Gunnar D Hansson får Akademiens nordiska pris: ”Det här med dikt är väldigt viktigt”

Svenska Akademien hedrar poet och översättare Gunnar D Hansson

”Stum är den som oväntat belyses.” Så lyder första raden i Gunnar D Hanssons första diktsamling, ett motto lånat från poeten Bengt Emil Jonsson. Trots att decennier passerat sedan debuten 1979, anser den nu 80-årige poeten att orden fortfarande bär relevans.

För Hansson har de litterära utmärkelserna han mottagit under senare år inneburit mer än tillfällig glädje – de har skapat förutsättningar för kreativt arbete i en ekonomiskt utmanande bransch.

”Jag arbetar i en olönsam bransch. Det gör priserna ännu viktigare. Man kan säga att lyriken ur kapitalistisk synvinkel är en krisbransch med ständig överproduktion. Men för vissa enskilda människor kan det vara en absolut livsnödvändighet. Det enda nästan riktigt verkliga,” förklarar Hansson, som nu tilldelats Svenska Akademiens nordiska pris på 400 000 kronor – akademiens näst största utmärkelse efter Nobelpriset.

Sedan sin litterära debut har Hansson publicerat ett femtontal diktsamlingar och etablerat sig som en av Sveriges mest framstående poeter. Utöver sitt författarskap har han gjort betydande insatser som översättare och inom akademin, där han nu är professor emeritus vid Göteborgs universitet.

Trots sin ålder upprätthåller Hansson en imponerande produktivitet. ”Jag kan inte generalisera när det gäller Sveriges samtliga åldringar. Men jag är fortsatt väldigt aktiv. Dikterna övergår i essäer, som övergår i översättningar, som övergår i utgivningar. Jag kan inte skilja det ena från det andra, jag bara jobbar på, för att det här med dikt är väldigt viktigt,” säger han.

Svenska Akademien framhåller särskilt Hanssons insatser som litteraturforskare och översättare. Hans omfattande arbete inkluderar nytolkningar av isländska släktsagor i fem band samt Sturlungasagan i tre band. Nyligen publicerade han sin översättning av det fornengelska hjälteeposet ”Beowulf”, som utspelas i södra Skandinavien under tidig 700-tal.

För Hansson är arbetet med äldre texter inte bara ett akademiskt intresse utan en personlig passion. ”Jag gör det på eget bevåg därför att Beowulf angår mig. Han kanske inte angår jättemånga, men mig angår han djupt. Jag kan inte ens få någon distans till det, utan de här gamla skrifterna är mycket mer aktuella för mig än det mesta som skrivs i dag. Jag trivs bättre i litteraturen ju avlägsnare och äldre den är.”

Trots sin dragning till forntida litteratur betraktas Hansson som modernist inom svensk poesi. Han beskriver dock sitt eget författarskap som genreöverskridande. Hans senare diktsamlingar innehåller inte bara klassiska kortradiga dikter utan även prosastycken, faktatexter och anekdoter – allt förenat genom poesins särskilda språk.

”De senaste diktsamlingarna har ju inga rena dikter med korta rader, utan är samlingar av varierande innehåll. Hela tiden är det liksom diktens språk som är det avgörande. Det blir en sorts kontaminering av genrer, men i botten ligger hela tiden min oerhörda tilltro till poesins språk,” förklarar han.

För Hansson är skillnaden mellan egen poetisk produktion och översättningsarbete inte särskilt betydelsefull. Han citerar den norske poeten Georg Johannesson: ”Allt jag har skrivit är översättningar.” Hansson utvecklar tanken: ”Att använda språk är att översätta. Att skriva är att översätta upplevelser eller att överföra någon sorts påverkan. Det jag sysslar med är en sorts livslång övning i språk, ett slags vidareutbildning av mig själv.”

Utöver Svenska Akademiens nordiska pris har Hansson mottagit flera prestigefyllda litterära utmärkelser, däribland Samfundet De Nios stora pris 2018 och Sveriges Radios lyrikpris både 2000 och 2018. För närvarande arbetar han med en omfattande utgivning av Thomas Thorilds verk, ytterligare ett exempel på hans outtröttliga engagemang för att lyfta fram och bevara litterära skatter för nya generationer.