Jonas Thente: Vad ska man läsa av årets Nobelpristagare i litteratur?

Årets Nobelpris i litteratur går till den kanadensiska författaren Anne Carson. Beskedet från Svenska Akademien har mottagits med entusiasm av en internationell läsekrets som länge hyllat henne som en av samtidens mest gränsöverskridande röster. Carson är verksam som poet, essäist, översättare och klassisk filolog, och hennes produktion låter sig inte enkelt placeras i något fack.

För den som vill närma sig hennes författarskap finns nu hjälp att få. DN:s litteraturkritiker Jonas Thente har sammanställt en guide med fem centrala verk. I sin text utgår han från frågan som många läsare säkert ställer sig: Vad ska man egentligen läsa av en författare som rör sig så fritt mellan dikt, essä, berättelse och antik mytologi?

Anne Carson föddes 1950 i Toronto och har under hela sin karriär rört sig mellan den akademiska världen och den litterära. Hennes översättningar av Sapfo har blivit uppmärksammade, och hennes sätt att närma sig antika texter är allt annat än traditionellt. I stället för att behandla myterna som fjärran artefakter gör hon dem till en levande del av ett samtida känsloliv. Det är en hållning som genomsyrar såväl hennes essäer som hennes poesi och prosa.

Bland de verk som Thente lyfter fram finns Eros the Bittersweet, en studie av kärlekens motsägelsefulla väsen i antik grekisk poesi. Här visas prov på den lärda men samtidigt personliga ton som blivit hennes signum. Autobiography of Red, som utkom 1998, är en annan nyckeltext. Den utgår från myten om Geryon och berättas på vers, men fungerar som en roman om utanförskap och längtan. Många kritiker betraktar den som ett av hennes allra viktigaste verk.

I The Beauty of the Husband från 2001 undersöker Carson ett äktenskaps upplösning genom en serie dikter som tillsammans bildar en berättelse. Boken belönades med T.S. Eliot Prize och är ett tydligt exempel på hur hon vägrar att välja mellan poesi och prosa. Ett annat verk som ofta nämns i sammanhanget är Nox, en experimentell bok om broderns död. Den är utformad som en låda med lösa blad, brev och fotografier och har beskrivits som en av de mest originella publikationerna under 2000-talet.

Även Glass, Irony and God brukar räknas till det mest centrala i hennes produktion. I samlingen ingår dikten The Glass Essay, där Carson väver samman ett besök hos sin mor med läsningar av Emily Brontë. Resultatet är en text som rör sig mellan självbiografi, litteraturkritik och poesi. Det är typiskt för henne att låta olika uttryck och traditioner mötas i samma verk utan att det känns konstruerat.

Jonas Thentes guide lär bli en naturlig utgångspunkt för många läsare. Han skriver fram en författare som ställer höga krav på sin publik men som också ger mycket tillbaka. För den som aldrig har läst Carson kan en av hennes mer tillgängliga böcker vara en bra början, men även de mest komplexa verken har en omedelbar känslomässig laddning som gör dem svåra att lägga ifrån sig.

Nobelpriset i litteratur är världens mest prestigefyllda litterära utmärkelse, och effekten på bokmarknaden är i regel omedelbar. Försäljningen av pristagarens böcker brukar öka kraftigt, och förlag världen över skyndar sig att trycka nya upplagor. Anne Carson har visserligen länge varit en internationellt hyllad författare, men Nobelpriset för ut henne till en betydligt bredare publik. I Sverige lär intresset bli stort, inte minst bland läsare som upptäcker henne för första gången.

Carson passar också in i en trend där Nobelkommittén allt oftare uppmärksammar författare som utmanar genrekonventionerna. Hennes verk påminner om att litteratur inte nödvändigtvis måste vara antingen poesi eller prosa, utan kan vara både och. Med Nox har hon till och med utmanat själva bokformen. Det gör henne till en pristagare som inte bara belönas för enskilda titlar utan för ett helt sätt att tänka kring text.

För den som vill förstå varför Anne Carson tilldelas Nobelpriset är Jonas Thentes guide en bra början. Den visar på bredden i ett författarskap som fortsätter att överraska, och den ger konkreta ingångar till verk som kan upplevas som svårtillgängliga vid en första anblick. Men framför allt påminner den om att Carsons texter är skrivna för att läsas med både intellekt och känsla.