Sången minskar i skolorna och i lärarutbildningen. Nu går nordiska musikaktörer samman för att vända utvecklingen och kräver att sången görs till en gemensam nordisk prioritering. Ett nytt memorandum med fem konkreta krav har tagits fram av Kungliga Musikaliska Akademien och satsningen Sjungande barn, i samarbete med Sangens Hus i Danmark och Musik i skolen i Norge.

Bakgrunden är en utveckling som oroar både pedagoger och forskare. Den gemensamma sången minskar hos barn och unga, både i skolan och i samhället i stort. Samtidigt, menar initiativtagarna, är behovet av gemenskap större än på länge – inte minst i en tid av polarisering och växande sociala klyftor. Sången, som en gång var en självklar del av skolvardagen, har fått allt mindre utrymme i en allt mer resultatinriktad skola.

”Vi ser att sången minskar i skolan och lärarutbildningen, och att den gemensamma sången minskar hos barn och unga ute i samhället”, säger en av representanterna bakom memorandumet. ”Samtidigt lever vi i en tid där vi verkligen behöver arbeta med inkludering, gemenskap, minskad polarisering, att hitta sin röst och att vara engagerad.”

Budskapet är att sången inte är ett särintresse, utan en grundläggande samhällsförmåga. Forskning har länge visat att gemensamt sjungande har positiva effekter på allt från språkutveckling och koncentration till välbefinnande och grupptillhörighet. Forskare har bland annat pekat på att rytm och melodi hjälper hjärnan att bearbeta och minnas information, vilket gör sången till ett pedagogiskt verktyg med breda tillämpningsområden.

Memorandumet betonar att sång inte bara hör hemma i musikämnet. Visserligen handlar det om att eleverna ska få sjunga inom musikundervisningen, lära sig röstvård och få sjunga bra. Men minst lika viktigt är att sången används som metod för lärande i andra ämnen och för att samla eleverna under skoldagen. Därmed kan sången fungera som ett verktyg för både kunskap och social gemenskap – en resurs som varje skola kan använda sig av.

De fem krav som presenteras i memorandumet syftar till att göra sången till en politiskt prioriterad fråga i hela Norden. De riktar sig till politiker, skolhuvudmän och skolledare och handlar i korthet om att synliggöra, resurssätta och förankra sången i skolans praktik.

De aktörer som ligger bakom dokumentet har stark förankring i det nordiska musiklivet. Kungliga Musikaliska Akademien, grundad 1771, är en av Sveriges mest framträdande musikpolitiska institutioner och har genom historien haft stort inflytande över svenskt musikliv. Satsningen Sjungande barn har under flera år drivit frågan om barns och ungas sång på nationell nivå. Från Danmark kommer Sangens Hus, ett kunskapscenter för sång, och från Norge Musik i skolen, en organisation som arbetar för att stärka musikens ställning i skolan. Att dessa aktörer nu samlas i ett gemensamt dokument skickar en tydlig signal: problemen är gemensamma för länderna, och de kan lära av varandra.

Förhoppningen är att politiken ska erkänna sången som en fundamental samhällsförmåga. Lokala huvudmän inom skolan, som ansvarar för att uppdraget genomförs, uppmanas att bevaka frågan och avsätta resurser. Skolledare uppmanas att sätta sig in i den forskning som finns om sångens effekter för individen, gruppen, skolan och samhället i stort.

Frågan aktualiseras i en tid där ungas psykiska ohälsa ökar och skolan brottas med både kunskapsresultat och elevhälsa. Forskning visar att gemensamt sjungande sänker stressnivåer, stärker självkänslan och ökar känslan av samhörighet. För skolor som söker kostnadseffektiva verktyg för att stärka både lärande och välmående kan sången vara en outnyttjad resurs.

Med memorandumet inleds nu en nordisk kraftsamling för att ge sången en självklar plats i skolan igen. De fem kraven ligger på bordet – frågan är hur politiker och skolhuvudmän svarar.

Dela.

11 kommentarer

Leave A Reply