Helmerson: Robert Duvall såg ut att vara född under sin hatt

I spåren av Robert Duvalls bortgång – den stora skådespelaren bortom ”Gudfadern”

När nyheten om Robert Duvalls död spreds fokuserade de flesta minnesord på hans ikoniska biroll som Tom Hagen i ”Gudfadern”. Men bakom denna välkända roll finns en annan prestation som förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet – hans odödliga tolkning av Texas Ranger-kaptenen Augustus ”Gus” McCrae i TV-serien ”Lonesome Dove”.

För många amerikanska westernentusiaster representerar denna serie höjdpunkten inom genren. Tidskriften True West har beskrivit den som ”bland de halvdussinet främsta westernproduktionerna alla kategorier”, ett uttalande som väger tungt från en publikation specialiserad på just western.

Första mötet med serien, som på svenska heter ”Den långa färden”, kan vara omskakande. I en tidig scen korsar en grupp cowboys en flod med sin boskap när en av dem attackeras av vattenormar som hänger från honom likt klasar, medan han skriker i dödsångest. Det är denna typ av oförutsägbara och råa ögonblick som fångar tittaren och vägrar släppa taget.

Baserad på Larry McMurtrys roman följer serien den åldrade Texas Ranger-kaptenen Gus McCrae och hans långvarige partner Woodrow Call när de tillsammans med ett brokigt sällskap beger sig ut på ett sista äventyr: att transportera en boskapshjord från Texas till Montana.

Det som gör serien exceptionell är den komplexa relationen mellan McCrae och Call. Deras vänskap är en djup ”bromance” mellan två män som delar ett förflutet av svåra umbäranden och våldsamma konflikter. Under ytan av vardagligt samspel döljer de ett våldskapital som när som helst kan bryta fram.

Duvall föddes för rollen som Gus McCrae. Han förkroppsligar karaktären så fullständigt att det är svårt att se var skådespelaren slutar och rollen börjar. Ett särskilt kännetecken för hans karaktär är hatten – en modifierad Montana-stil med två grepp på kullen, en tydlig skåra och en karakteristisk, hög, framåtsluttande krona.

Intressant nog har Duvall själv berättat att han nekades rollen när han erbjöds en sombrero för karaktären. Han insisterade på att själv välja sin hatt och hämtade inspiration från historiska fotografier av Texas Rangers vid gränsen till Mexiko.

Denna detalj illustrerar Duvalls dedikation till autenticitet i sina roller, en kvalitet som gjorde honom till en av Hollywoods mest respekterade skådespelare. Hans hatt blev så ikonisk att den fick ett eget namn bland hattmakare – ”the Gus” – och människor kommer sannolikt att fortsätta efterfråga denna stil under överskådlig framtid.

Medan Duvalls prestation som Tom Hagen i ”Gudfadern” onekligen förtjänar de hyllningar den får, representerar hans rolltolkning i ”Lonesome Dove” något djupare och mer bestående inom amerikansk populärkultur. Den fångar essensen av westernmytologin: den åldrade hjälten som konfronterar en föränderlig värld, vänskapen som överlever livets hårda prövningar, och den outtalade hederskodex som definierar en hel era.

I sin roll som Gus McCrae presenterade Duvall en komplex bild av maskulinitet och äldre manlig vänskap som sällan skildrats med sådan nyans i amerikansk film. Hans karaktär var både humoristisk och djupt allvarlig, kapabel till både brutal effektivitet och filosofisk reflektion.

För amerikanska westernfans har ”Lonesome Dove” en närmast religiös status. Den vördas som om John Wayne själv hade spelat samtliga roller. Detta beror till stor del på Duvalls förmåga att göra Gus McCrae till en så minnesvärd och mångfacetterad karaktär.

När vi nu minns Robert Duvalls enastående karriär bör vi inte bara fokusera på hans mest prisade Hollywoodroller. Hans bidrag till westerngenren genom ”Lonesome Dove” representerar ett kulturellt arv som fortsätter att inspirera. I varje hatt formad i ”the Gus”-stil lever något av hans konstnärskap vidare, kanske det mest beständiga exemplet på hans inflytande över amerikansk film- och TV-historia.