Johannes Klenell: SD börjar likna den lite för gamla snubben på ungdomsfesten

Kollaborationen mellan Fröken Snusk och Sverigedemokraterna har väckt debatt och kan ses som ett belysande exempel på hur två varumärken i olika faser av relevans söker nytt liv genom varandra. Frågan är om det blir den boost någondera parten hoppats på.

Bakgrunden är minst sagt brokig. Fröken Snusk, som är en av Sveriges mest uppmärksammade artister inom den så kallade epa-dunken, fick under våren ett svårt avbräck när producenten och låtskrivaren Rasmus Gozzi valde att byta ut artisten bakom masken. Den första Fröken Snusk, som var den mest omtyckta hos publiken, ersattes av en ny person. Varumärket tappade därmed en betydande del av sin trovärdighet och popularitet bland fansen.

Det var i detta läge som samarbetet med Sverigedemokraterna inleddes. I början av augusti klev den nya Fröken Snusk upp på scenen tillsammans med Jimmie Åkesson och utropade sitt stöd för partiledaren. Därefter har Gozzi producerat AI-genererat material där han själv, Fröken Snusk och Åkesson dansar framför partiets annonser med budskapet ”åk hem”, vilka bland annat visats på Stockholms centralstation.

Konsekvenserna lät inte vänta på sig. Fröken Snusk avbokades från Karl-Oskardagarna i Växjö, en arrangemangspoint för landsbygds- och kulturfrågor. Sverigedemokraternas propagandakanaler var snabba att utmåla henne som ett offer för cancelkultur, något som gav händelsen oproportionerlig uppmärksamhet i sociala medier.

Enligt flera bedömare är det dock inte första gången SD använder sig av provokativa samarbeten för att nå unga väljare. Partiet har en lång historia av att omfamna personer och uttryck som är högljutt positiva till partiet och dess politik. Frågan är om strategin fortfarande fungerar.

Under valet 2022 var det i hög grad unga konservativa män som avgjorde valutgången till SD:s fördel. De lockades av memes, nätkultur och ett språkbruk som uppfattades som gränsöverskridande och roligt. Då var Åkesson 43 år och kunde fortfarande framstå som relaterbar för en yngre publik. Nu, när han närmar sig 50, uppfattas han av allt fler som en äldre man som försöker vara ungdomlig på ett sätt som inte längre fungerar.

Det finns också en tydlig förändring i retoriken. Inför valet 2022 var den så kallade återvandringskampanjen en succé, med ironiska anspelningar på främlingsfientlighet som många unga uppfattade som underhållande. Nu har tonläget skärpts. Annonserna på Stockholms centralstation föreslog exempelvis hemresor till Mogadishu, vilket sårade hårt arbetande somaliska busschaufförer i Västergötland. Det ironiska anslaget har ersatts av ett rakt och hjärtlöst budskap.

Ingen tycktes tycka att det var roligt. Och för de som fortfarande gör det finns numera ännu mer extrema alternativ. Inom Örebropartiet, som avknoppats från SD, finns personer som uttrycker sig ännu grövre och går ännu längre i sin retorik. Det gör att SD:s tidigare så framgångsrika meme-strategier framstår som förlegade.

Utvecklingen har lett till att SD tappar mark bland unga väljare. Opinionsmätningar visar på en tillbakagång jämfört med valet 2022, och partiet tycks ha svårt att nå fram med sitt budskap till den generation som tidigare var dess kärnväljare.

Åkesson har uttalat att han siktar på att bli statsminister 2030. Då är han över 50 år. Frågan är om han och partiet då har passerat det stadium där de kan framstå som relevanta för unga människor, oavsett hur mycket gratis energidryck och AI-genererat innehåll de lockar med.

Fröken Snusk-SD-samarbetet kan i detta ljus ses som en symbol för ett parti som söker sin väg i ett föränderligt politiskt landskap. Frågan är om vägen tillbaka till relevansen går genom ännu mer provocerande samarbeten, eller om partiet behöver hitta nya sätt att nå unga väljare. Det återstår att se om alliansen med en kontroversiell artist är ett tecken på styrka eller desperation.