Så blir ditt radhus brandsäkert: ”Gå ihop i grannskapet”

Två radhusbränder inom loppet av några veckor har riktat strålkastarljuset mot brandskyddet i äldre radhus. I slutet av juli förstördes omkring 50 radhus i Drammen i Norge – en brand som beskrivits som en av de största radhusbränderna i modern tid. Omkring 400 personer förlorade sina hem. Den 14 augusti förstördes minst 16 bostäder i en radhusbrand i Arboga, där räddningsledare och vittnen uppgav att händelseförloppet gick väldigt fort.

De båda bränderna har blivit en väckarklocka för fastighetsägare, försäkringsbolag och myndigheter i både Norge och Sverige. I centrum står frågan om brandsäkerheten i de radhus som byggdes under 1960- och 1970-talen, då stora delar av dagens bostadsbestånd uppfördes. I Arboga i Västmanland var de nedbrunna husen byggda 1963. I Drammen pågår fortfarande utredningen, men polisen har uppgett att man har en uppfattning om var branden startade.

Enligt Martin Sandberg, expert på byggnadstekniskt brandskydd vid Brandskyddsföreningen, finns det många brister i brandskyddet i radhus från den här perioden. Många saknar den avskiljning mellan bostädernas vindsutrymmen som i dag är ett krav. Brandskyddet kan dessutom ha försämrats genom åren.

– Otätheter kan ha uppkommit i samband med renoveringar, till exempel när man dragit kanaler eller kablar genom väggarna, säger han.

Vinden är enligt Sandberg den mest sårbara punkten i ett radhus. En brand som tar sig upp genom en ventilerad takfot kan snabbt sprida sig längs hela huskroppen.

– När branden väl är uppe på vinden kan den lätt ta sig in mot nästa bostad, säger han.

I dag gäller kravet att bostäder i radhus ska vara brandavskilda i 60 minuter. Det innebär att en brand ska vara hindrad från att sprida sig till grannbostaden under en timme. För äldre radhus är verkligheten ofta en annan, och bristerna är väl kända.

Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra visade i en granskning 2022 att 60 procent av de kontrollerade radhusen hade brister i brandskyddet. Brandskyddsföreningen anser att problemet är så pass utbrett att det krävs åtgärder på nationell nivå. Även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har i flera sammanhang pekat på att äldre bostäder ofta har ett sämre brandskydd än vad dagens regler kräver.

– Ett antal kommuner har tagit egna initiativ till tillsyn av radhus. Vi vill att man på nationell nivå tar krafttag mot detta, säger Martin Sandberg.

Sandberg understryker att risken inte begränsar sig till de äldsta husen. Även radhus byggda senare kan ha brister, inte minst till följd av renoveringar som påverkat brandskyddet. För den som bor i radhus finns det därför mycket man kan göra själv. Han uppmanar boende att börja med en enkel kontroll av den egna vinden.

– Gå upp och titta hur det ser ut. Ser man att det är öppet i hela längan bör man göra något åt det. Man ska inte vara orolig, men nyfiken, säger han.

Den som upptäcker brister kan vända sig till en brandingenjör, räddningstjänsten eller kommunen för råd. En grundläggande åtgärd är att se till att det finns en genomgående brandcellsgräns mellan bostäderna även på vinden, och att takfoten är brandklassad på båda sidor om väggen.

– Man kan lösa brandskyddet på olika sätt, men saknar man kompetens kan man ta hjälp av någon som kan titta på förutsättningarna i den specifika fastigheten, säger Sandberg.

För fastighetsägare kan åtgärderna vara kostsamma. Sandberg rekommenderar därför att man går samman med grannar eller inom bostadsföreningen för att dela på kostnaderna.

Bränderna i Drammen och Arboga har visat vad som står på spel. Utöver det mänskliga lidandet handlar det om stora materiella värden och omfattande kostnader för samhället och försäkringsbolagen. Med ett stort antal äldre radhusområden i både Sverige och Norge lär frågan om brandskyddets kvalitet förbli aktuell under lång tid framöver.