Sommaren vid Röda havet drar till sig turister från hela världen, men under solparasoller och på de grovkorniga sandstränderna i Sharm el-Sheikh utspelar sig ett fenomen som sällan diskuteras öppet – den kvinnliga sexturismen. Det som tidigare varit förknippat främst med västvärldens män har nu fått en kvinnlig motsvarighet, något som väcker frågor om makt, ekonomi och kulturella dubbelmoral.

Vid 37 graders värme ligger en kvinna i fyrtioårsåldern på en vit handduk från Sheraton Hotel. Hennes rödrosa solbränna avslöjar ett ursprung i ett land där solen är mer sällsynt. Bredvid henne sitter en ung egyptisk man, knappt myndig, med korpsvart hår och vita tänder. Han smörjer in hennes solbrända hud med kokosdoftande oljor, skämtar med henne och springer iväg för att köpa läsk och cigaretter när hon ber om det. Deras ögon vilar på lyxtyachterna ute på det spegelblanka havet.

Scenen som utspelar sig är varken unik eller ovanlig i denna egyptiska turistort. Den speglar ett mönster som blivit allt vanligare, men som sällan granskas med samma kritiska blick som när könsrollerna är omvända.

Den kvinnliga sexturismen är ett relativt outforskat område jämfört med sin manliga motsvarighet. Jessica Jacobs avhandling ”Sex, tourism and the postcolonial encounter” från 2010 ger dock en inblick i vem dessa kvinnor är. Tvärtemot vad man kanske skulle kunna föreställa sig tillhör de ofta högutbildade och välbärgade samhällsskikt. De kan vara delägare i advokatfirmor, ha höga inkomster och äga rymliga lägenheter i europeiska huvudstäder.

Dessa kvinnor har alla socioekonomiska förutsättningar för ett gott liv i sina hemländer. De har tagit sig fram i karriären, skaffat sig ekonomiskt oberoende och passerat många av de barriärer som tidigare generationer av kvinnor stött på. Ändå väljer de att spendera sin semester i Sharm el-Sheikh, ofta i sällskap med lokala, betydligt yngre män.

Förklaringen kan ligga i en form av nostalgi. I ett Europa där traditionella könsroller förändrats och där kvinnor uppnått formell jämställdhet på många områden, erbjuder destinationer som Sharm el-Sheikh något annat. Här har tiden på sätt och vis stått still. Den västeuropeiska kvinnan möts med en typ av uppmärksamhet och ett tjänstvilligt beteende som blivit ovanligare i hennes egen kultur.

Turistorten, omgiven av höga betongmurar och med ständig polisövervakning, erbjuder också en trygghet som många europeiska städer idag upplevs sakna. Turister kan lämna sina telefoner och dyra handväskor obevakade utan oro. Den vita turistens privilegierade position är här fortfarande intakt.

Samtidigt är relationerna som uppstår långt ifrån enbart romantiska. För de unga egyptiska männen representerar de europeiska turisterna en inkomst i ett land präglat av fattigdom och arbetslöshet. Egyptens ekonomiska situation har länge varit ansträngd, och möjligheterna att försörja sig är begränsade för många unga män.

Bakom charmen och tjänstvilligheten ligger ofta en dröm om något mer. Precis som människor från många ekonomiskt utsatta regioner hoppas dessa män på en väg ut. Ett äktenskap med en europeisk kvinna kan vara biljetten in i Schengen-området och till en framtid med större möjligheter än vad hemlandet erbjuder. Jämfört med den farliga färden över Medelhavet i gummibåtar framstår denna väg som både säkrare och mer realistisk.

Fenomenet aktualiserar frågor om dubbelmoral i samhällsdebatten. När västerländska män söker sig till Sydostasien eller andra regioner för att hitta partners möts de ofta av skarp kritik och anklagelser om exploatering. Debatten om så kallade ”passport bros” – män som utnyttjar sina relativa fördelar som västerlänningar – är hård och moralistisk.

Den kvinnliga motsvarigheten däremot, kvinnor som söker sig till Gambia, Haiti eller Egypten, undkommer ofta samma moraliska fördömanden. Ibland framställs det till och med som en form av kvinnlig frigörelse. Denna skillnad i bedömning väcker frågor om hur vi ser på makt, kön och exploatering i olika konstellationer.

Litteraturhistorikern Edward Said beskrev i sin inflytelserika bok ”Orientalism” hur västerlandets fascination för Orienten präglades av imperialistiska maktstrukturer. Han könsmärkte också dessa relationer – det rovlystiga Occidenten var manligt, det försvarslösa Orienten kvinnligt. Men den kvinnliga sexturismen komplicerar denna bild och utmanar våra föreställningar om förövare och offer.

På stränderna i Sharm el-Sheikh möts två former av nostalgi och längtan. Den europeiska kvinnan söker ett förflutet där hennes position var mer upphöjd och där traditionella könsroller gav henne en viss typ av makt och uppmärksamhet. Den egyptiske mannen söker en framtid bortom fattigdom och begränsade möjligheter.

Frågan om vem som exploaterar vem blir därmed svår att besvara. I dessa relationer är kärleken transaktionell. Båda parter har något att ge och något de vill ha. Man utnyttjar och låter sig utnyttjas samtidigt. Det är ett utbyte där ekonomiska, emotionella och kulturella faktorer sammanflätas på komplexa sätt.

Sharm el-Sheikh har länge varit en destination för européer på jakt efter sol och värme vid Röda havet. Platsen har en historia av att locka till sig västerlänningar, från författare som Gustave Flaubert till filosofer som Michel Foucault. Men medan den vita mannens dominans i regionen tillhör det förflutna, har den vita kvinnans position där förstärkts.

För de som besöker stranden framstår kanske både kvinnan och mannen som vinnare i sina respektive transaktioner. Hon får uppmärksamhet, romantik och en känsla av värde. Han får inkomst och kanske en möjlighet till ett bättre liv. Men frågan kvarstår om inte båda parter i själva verket är förlorare i ett system där autenticitet och genuina känslor får stå tillbaka för ekonomiska och sociala transaktioner.