Kooperativa förbundets flaggskepp Tidningen Vi säljs nu till förlaget Story House Egmont. Nyheten kan vid första anblick verka som en vanlig affärstransaktion i mediebranschen, men den markerar i själva verket slutet på en epok i svensk folkrörelsehistoria. Ironiskt nog hamnar tidningen nu i samma bolag som sin gamla ärkekonkurrent Ica-Kuriren.

KF, Kooperativa Förbundet, var inte bara Sveriges största demokratiska folkrörelse utan även Nordens största företagskonglomerat med som mest 80 000 anställda. Det konkreta målet var att erbjuda billigare och bättre mat till medlemmarna, men bakom verksamheten fanns en större idé om samhällsförändring och folkbildning.

För att förstå betydelsen av denna försäljning måste man gå tillbaka till kooperationens grundsatser, där principen ”en medlem, en röst” var central. Föreningsdemokratin skulle dock inte bli ”en tom kuliss”, vilket krävde kunskap och bildning bland medlemmarna. I ett Sverige där få gick vidare till högre utbildning blev detta särskilt viktigt.

KF strävade efter gemensam bildning, god smak och tron att människan kunde utvecklas. Men ambitionerna sträckte sig ännu längre. I en central formulering från 1905 framgick det tydligt att rörelsen inte var någon vanlig handelsverksamhet, utan ett ekonomiskt system vars främsta mål var ”en lyckligare mänsklighet”.

Tidningen Vi spelade en avgörande roll i detta bildningsuppdrag. Grundad som Konsumentbladet 1913 och omdöpt till sitt nuvarande namn 1937, nådde tidningen sitt crescendo ett drygt decennium senare med en upplaga på 676 000 exemplar. Det gjorde den till Sveriges största vecko- och kulturtidskrift vid den tidpunkten.

Omkring 40 procent av den svenska befolkningen läste Tidningen Vi. Tidningens räckvidd var enorm och dess kulturella påverkan svår att överskatta. Författaren Torgny Lindgren beskrev i sitt sommarprogram 2011 hur han som tolvåring på utedasset i den västerbottniska byn Raggsjö fångades av litteraturens kraft genom en dikt av Bertil Malmberg, publicerad i just Tidningen Vi.

Tidningen blev en kulturell portal för vanliga människor över hela landet. På köksbordet i byar och städer läste medlemmarna Vilhelm Mobergs dagböcker, Moa Martinsons skarpa kvinnoskildringar och Ivar Lo-Johanssons socialreportage. Poeter som Karin Boye och Nils Ferlin var centrala bidragsgivare.

Hemligheten bakom den stora spridningen var delvis ekonomisk. Prenumerationsavgiften var kraftigt rabatterad och drogs automatiskt varje år från medlemmarnas återbäring, vilket gjorde att kostnaden knappt märktes. I Ångermanlandsbyn Myckelgensjö arbetade konsumföreståndaren hårt för att sälja prenumerationer, och snart var åtta av tio kooperativa medlemmar prenumeranter.

Runt tidningen byggdes ett helt ekosystem av folkbildningsinstitutioner. KF förlag gav ut sakprosa inom ekonomi och samhälle. Kokboksklassikern Vår kokbok kom från KF:s provkök. På KF:s barnboksförlag Rabén & Sjögren ansvarade Astrid Lindgren, som också skrev i Tidningen Vi, för barnboksutgivningen under 24 år. Det var där hon gav ut sina böcker och spred dem över världen.

Men sedan kom fallet. Folkrörelserna gjorde sitt stilla uttåg från den svenska samhällsscenen. Ica drog ifrån KF på detaljhandelsmarknaden, och KF började gå med förlust. Subventioneringen av prenumerationerna på Tidningen Vi upphörde. År 1972 hade upplagan halverats till omkring 340 000 exemplar, medan Ica-Kuriren samtidigt nådde en rekordupplaga på över 700 000 exemplar, dubbelt så stor som Tidningen Vi.

Konsums kooperativa universum svävade allt längre bort från medlemmarna. De senaste tre decennierna har varit särskilt svåra för rörelsen. Under de senaste 30 åren har KF och Coop gjort sammanlagt 25 miljarder kronor i förlust. Miljardförlusterna fortsätter fortfarande.

För att täcka förlusterna sålde KF successivt ut sina tillgångar: fastigheter, förlag, Domusvaruhus och fabriker. Nästan allt fick gå. Men två förlusttyngda verksamheter behöll man krampaktigt eftersom de materialiserade rörelsens själ: Vi Media, numera omdöpt till Vi Kultur och Litteratur där Tidningen Vi och Vi Läser ingår, samt hotellet Vår Gård i Saltsjöbaden. Det sistnämnda var en gång rörelsens pulserande bildningsnod och kursgård där tusentals biträden och butiksföreståndare passerade varje år.

Tidningen Vi lades ut till försäljning 2024, men en affär dröjde länge. Trots att tidningen fortfarande är en angelägen kulturtidskrift som gått med förluster, har den de senaste två åren lyckats göra svarta siffror. Först efter nära två och ett halvt år dök en köpare upp i form av Story House Egmont.

Nu hamnar kooperationens bankande hjärta i samma företagskropp, och möjligen snart samma it-system, som den gamla ideologiska fienden Ica-Kuriren. Denna sammanslagning av två tidningar med helt olika ursprung och ideologiska grundvalar säger något om hur den svenska samhällsutvecklingen har format om både folkrörelserna och medielandskapet. En era av folkrörelsedriven bildning och kultur har definitivt gått i graven.