragisk hjälte avslutade Östersjöfestivalen

Med en programläggning som förenade samtida toner med nationalromantisk epik avslutades årets Östersjöfestival i Berwaldhallen under ledning av Esa-Pekka Salonen. Temat för kvällen, öde och skuld, bands samman av två verk som på olika sätt utforskar berättandets kraft inom musiken – från modern saxofonteknik till finsk 1890-talspatos.

Den estniske tonsättaren Erkki-Sven Tüür har under flera decennier varit en central gestalt i det baltiska musiklivet. Hans bakgrund inom progressiv rock har satt tydliga spår i ett tonspråk som gärna rör sig mellan olika stilar, men som konsekvent bär en kärlek till berättandet. Tüür har skrivit sjutton solokonserter, och flera av dem är skrivna för instrument som sällan återfinns i soloroller, såsom fagott och ackordeon. Hans senaste verk, en saxofonkonsert, är komponerad specifikt för Asya Fateyeva.

Saxofonen har under de senaste decennierna etablerat sig som ett allt vanligare inslag i samtida konstmusik, och Tüürs konsert visar varför. Verket, som sambeställts av Sveriges Radio, uruppfördes i somras vid Schleswig-Holstein Musik Festival. Vid Sverigepremiären i Stockholm visade Fateyeva, född på Krim men sedan länge verksam i Tyskland, prov på en karismatisk musikalitet. Hon växlade mellan alt- och sopransaxofon, vilket gav konserten en bred klangpalett. Hennes sätt att både ge och ta impulser från orkestern skapade ett levande samspel, och stycket framstod som en sammanhållen exposé över moderna speltekniker, med subtila ekon av en svunnen sovjetisk klangvärld och jazz. Till skillnad från många av Tüürs tidigare konserter saknade verket en poetisk undertitel, men genom solistens starka närvaro uppstod ändå en tydlig dramatisk linje.

Efter pausen bytte aftonen karaktär. Jean Sibelius ”Kullervo” är ett av den finska musikhistoriens mest ödesmättade verk. Kompositionen tar avstamp i det finska nationaleposet Kalevala och berättar historien om Kullervo, som växer upp som slav, drivs av hämndbegär och slutligen tar sitt liv efter att omedvetet ha förgripit sig på sin syster. ”Kullervo” skrevs på 1890-talet och hör till Sibelius tidiga mästerverk, ett verk som befinner sig i gränslandet mellan symfonisk dikt och körsymfoni. Stycket har en komplex historia och framfördes länge sällan, men har under de senaste decennierna fått ett ordentligt uppsving på konsertscenerna. Den dramatiska berättelsen har dessutom nyligen fått ny aktualitet genom en actionladdad storfilm, vilket understryker berättelsens tidlösa och kraftfulla karaktär.

Esa-Pekka Salonen ledde Sveriges Radios Symfoniorkester med stor precision. Orkestern fångade såväl styckets monumentala tyngd som dess inre grace, och balansen mellan det storslagna och det intima var påtaglig. Orphei Drängar utgjorde den manliga kören med kraft och god diktion, och barytonen Peter Mattei samt den grekiska sopranen Aphrodite Patoulidou gav sina roller som Kullervo och hans syster en påtaglig närvaro och musikalisk inlevelse. Deras samspel i de dramatiska partierna gav berättelsen en extra dimension.

Att Östersjöfestivalen väljer att avsluta med Sibelius är ingen slump. Festivalen har sedan starten fungerat som en kulturell mötesplats för länderna kring Östersjön, och Sibelius musik är en central referenspunkt i den nordiska klangvärlden. Att placera den bredvid Tüürs samtida tonspråk skapar en dialog mellan det historiska och det nutida, något som varit ett signum för festivalens programläggning under senare år. Den estniska och finska kulturen stod här sida vid sida, en påminnelse om det rika musikaliska arv som bärs upp av länderna kring havet. Med denna kombination av nyskriven musik och en av den finska symfoniska traditionens hörnpelare, erbjöd årets final en bred och nyanserad bild av den samtida klassiska musikscenen i Östersjöregionen.