Kooperativa Förbundet har sålt Tidningen Vi till förlagsgruppen Story House Egmont, ett beslut som enligt kulturjournalisten Jonas Fröberg markerar slutet på en svensk epok. Försäljningen har väckt debatt om tidningens framtid och vad den symboliserar i ett förändrat medielandskap.

I måndags meddelades att KF, grundaren av Tidningen Vi, säljer publikationen till Story House Egmont, en av Skandinaviens största utgivare av magasin och tidningar. Affären innebär att en av Sveriges mest traditionstyngda kulturtidskrifter lämnar sitt ursprungliga hem i kooperationsrörelsen efter decennier under KF:s vingar.

KF var en gång i tiden Nordens största företagskoncern med 80 000 anställda. Koncernen drev varuhuskedjan Domus och livsmedelskedjan Konsum, som tycktes svälla hela innerstäder. Verksamheten expanderade in i många olika branscher – från tvättomatkedjor till resebyråer och begravningsbyråer. Vid ett tillfälle nådde storhetsvansinnet till och med en nivå där KF startade en strippklubb i Sundsvall.

KF:s symbol, oändlighetstecknet, var en vacker tankefigur som skulle representera rörelens långsiktighet och beständighet. Men ingenting varar för evigt, och successivt har koncernen sålt av verksamheter för att fokusera på kärnverksamheten. Akademibokhandeln och bokförlaget Norstedts är exempel på verksamheter som avyttrats de senaste åren. Nu väljer KF att även avyttra sin medieverksamhet, där Tidningen Vi och systertidningen Vi Läser hört hemma, i ett försök att få Coop-verksamheten lönsam.

Jonas Fröberg, reporter på Dagens Nyheter och författare till boken ”Huset mitt i byn” om Konsumrörelsens historia, ser försäljningen som symbolisk. Han erinrar sig en tid då hans farfar tog på sig Konsumrocken för att bli butiksföreståndare i Ångermanland för 85 år sedan. Sedan dess har samhället genomgått enorma förändringar med införandet av färg-tv, internet och sociala medier som Tiktok.

Markus Wilhelmson, chefredaktör för Tidningen Vi, bemöter Fröbergs nostalgi med en mer pragmatisk syn. Han påpekar att redaktionen visserligen är stolt över tidningens historia – där författare som Vilhelm Moberg och Astrid Lindgren regelbundet medverkade – men att fokus nu ligger på att fylla varje nytt nummer och webbplatsen vi.se med Sveriges främsta samtida skribenter och fotografer.

Wilhelmson betonar att tidningen haft framgångsrika år. Det senaste året tilldelades Tidningen Vi Sveriges Tidskrifters pris för Årets Design och nominerades till Guldspaden. Dessutom har tidningen flera år av plusresultat bakom sig, vilket visar att verksamheten är ekonomiskt hållbar.

KF har enligt Wilhelmson varit en synnerligen långsiktig ägare med stor tilltro till redaktionell integritet och kvalitetsjournalistik. Men att vara en solitär aktör i dagens medievärld har blivit alltmer utmanande. Detta är en erfarenhet som många lokaltidningar delat när de införlivats i den stora koncernen Bonnier News, där Dagens Nyheter ingår.

Storlek och ekonomiska muskler blir allt viktigare för att möta gemensamma utmaningar i mediebranschen. Dessa utmaningar spänner från praktiska frågor om tryck och distribution till den komplexa hanteringen av Google-trafik som styrs av amerikanska techjättars algoritmer och affärsmodeller.

Försäljningen till stiftelsedrivna Story House Egmont, som har en betydande digital närvaro, ses av Wilhelmson inte enbart som slutet på en epok utan snarare som förutsättningen för att en ny ska kunna ta vid. Story House Egmonts resurser och erfarenhet kan potentiellt ge tidningen bättre möjligheter att möta framtidens utmaningar.

Fröberg instämmer i att en epok är till ända, men betonar något annat än bara ägarbyte. Han understryker att Sveriges en gång största affärsdrivande bolag och demokratiska folkrörelse siktade mot en lyckligare mänsklighet, där ett konkret mål var gemensam bildning. Tidningen Vi utgjorde själva essensen av denna vision.

Förr skänkte KF närmast bort den högkvalitativa kulturtidskriften till alla sina medlemmar – skogsarbetare, professorer och pigor. Det handlade om en kraftansträngning att hålla ihop samhället genom just gemensam bildning, något Fröberg beskriver som vackert och hisnande.

Under Wilhelmsons ledning görs nu en angelägen lågmäld kulturtidskrift, men den stora idén om att flertalet i samhället ska läsa den är i praktiken borta. Frågan är nu om tidningens särart kan behållas och till och med frodas under sitt nya ägarskap.

Fröberg avslutar med att uttrycka sin spänning inför framtiden: kan Tidningen Vi frodas i samma fålla som Ica-Kuriren? Ytterst handlar det om huruvida samhällets grundmylla förändrats på ett sätt som gör den ursprungliga visionen omöjlig att upprätthålla, oavsett ägare.