En färd från Visby till Nynäshamn kan kännas som en evighet när man reser med småbarn. Det är en situation som många föräldrar känner igen, och som nu skildras i ett observant och humoristiskt kåseri som fångar verklighetens utmaningar ombord på Gotlandsfärjan.

Det är kvart i fyra på eftermiddagen när scenen utspelar sig. Fyraårige Zilliot är djupt missnöjd med sin tillvaro, och det låter inte bli att märkas. Konflikten startar vid middagsbordet när mamma försöker få i sig sin mat i lugn och ro, medan sonen sparkar på hennes tallrik.

Hotet om att få sitta bredvid pappa verkar vara det värsta tänkbara scenariot för den lille pojken. ”Jag vill inte sitta bredvid pappa!” kommer det bestämt från fyraåringen. Men mamman har fler vapen i sin arsenal. Paddan, eller snarare surfplattan, är nästa förhandlingskort som läggs fram. Utan tillgång till skärmen riskerar resan att bli ännu mer påfrestande.

Zilliot fortsätter dock sitt klagomål, trots att han faktiskt får göra precis det han säger att han vill. Han tittar på paddan, han sitter inte bredvid pappa, men det verkar inte spela någon roll. När mamma erbjuder Batman som alternativ är svaret ett resolut nej. Fast i själva verket tittar han på Pippi, inte Batman.

Situationen trappas upp när glassönskemål dyker upp. Trots att familjen köpte glass innan de gick ombord vill Zilliot ha mer. När hans krav inte möts övergår gnället till regelrätt skrik. Pappa försöker ingripa med hot om att de måste gå därifrån, men även det faller för döva öron.

Mamman kämpar vidare med en allt längre lista av saker som Zilliot måste sluta med. Först var det bara att sluta sparka på tallriken. Sedan tillkommer att han inte får kasta mat på lillasyster. Listan växer till att även inkludera att dunka paddan i golvet och sparka på stolen framför där det sitter en snäll tant.

När pappa föreslår en utflykt ut på däck kommer nästa krav: Bluey. Det australiska barnprogrammet som blivit en succé bland småbarnsföräldrar över hela världen finns dock inte tillgängligt på plattan. Pappans uppgivna ”nej” möts av ännu mer tjat.

Vid det här laget har mamman tappat räkningen på vad hon egentligen hotar med. ”Annars måste du… ja, vad fan måste du egentligen?” frågar hon sig själv i desperation. Förhandlingsläget har totalt kollapsat och kreativiteten när det gäller konsekvenser har tagit slut.

Som en ironisk kommentar till familjens situation kommer ett meddelande genom färjans högtalare. Den verkliga restiden från Visby till Nynäshamn uppges vara tre timmar och femton minuter. Men den upplevda restiden, skämtar rösten, är sju år, 63 dagar och 28 minuter.

Skildringen är igenkännbar för alla som rest med småbarn. Gotlandsfärjan, som är en viktig transportled mellan ön och fastlandet, trafikeras dagligen av tusentals resenärer. Under sommarsäsongen är den särskilt fullsatt med familjer som besöker eller lämnar den populära semesterön.

För många föräldrar innebär färjeresan en särskild utmaning. Den är för lång för att barnen ska kunna sitta stilla, men för kort för att de ska hinna bli ordentligt trötta. Skärmtid blir ofta en nödvändighet snarare än ett val, och förhandlingar om mat, glass och aktiviteter är standard.

Det som kåseriet fångar så träffsäkert är den absurda logiken i småbarns konflikter, där det egentliga problemet sällan är det som barnet säger att det handlar om. Zilliot får det han säger att han vill ha, men är ändå missnöjd. För utmattade föräldrar blir det en uppgift utan rätt svar.