Karlsson: Jag har slutat slunga ur mig dumheter

En veteran inom svensk journalistik är tillbaka med sommarens kåserier, och bjuder på eftertänksamma reflektioner om ålder, politik och samhällsengagemang. Med decennier av erfarenhet från några av landets mest prestigefyllda politiska redaktioner delar skribenten med sig av både personliga minnen och observationer om samtidens politiska landskap.

Författaren, som själv poängterar att detta är ett kåseri där åsikterna är personliga, inleder med ett självdistanserande erkännande om att ingen egentligen har begärt en återkomst som sommarkåsör. Men som erfaren journalist och samhällskommentator finns det uppenbarligen fortfarande mycket att säga.

Med en humoristisk ton reflekterar skribenten över hur tiden förändrats. Det handlar om allt från det faktum att ingen längre bokstavligt talat skriver med penna, till att dagens skolbarn knappt känner igenredskapet. Färgpennor används snarare för att kludda på väggar eller måla i ansiktet än för att skriva berättelser eller anteckningar.

Erfarenhet från maktens korridorer

Under sina yrkesverksamma år arbetade författaren på Dagens Nyheter, där huvuduppgiften var att bevaka riksdagen och Stockholms stadshus. Det var en tid fylld av möten med makthavare, politiska intriger och vardagliga samtal i riksdagens korridorer och fikarum. Dessa erfarenheter blev så omfattande att tanken på att ge ut memoarer väcktes.

Boktiteln som ursprungligen föreslogs var ”Skvaller och skitprat från riksdagens korridorer och fikarum”. En titel som säkert hade fångat uppmärksamhet och gett läsarna en inblick i den politiska vardagens mer informella sida. Förlaget ansåg dock att titeln var alltför otymplig och föreslog istället det betydligt mer konventionella ”Minnen från Riksdagshuset”. Kompromissen blev till slut att boken fick just det namnet.

Åldern ger eftertanke

Med åren kommer visdom och eftertanke, menar skribenten. Man blir mer försiktig med vad man säger och hur man uttrycker sig. Detta står i skarp kontrast till vissa nutida politiker som ”slungar ur sig dumheter och floskler”. Som jämförelse lyfts den amerikanske presidenten Donald Trump fram. Trots att skribenten är något äldre än Trump, framstår den amerikanske presidenten som lika oberäknelig och lynnig som i sin yngre version.

Minnet är dock inte vad det en gång var. Namn, platser och årtal blir allt svårare att komma ihåg spontant, och googling har blivit en nödvändig del av vardagen även för erfarna journalister. Det är en ärlig bekännelse om åldrandet som många kan relatera till.

Det som däremot står klart i minnet är de gånger när journalistiken ledde till personliga konflikter. Som ung och oerfaren reporter skrev författaren ett respektlöst porträtt av en känd minister. Dagen efter blev resultatet tydligt när ministern barskt meddelade i en korridor att han aldrig mer skulle prata med journalisten. Samma scenario upprepades när ett ”föga inställsamt” porträtt av ett borgarråd i Stockholm publicerades. Även detta ledde till att kontakten bröts.

Äldres roll i politiken

Ett återkommande tema i kåseriet är åldersdiskriminering inom politiken. Författaren konstaterar att äldre är kraftigt underrepresenterade i Sveriges riksdag. Pensionärsorganisationer kräver därför att fler seniorer ska placeras på valbara platser inför höstens riksdagsval. Paradoxen är dock att ett riksdagsuppdrag är ett välavlönat heltidsjobb, vilket innebär att man inte längre är pensionär i egentlig mening.

Inom kommunalpolitiken ser situationen annorlunda ut. Här är de flesta fritidspolitiker och andelen seniorer är betydligt högre. Utan de äldres engagemang skulle hela den kommunala demokratin riskera att falla samman, menar skribenten.

Avslutningsvis riktas skarp kritik mot de medborgare som ständigt klagar på folkvalda politiker över småsaker. Det kan handla om avsaknaden av en lyktstolpe utanför den egna villan eller hot om efterräkningar om inte en vilsen kanadagås omedelbart jagas bort från den kommunala badplatsen. Detta vittnar om en bristande förståelse för politikernas arbete och de verkliga prioriteringar som måste göras i en demokrati.