Den årliga konstbiennalen i Örebro, som går under namnet Open art, invigdes den 13 juni och består av flera offentliga konstverk utplacerade runt om i staden. Men redan under invigningsnatten drabbades ett av konstverken av vandalism, och sedan dess har händelserna upprepats vid flera tillfällen. Situationen väcker frågor om konstens plats i det offentliga rummet och om toleransen för det normbrytande i samhället.

Konstverket ”Jag är extrem”, skapat av konstnärsduon Lilith, blev redan första natten måltavla för skadegörelse. Skulpturen föreställer en överdimensionerad arm som väger 200 kilo och är fem meter hög. Verket beskrivs av skaparna som en hyllning till det avvikande och normbrytande i samhället. Under invigningsnatten slitits armens ringfinger av, och enligt vittnen sågs en grupp berusade män hoppa på skulpturen och försöka dra ut den i vägbanan.

Konstnärsduon Lilith består av Petter Pettersson och Elin Lundgren. Pettersson är kritisk till att offentlig konst behandlas som något som kan förstöras utan konsekvenser. Han menar att det finns en viktig skillnad mellan att vandalisera konst och andra offentliga föremål.

”Det är tråkigt att konst utsätts på det sättet i det offentliga rummet. Vissa drar paralleller till att slå sönder en soptunna, men det är skillnad med konst. Det är som att tysta någons yttrandefrihet”, säger Petter Pettersson.

Efter den första vandaliseringen togs konstverket bort för reparation. Under nitton dagar arbetade konstnärerna med att laga skulpturen innan den återinstallerades förra veckan. Men fredagen efter återinvigningen hade någon pillat bort silikon på ett av fingrarna, och under helgen klottrade okända gärningsmän på verket. Det innebär att ”Jag är extrem” utsatts för skadegörelse vid totalt fyra tillfällen sedan biennalen öppnade.

Pettersson ser de upprepade vandaliseringarna som ett tecken på en större samhällsutveckling. Han menar att utrymmet för det avvikande har minskat i det offentliga rummet och att tröskeln för hat har sjunkit.

”Vi känner att utrymmet för att avvika i vårt offentliga rum har minskat. Tröskeln för att hata har blivit lägre. Det blir nu en fråga om vad som är tillåtet i det offentliga rummet, där offentlig konst har väldigt låg status”, säger Petter Pettersson.

Men Lilith är inte ensamma om att drabbas. Ett annat verk på Open art, ”Kolonialismens färger” av den samiska konstnären Lena Stenberg, har också vandaliserats. Verket visar motiv från Sveriges, Norges, Finlands och Rysslands flaggor. I början av biennalen revs den ryska flaggan ner från installationen, enligt Nerikes Allehanda.

Stefanie Svensson, vikarierande marknadskoordinator för Open art, menar att vandaliseringen av konst tyvärr inte är något nytt fenomen. I en kommentar till Nerikes Allehanda betonar hon att konst alltid har ifrågasatts och attackerats genom historien.

”Att konsten ifrågasätts eller attackeras är tyvärr inget nytt; det har skett historiskt och fortsätter att ske. Det säger något om konstens inneboende kraft och varför den behövs”, säger Stefanie Svensson.

Händelserna i Örebro speglar en bredare debatt om konstens roll i det offentliga rummet. Offentlig konst är ofta tänkt att provocera, utmana och skapa dialog, men med det följer också risken för konfrontation. När konstverk placeras utomhus blir de tillgängliga för alla, vilket innebär att de kan mötas av både uppskattning och fientlighet.

Frågan om vad som är tillåtet i det offentliga rummet och vilken respekt som ska visas för konstnärers yttrandefrihet är aktuell. Samtidigt som konst kan väcka starka känslor, både positiva och negativa, är det sällan som reaktionerna tar sig uttryck i fysisk förstörelse. De upprepade vandaliseringarna under Open art väcker därför frågor om var gränserna går för accepterat beteende i det offentliga rummet.

Open art kommer att pågå under sommaren och förhoppningen från arrangörerna är att konstverken ska få stå kvar och fullfölja sitt syfte – att utmana, inspirera och skapa samtal. Men händelserna hittills visar att vägen dit inte är självklar.