Johan Croneman: Efter fem timmar är det bara en sak man minns – tyvärr

Mer än hälften av alla radiolyssnare i Sverige gör det i bilen. Det var utgångspunkten när medieprofilen nyligen satte sig bakom ratten för en resa från Stockholm till Helsingborg – men resan blev snabbt en övning i att stänga av radion. Redan strax efter Huddinge gav han upp försöket att lyssna på de kommersiella kanalerna. Beskrivningen av reklamradions innehåll är hård: det radioaktiva ned- och sönderfallet är mördande.

Nu har den kritiken fått nytt bränsle i och med lanseringen av Radio Aftonbladet. Den nya kommersiella aktören riktar sig främst mot lyssnare mellan 30 och 50 år och har tydliga ekonomiska ambitioner. Reklammarknaden för radio omsätter cirka en miljard kronor årligen, och Aftonbladet uppges sikta på att ta mellan 10 och 20 procent av den kakan – en siffra som av bedömare beskrivs som fullt rimlig. En nyhetsbaserad radiokanal kan på pappret fylla ett behov som dagens aktörer inte tillgodoser.

Premiärsändningen på måndagen lyssnades det på i fem timmar. Omdömet bland de första lyssnarna är blandat – ömsom vin, ömsom vatten. Innehållet rymmer allt från nyheter och nöje till kriminalitet och sport, men det som väcker starkast reaktioner är reklamen. Den beskrivs som idéfattig, humorlös och dåligt producerad. Radioreklamen som helhet får hård kritik – den saknar både skärpa och relevans, och den tycks drabba alla kommersiella kanaler lika hårt.

Nyhetsinslagen i Radio Aftonbladet beskrivs som tunna. De första kortare uppdateringarna upplevs mest som upplästa rubriker från Aftonbladets nätupplaga, och de så kallade nyhetsfördjupningarna anses vara ytliga. Det finns dock en poäng med satsningen: i ett skarpt nyhetsläge, när stora händelser utvecklas snabbt, skulle kanalen med hela sin redaktionella kapacitet kunna bli en tillgång. Kvällstidningen när den är som bäst, i akutläge.

Premiärdagen bjöd emellertid på exempel på motsatsen. Utrikeskorrespondenten Johan Mathias Sommarström kallades in för att kommentera drönarkriget mellan Ryssland och Ukraina, men kommenterades snarare som en pågående fotbollsmatch – en förenkling som väcker frågor om hur djupt den nya kanalen kommer att gräva i komplexa nyhetshändelser. Att programledarna dessutom använde smeknamnet ”Joma” i sändningen – och sportreportern Kristoffer Bergström gick under namnet ”Kroko” – bidrog till en redaktionell ton som av vissa uppfattas som alltför grabbig och informell.

Det finns dock ljusglimtar. Intervjun med den avhoppade högerextremisten Sanna Hill, gjord av Linda Hjertén och Alexander Letic, lyfts fram som mycket bra. Men även den tappade i kraft när den bröts sönder av återkommande reklampauser och riskerade att få lyssnaren att tappa fokus. Efter fem timmars lyssnande var det inte nyheterna som satte sig starkast – utan den massiva spelreklamen.

Radiomarknaden i Sverige genomgår just nu en tydlig förändring. De traditionella aktörerna utmanas av nya digitala aktörer, och samtidigt som lyssnandet i bilen fortsatt dominerar formas nya lyssnarvanor. Aftonbladets intåg på radiomarknaden kan bli en vattendelare – inte minst för annonsörer som söker nya vägar till en bred publik.

Frågan är om den nya kanalen kan leverera den kvalitet som krävs för att utmana etablerade aktörer på allvar, eller om den kommer att drunkna i samma reklamvirvel som den nu kritiserade konkurrensen. För lyssnare som söker nyhetsfördjupning återstår att se om Radio Aftonbladet kan växa från rubrikuppläsning till faktisk journalistik. Den första dagen gav – enligt kritikerna – inga tydliga svar.