En katt som nyligen invandrat till Sverige har registrerats hos Jordbruksverket med nödvändiga sprutor och intyg, men enligt en uppmärksammad kolumn i Dagens Nyheter väcker detta frågor om krav på medborgarskapstest och kunskap om svensk kultur. Skribenten, som skriver i kåseriform, undrar retoriskt vad som hände med medborgarskapstestet och om inte även husdjur borde lära sig den svenska kanon. Med humor som verktyg föreslås en serie litterära verk som obligatorisk läsning för katten – allt från Pettson och Findus till Pelle Svanslös.
Kåsören menar att det är nödvändigt för katten att förstå att Pettson blir snäsig när Findus firar födelsedag för tredje gången samma år, och att Madickens lillasyster inte drog i kattens svans – utan att katten själv slet och drog. Dessa referenser till klassiska svenska barnböcker blir i texten en symbol för den kulturella förståelse som krävs för att undvika kulturkrockar. Även ”Kattresan” nämns som exempel på hur en glupande aptit kan få konsekvenser, med hänvisning till hur man kan äta sig alltför mätt.
Debatten om medborgarskapstest och kulturkanon är inte ny. Redan 2002 lanserade Folkpartiet ett förslag om språktest för invandrare, vilket mötte hård kritik. Då uttryckte karaktärerna Bill och Bull från Pelle Svanslös sig i litteraturen: Bill kallade det för ren rasism, medan Bull avfärdade idén om en svensk kulturkanon som främlingsfientlig och provinsiell. Nu, när medborgarskapsprovet åter är aktuellt, återkommer diskussionen med förnyad kraft. Kåsören spekulerar ironiskt i att katterna i sin tur förbereder interneringsläger för blinda kattungar i Albanien, och citerar Bill och Bull som föreslår att katter med bristande vandel eller utmanande fysiologi – till exempel katter utan svans – skulle kunna frihetsberövas.
Den aktuella registreringen av katten hos Jordbruksverket är ett obligatoriskt steg för alla djur som förs in i Sverige från tredje land, enligt EU-regler. Det handlar om smittskydd och djurskydd, men kåsören använder situationen för att belysa skillnaderna mellan hur djur och människor behandlas vid invandring. Medan katten bara behöver papper och eventuella vaccinationer, förväntas en människa som söker medborgarskap genomgå tester och visa kunskaper i språk och samhällskunskap. Frågan om hur mycket kultur en ny medborgare ska kunna är en återkommande politisk stridsfråga, och den har fått nytt liv i samband med regeringens förslag om en formell medborgarskapsprovning.
Sverige har länge diskuterat en nationell kulturkanon, inspirerad av exempelvis Danmark och Frankrike, där listor över viktiga verk och författare upprättats. Anhängare menar att en kanon stärker sammanhållningen och ger delade referensramar, medan kritiker varnar för att den riskerar att utesluta minoriteter och cementera en hierarki. Pelle Svanslös, skapad av Gösta Knutsson, har i detta sammanhang lyfts fram som en särskilt svensk berättelse med djup förankring i landet, inte minst genom sin Uppsalamiljö och sina karaktärer som speglar politiska argument. I kåseriet används just dessa tvillingsjälar som ett exempel på hur litteratur kan fungera som integrationsverktyg.
Kåseriet har väckt reaktioner inom kultur- och integrationsdebatten, då det kombinerar vardagliga iakttagelser med politiska frågor. Genom att ställa enkla, humoristiska frågor om en katt kan den blotta paradoxer i hur samhället förhåller sig till invandring och tillhörighet. Om katten ska lära sig svenska referenser, eller om en människa ska tvingas förstå alla kulturella koder, är frågor som fortsätter att engagera. Än så länge är det bara katten som registrerats – men debatten om medborgarskapets krav lär fortsätta, både i riksdagen och i litteraturens värld.
