Han granskar hipsterlivets perfektion med klinisk blick

Den italienske författaren Vincenzo Latronicos roman ”Perfektion” har väckt betydande uppmärksamhet sedan den engelska översättningen nominerades till det internationella Bookerpriset. Nu har boken kommit ut på svenska i Johanna Hedenbergs översättning på Albert Bonniers förlag, och den har beskrivits som lika ångestframkallande som regissören Michael Hanekes filmer.

Romanen utforskar dock inte den borgerliga familjens latenta fascism, utan något mer flytande och svårfångat – tidsandan i 2010-talets Berlin. Latronico, som själv är italienare, gestaltar denna era genom sina protagonister Anna och Tom, vars exakta ursprung förblir vagt beskrivet som en större stad i Sydeuropa.

I början av tiotalet flyttar paret till Berlin, lockade av samma drömmar som tusentals andra unga västerlänningar. Det handlar om friheten att vara sig själva, eller snarare att uppfinna sig själva och bli någon annan än den man varit tidigare. Anna och Tom tillhör en ny typ av yrkeskår – de är ”digitala kreatörer” som lärde sig att koda när internet fortfarande var relativt oreglerat och lyckades omvandla denna passion till ett yrke i takt med att hela världen kopplade upp sig.

Den samhällsklass som beskrivs är både köpstark och globaliserad. En specifik smak och estetik förenar dess medlemmar från Oakland till Warszawa. De delar samma preferenser för typsnitt, maträtter och stolmodeller, och blir nästan samtidigt, som genom ett tysta överenskommelse, nyfikna på gröna krukväxter och fermentering. Trots att denna internationella hipsterkultur är konstitutivt översättningsbar har den vissa geografiska centrum.

Ett av dessa centrum är Berlinstadsdelen Neukölln. Här bor Anna och Tom tillsammans med nästan alla andra de känner, i stökiga andrahandslägenheter, snabbt växlande kollektiv eller, om de kom till staden tillräckligt tidigt, stora jugendvåningar med honungsfärgad parkett. Vissa stannar i många år, men det vanligare mönstret är att försvinna när vintern kommer, kontraktet löper ut eller ett jobberbjudande dyker upp i hemlandet – som i nio fall av tio inte är Tyskland.

Latronico behandlar sina romangestalter med vad som kan beskrivas som antropologisk kyla. Utan att förfalla till direkt satir berättar han sakligt och i andra person pluralis om Annas och Toms generiska Berlintillvaro. De ”engagerar sig” plötsligt under flyktingkrisen 2015. De misstänker att deras sexliv är lite för vanligt, lite för småborgerligt heterosexuellt på ett sätt som inte passar deras varumärke, och besöker därför ibland sexklubbar – men naturligtvis utan att faktiskt ha sex med någon.

Romanen lånar sin form från den franska författaren Georges Perecs roman ”Tingen” från 1965. På ett kliniskt och detaljerat sätt, nästan som en kamera, koncentrerar sig båda texterna på de föremål som romanfigurerna äger, inreder med och använder som attribut. Det första kapitlet i ”Perfektion” består av en beskrivning av Annas och Toms lägenhet – men inte som den verkligen ter sig, utan som den ser ut på bilderna på Airbnb.

En central fråga i romanen är förhållandet mellan verklighet och representation. Parallellt med att Anna och Tom blir vuxna pågår ett medialt paradigmskifte. Smartphones förvandlas från lyxprylar till grundläggande vardagsteknik, med enorma konsekvenser för hur vi upplever världen. Dussintals gånger om dagen möts paret av bilder och filmer på händelser som utspelar sig någon annanstans, förmedlade av internationella teknikjättar vars affärsmodell bygger på att ytterligare sabotera koncentrationen: ”En dyblöt kattunge. En fotoessä om den amerikanska presidentens utstuderat avspända stil. En selfie.”

Om Perec porträtterade sextitalets konsumtionssamhälle i ”Tingen”, är det en senare mutation av samma fenomen som står i fokus i ”Perfektion”. Anna och Tom vill ha mening och äkthet, men samtidigt ett exklusivt och optimerat liv som ser ut som på Instagram. När nyhetens behag har falnat i Berlin flyttar de vidare, först till Lissabon, sedan till Sicilien. Om turistens essens är att distansera sig från andra turister, som forskaren Jonathan Culler en gång observerade, är hipsterns att påskynda autenticitetsförstörelsen genom att söka sig dit andra hipsters ännu inte har hunnit.

Frågan är dock om ”hipster” ens är rätt beteckning för den grupp som Anna och Tom representerar. Det handlar inte om en subkultur i traditionell mening, som exempelvis punkkulturen, utan snarare om den urbana, välutbildade och genomkapitalistiska medelklassen i sin helhet. Den hålls inte samman av musiksmak eller klädstil så mycket som av sitt totala konsumtionsmönster.

Det fasaväckande med ”Perfektion” är enligt recensenten att den får denna nästan osynliga ideologi att bli synlig och påtaglig. Den yttrar sig inte som en åsikt utan som ett begär, något svävande, en gas i det undermedvetna. Romanen på 134 sidor lyckas fånga denna känsla och göra den gripbar, vilket gör den till en viktig skildring av vår tids urbana medelklass och dess sätt att förhålla sig till både verklighet och representation i den digitala eran.