Kristofer Ahlström: Så blev brustna hjärtan en lönsam business

Kärlekens slut i den digitala tidsåldern – när sorgen blir ett projekt

I en värld där relationer stakas ut, avslutas och läks genom appar har vägen till och från kärleken blivit allt mer teknifierad. Min 32-åriga vän Mikaela har nyligen blivit singel efter ett förhållande som varade kortare än garantin på den soffa paret köpte tillsammans. Det finns något nästan absurt i det faktum att reklamationsrätten på möbeln fortfarande gäller, medan relationen redan avslutats.

Det som förvånar är hur lättvindigt det tog slut: hon bad honom gå, och han lämnade utan större motstånd. Detta fenomen är inte unikt. I min omgivning noterar jag ständigt partnerskiften, flyktiga relationer och till och med äktenskap som upplöses trots löften om livslång trohet.

Mikaela visar mig en app med en ljusblå maskot som ska hjälpa henne genom uppbrottet. Denna AI-chattbot erbjuder terapeutiskt stöd och skapar diagram över hennes känslomässiga tillstånd sedan separationen. Hon pekar på en drastisk nedgång i kurvan och förklarar: ”Här sms:ade han.”

Det finns ett överflöd av liknande digitala verktyg. Appen ”Halmos” låter användaren symboliskt begrava sitt ex med en digital gravsten. ”Rocky” uppmuntrar till känslodagbok och erbjuder utmaningar som ska lindra lidandet, exempelvis ”Testa en ny outfit idag!”. ”No contact” hjälper användaren att upprätthålla självpåtaget kontaktförbud, och den numera nedlagda appen ”Mend” lovade att förvandla uppbrottet till ett genombrott.

När jag själv gick igenom hjärtesorg fanns inga sådana hjälpmedel. Jag sov på vänners och släktingars soffor, vaknade med skinnet fastnat i lädersoffor och hanterade smärtan genom traditionella metoder: glass och ändlöst ältande tills såret läkt.

I dag har en hel industri vuxit fram kring hjärtesorg. Det finns specialiserade träningsläger (”Renew breakup bootcamp”), behandlingar som inkluderar injektioner av ketamin, kliniker, självhjälpslitteratur samt terapeuter och dietister med fokus på kärleksförlust. Enligt The New Yorker värderas denna ”broken hearts industry” till hundratals miljarder kronor.

Emma Engdahl, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, menar att tröskeln för att avsluta relationer kan ha sänkts – inte för att vi älskar mindre intensivt än förr, utan för att vår kultur har allt svårare att hantera motstånd och friktion.

”I dag förväntas kärleken flyta smidigt, bekräfta oss och kännas rätt. När något blir tungt frågar vi inte bara vad det kräver av oss, utan om det ens är rätt att stanna,” förklarar hon. Borta är uppfattningen att kärlek ska utmana, att den mänskliga erfarenheten innebär perioder av existentiell smärta.

Dejtingappar har skapat en form av romantisk konsumism, en inköpslista över potentiella partners. På samma sätt har uppbrotts-apparna förvandlat separationen till en tjänst som kan optimeras och effektiviseras. Den tyske sociologen Hartmut Rosa pekar på att denna strävan efter kontroll är själva kärnan i det moderna samhället.

”Vi lever i ett samhälle som patologiserar sorg. Den får inte ta för lång tid, inte bli för tung, inte störa flödet. Då blir vi dåliga arbetstagare och konsumenter. Därför säljs hjärtesorgen in som ett projekt: något man ska hantera effektivt och förvandla till personlig utveckling,” säger Engdahl.

Ironiskt nog blir vi också sämre arbetstagare när vi undviker kärlekskollisioner. Dagens unga vuxna har enligt studier svårare att navigera på arbetsplatser eftersom de har mindre erfarenhet av relationer. Endast 56 procent har haft ett förhållande innan vuxenlivet, jämfört med 75 procent hos tidigare generationer, vilket gör dem sämre rustade för att hantera konflikter och kompromisser i arbetslivet.

Jeanette Wintersons roman ”Skrivet på kroppen” inleds med den drabbande frågan: ”Why is the measure of love loss?” – Varför mäts kärlek i förlust? Svaret ligger i att smärtan bevisar att vi vågat riskera något, att lidandet motsvarar djupet i vår kärlek.

Men om förlusten aldrig tillåts kännas fullt ut, om varje relation minimerar risken för smärta, vad säger det om värdet på det vi haft och det vi kan vinna? Filmen ”Eternal sunshine of the spotless mind” illustrerar detta dilemma – även när minnet av ett ex raderas tekniskt, fortsätter känslorna och längtan att manifestera sig.

Det är en träffande metafor för våra försök att hantera saknad genom teknik. Vi kan radera bilder, blockera telefonnummer och mäta vårt mående i digitala grafer – men vi kan inte kringgå smärtan som är en oundviklig del av kärlekens förlopp.

”Ett brustet hjärta läker sällan av att pressas framåt, men ibland av att varsamt få bäras en dag i taget,” avslutar Emma Engdahl.